tillbakalutat

Frågor som man kan få som lärare

2012-02-07T11:21:00.000+01:00

När man har blivande lärare som studenter kan man få de mest häpnadsväckande frågor.

Är det okej om jag är borta en vecka?
Vad jag svarar: Det måste du avgöra själv. Det är en fjärdedel av tiden. Om du redan nu är väldigt bra på grammatik kanske det fungerar. Är du det?
Vad jag tänker: Gör inte det. Du är troligen inte väldigt bra på grammatik.

Måste vi ha de här böckerna?
Vad jag svarar: Om du inte har böckerna klarar du inte examinationen. Du behöver inte äga dem, men du måste ha tillgång till ett eget exemplar.
Vad jag tänker: Har du inte redan skaffat kurslitteraturen? Har du dödslängtan?

Måste vi gå på lektionerna?
Vad jag svarar: Nej. Men jag har inte lagt ut det här schemat i tro att det är fullkomligt onödigt med undervisning. Den som går på lektionerna kommer att klara tentan bättre än den som inte gör det.
Vad jag tänker: Det lär inte bli många på lektionerna.

Hallå! Ni ska bli lärare. Allvarligt.

/Maia

Krama en språkvetare!

2012-02-06T12:42:00.001+01:00

So you know a linguist

View more presentations from Jodie Martin

/Maia

Tycker om

2012-01-27T16:51:00.001+01:00

Jag tycker om att trädgården har fått sitt vintertäcke. Det behövs. Den behöver en liten paus. Jag behöver en liten paus från att se den. Den är perfekt och vit just nu. Inget ropar på mig. Snart nog kommer våren.

/Maia

Fungerar inte på svenska

2012-01-27T07:30:00.000+01:00

Ibland funderar jag över vad översättarna av serier gör med alla dessa engelskspråkiga seriestrippar där själva poängen ligger i att man förstår grammatiska termer. Som idag i 9 Chickweed Lane.

Gör ett experiment. Gå ut på gatan och kolla hur många som svarar tveklöst "ja" på frågan "Vet du vad ett adverb är?" En av tio skulle jag gissa på. Högst.

Är det så att man i engelskspråkiga länder normalt är bättre på grammatisk terminologi än man är i t.ex. Sverige? Varför är det i så fall på det viset? Är det annorlunda i Danmark och Norge?

/Maia

Att veta vad man gör

2012-01-15T18:33:00.003+01:00

Jag har börjat registrera vad jag gör. Så snart jag byter till en annan arbetsuppgift går jag in på SlimTimer och klickar. Och så börjar sekunderna ticka. Tick, tick, tick.

På det viset kan jag se vad jag gör. Och att jag gör något. Det tar en sekund att byta. Snabbt, smart. Klick, tick!

Ibland får jag känslan av att jag inget gör nämligen. När jag arbetar, alltså. Att allt det jag gör är ett ingenting. Men nu kan jag se att jag faktiskt arbetar som en galning. Och så kan jag sluta. Jag öppnar inte fler mejl idag till exempel. Punkt.

Jag kan se att arbetet med Språkkonsultprogrammet tagit ungefär fem timmar denna vecka. Lärarkursen jag ska hålla har tagit över 15 timmar. Och min c-student har tagit cirka fem timmar. Svenskan i Amerika har tagit fyra och en halv timme. Och sedan är det fjorton andra saker som jag sysslat med i varierande omfattning. Och det jag klockar är bara rent arbete. Inga toabesök eller så.

Och så har jag skapat ett dokument där jag skriver in hur mycket jag arbetat under veckan. Och hur mycket mer än heltid jag arbetat. Ett litet sparkapital.

/Maia

PS. Information till allmänheten borde nog ha en egen rubrik, faktiskt, och inte gå in under allmänt kringarbete. Ska lägga till det.

Föresatser

2011-12-31T12:42:00.001+01:00

På Svenska Dagbladets webbplats ("Sveriges kvalitetssajt för nyheter". Kudos för den stavningen, SvD!) idag kan vi läsa om nyårslöftenas historia. Det är Bengt af Klintberg, folklivsforskaren med Råttan i pizzan och en massa annat, som bland annat skriver:

Att avge löften inför det nya året tycks vara en förhållandevis ny företeelse – men varför lovar ingen att börja med något kul?

