Fru Gårman som Barbie i sann feministisk anda?

Dagens i-landsproblem är att Vägverket i sann pseudofeministisk anda har beslutat att göra en skylt till övergångsställena med en kvinna på. Ganska nyss diskuterades att ett gäng kvinnliga soldater gått till EU-domstolen och begärt att man skulle skära av snoppen på Lejonet i riksvapnet och jag måste säga att jag tycker att vi börjar fokusera på lite fel saker här.

Riksvapnet, ja. Ursäkta min lite drastiska formulering ovan, men det är just kastrering det handlar om. Riksvapnet visar ett hanlejon som står upp och en miniscule snoppstump sticker ut på därför lämpligt ställe. Den är troligen mindre än Poseidons, och då vet ni vad jag menar. Nu är det ju så att det inte bara är snoppen som är ett tecken på att ett lejon är en hanne. Det finns ju den där härliga stora manen också. Men konstigt nog har ingen feminist begärt att riksvapnet ska visa ett lejon utan man. Det ska bara visa ett manligt lejon utan snopp. Egendomlig modellbild.

Och Herr Gårman-skylten då? Jo, den ska alternera med en "Fru Gårman"-skylt. Man har helt glömt att Herr Gårman är en ordlek med meningen "Här går man" och dessutom presenterar man ett förslag som gör att jag tror att det är första april och inte första maj som är i antågande. Damen i fråga ser ut som en veritabel femtiotals-Barbie, med getingmidja och hårsvall och svajande kjol och hela kitet. Mycket egendomlig modellbild av en kvinna.

Hur ska man ställa sig till detta? Ska man luta sig tillbaka och skratta sitt allra största skratt, eller ska man krypa ihop i fosterställning och stöna?

/Maia

För alla Scrubs-älskare

Detta är inget riktigt inlägg. Bara en riktigt söt video med Scrubs-killarna. Luta dig tillbaka och njut. Gå sedan ut i solen!

/Maia

En kortis: Tänk utanför lådan...

Jyllandsposten idag länkar till ept.dk som nämner att våra datorer är lika stora miljöbovar som flyget. Det handlar alltså om strömförbrukning och dess relation till koldioxidutsläpp.

På 70-talet när det var energikris släckte vi lampor och sänkte temperaturen. Vi tog på en tröja. Idag när våra elektriska apparater hjälper till att värma rummen, så kanske vi kan få behålla våra datorer om vi har på termostaten på elementet.

Det räcker nog inte att tänka på stora utsläpp om vi ska förbättra miljön. Vi måste tänka på det stora och det lilla. Vi kan inte spotta i havet längre. Det har vi inte kunnat på 40 år. Hur kommer det sig att vi bara har lutat oss tillbaka i soffan, klickat bort nyheterna på fjärrkontrollen och glömt det?!

/Maia

Med ögon känsliga för grönt

Solen bryter plötsligt igenom molnen och lyser häftigt in genom fönstret på tåget. I ett nu kommer jag på att det faktiskt snart blir vår och sedan sommar. Detta kommer alltid som en sådan överraskning för mig varje vår. Plötsligt luktar det vår på kvällen. Jord och varm asfalt, lite beroende på var man råkar befinna sig. Ljuset kommer och solen, ja, den kastar sig in och värmer häftigt och överrumplande.

Det fanns en trubadur som hette Barbro Hörberg på 70-talet. Hon skrev ganska många underfundiga visor. Och hon skrev också en underbar sång som aldrig har lämnat mig och som kommer tillbaka till mig varje vår och varje sommar. Den heter Med ögon känsliga för grönt. Här är texten:

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och händer känsliga för allt som är skönt.

Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
Och den landade på en staty som
Fick ändra alla orden i sin sång.

Det regnade och bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu
Text: Barbro Hörberg (Musik: Nils Hansén)

Jag tror att vi människor är skapade med ögon känsliga för grönt. När jag åker här på tåget och solen kommer åt att värma ser jag att gräset börjat sticka upp i backarna och att åkrarna är överdammade med en tunn slöja av ljusgrön säd. De tidigaste buskarna har små, små skira blad och det bygger upp mig och ger mig ett stort lugn och samtidigt en så pirrande förväntan på insidan. Det blir sommar. Det blir sol på huden, kaffekoppen på trappan, schersminen som doftar, gräsmattan som fylls med familj och vänner, grävtag i jorden och simtag i sjön. Och regnet som smattrar och kvällarna som är milda.

Jag vill bara ut och stå tillbakalutad mot en trävägg som tagit åt sig solvärmen och blunda och låtsas att den redan är här. Sommaren.

/Maia

PS. Man kan lyssna på sången på YouTube med en ung sångerska som heter Jannike Andersen. Jag vill dock varna för en riktigt dålig video. Jannike Andersen sjunger och det bara sitter som en smäck. Och sedan har någon gjort en video med datoranimerade fantasykärlekspar som jamsar omkring i ett slumpartat hopklipp. Om du går dit och tittar, så lova mig att du blundar och lyssnar på Jannikes underbara röst och den fantastiska texten.