Han har – knappast helt otippat – inte läst vad som lovas i alla möjliga handarbetsbloggar jag läser. Där är det njutlöften högt och lågt. Nya garner och nya mönster ska prövas ut, mässor ska besökas.

Fast det blir inga löften inför det nya året för mig. Löften är ju till för att hållas, eller hur? Det finns en styrka i lovandet, som vi kanske inte ska slösa bort på sådant vi är ganska så osäkra på.

Jag nyttjar hellre denna dag till lite lagom räkenskap med det gamla, och ganska många planer för det nya. Och föresatser. Många roliga föresatser!

Funderar lite på det där med föresatser. Förväntningar. Och förutsättningar. Det blir nog bra.

/Maia

PS. Gott slut och gott nytt år, allihopa!

December: Gråbergssång

2011-12-12T09:57:00.000+01:00

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

Gustaf Fröding, ur Mattoidens sånger

/Maia

Julkalendern

2011-12-08T08:40:00.001+01:00

Missa nu inte Maias julkalender 2011.

/Maia

Damm suger

2011-11-19T16:03:00.001+01:00

Så är det bara. I damm bor kvalster och de är kraftfulla allergener. Och vår dammsugare har haltat och hackat länge, länge.

Men under huset kravlar i detta nu den underbaraste mannen och tjoffar hål i betong och monterar.

Jag själv rensar och röjer och lyssnar på Tove Jansson som läser Sent i november. Och snart kommer vi att kunna använda vår alldeles flong nya centraldammsugare.

Det är kärlek.

/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone

Datorlös

2011-10-11T13:45:00.002+02:00

Och. Nu. Säger. De. Tre. Veckors. Leverans.

/Maia

I väntans tider

2011-10-07T17:12:00.001+02:00

Jag är utan jobbdator. Ja, inte helt utan, för på mitt rum har jag gömt undan en gammal PowerBook G4 som av- och utflyttade kollegan S hade för länge sedan. De är som gamla Amazoner, fungerar som en smäck, kanske inte med sista OSet, men pålitliga rackare är de!

Men egentligen är jag alltså utan dator. Alla mina data finns hemma på en hårddisk. Jag har inte förlorat något alls. Kommer åt det via hemdatorn. Det enda jag behöver är att vår IT-service skaffar fram datorn. Och vi beställde en för en vecka sedan. På morgonen förra fredagen.

Jag vet att jag är gnällig nu, men varför i hela friden skickade IT-service då inte beställningen förrän i tisdags?

Sådär. Nu har jag fått utlopp för det. Nu tar vi och gör fredag.

/Maia

Ordfejd

2011-10-05T10:47:00.001+02:00

Ja, jag spelar ordfejd. Frejdigt. Bryr mig inte om uttalet på det engelska namnet. Eller tyska? Nederländska?

Ordfejd är bra. Jag blir krossad av den ena och den andra. Och vinner ibland. När jag testar om det finns nåt som heter "azer". Och det gör det.

Jag blir upprörd när "zen" inte finns med. Självförklarande.

Och jag går till Projekt Runeberg och hittar förklaringen på "koss" som Mami lade ut med många sköna poäng som resultat.

Så lite nytta är det allt. Med fejdandet.

/Maia

- posted using BlogPress from my iPhone

Jag ser med andra ögon nu

2011-10-03T20:18:00.001+02:00

Jag gjorde det. Bytte ögon. Gjorde en RLE (refractive lens exchange) på Memira. Inga linser mer. Inga glasögon.

De gjorde båda ögonen i samma operation och det var helt enkelt fascinerande. Jag såg hela tiden, men inga instrument, bara vackra ljusspel och glänsande, gnistrande stråk.

Synen är inte helt perfekt, men återstående närsynthet kommer de att ta med laser om det behövs, när ögonen vilat ett tag. Och jag läser på nära håll igen utan läsglas.

Märkligt.

/Maia

- using BlogPress from my iPad

Casa Maria, Platanias, Kreta

2011-09-22T06:19:00.001+02:00

Lite sommar såhär på höstkanten?

När vi valde Casa Maria för vår plötsliga resa till Kreta i juli, så köpte vi lite grand grisen i säcken. Det fanns fyra recensioner på Tripadvisor och de var verkligen varierande. Därför tänkte jag skriva lite om hotellet här.

Vi fick en tvårumslägenhet som kändes helt nyrenoverad. Parkettgolv och balkong både i sovrum och allrum. Sängarna är fasta och kuddarna ganska höga. Perfekta, tycker jag, som avskyr tunna flamsiga hotellkuddar.

En liten kökshörna i allrummet verkade helt oanvänd så fräsch var den. Mycket trevligt. Här fanns kokplattor och kaffekokare och vask (där det låg en propp, trots att detta redan fanns inbyggt i den nya (?) vasken). Kylskåpet var inbyggt i ett skåp och luktade nytt.

Inte så smart med inbyggd kyl, dock, eftersom all värme samlas där och gör kylningen ineffektiv. Detta hamnar på snyggt-men-dumt-kontot. Men det löser man genom att lämna den yttre dörren öppen.

I allrummet stod två sängar i vinkel och fungerade som extrabäddar och soffor. Där fanns också en garderob med fem galgar. Det där med de fem galgarna känns lite typiskt. Det fanns lite knappt av allt. Inget uppläggningsfat till exempel. Det kändes som om det skulle komma mer sedan. Kändes nyrenoverat, som sagt.

Det var ett bra tag sedan vi var i Grekland. Nytt för denna resan var att man tydligen inte slänger något som helst papper i toaletten. "För smala avloppsrör" sa reseguiden. Mhm? Har de bytt ut alla avloppsrör sedan sist? Tja. Så länge ingen är magsjuk går det ju.

Hotellet har två pooler. Ingen av dem är särskilt stor, men de är inte pyttesmå, och de är mycket fräscha, välhållna och rena. Den ena poolen ligger vid poolbaren, och när vi var där var detta den plats där flest småbarnsfamiljer höll till. Under den vecka vi var där var det mest danskar och finländare på hotellet. Och inga festprissar alls, men det kan ju variera.

Det finns solstolar för gästerna, och de står på gräsmattor, under små apelsinträd. Men stolarna vid entrépoolen är för få, slitna, flera utan möjlighet att höja ryggstöden. Och de flesta stolar vid båda poolerna blockeras med handdukar av gäster som kanske tänkt sig komma tillbaka senare på dagen. Inga parasoll.

Men det är 300 meter ner till stranden där man kan hyra solstolar med parasoll för 3 euro för en hel dag. väldigt skönt i mitten på juli när temperaturen går över 35.

Det är ett litet hotell, ett familjehotell enligt katalogen. I receptionen står i så fall mamma och pappa står i baren. Trevliga och lagom påflugna för det nordiska lite tillbakadragna temperamentet. Det finns WiFi runt receptionen och en dator med internet att hyra. Och ett bibliotek att låna ur.

Hotellet ligger en liten bit från huvudgatan, ett kvarter bort kan man säga. Inte särskilt snygga omgivningar, men nära och ändå väldigt lugnt. En restaurang och en resebyrå med utflykter ligger vid vägen. Vi valde att åka på utflykt med resebyrån och sparade 14 euro billigare per person jämfört med researrangören. Det får man middag för. Och det var exakt samma utflykt, utom att vi åkte med en annan buss än de svenska researrangörerna. Samma båt, samma strand.

/Maia
- med BlogPress på iPhone

Blog Awards 2011

2011-09-19T21:33:00.000+02:00

Jag tycker att jag är väldigt duktig som bloggat så mycket på senaste tiden. Och inte om något särskilt heller. Utan riktiga sådana där bloggblogginlägg om att dricka kaffe och blommor i trädgården och så.

Visst är jag duktig?

Och ändå är det alltså ingen som nominerar mig till 2011 års Blog Awards. Okej, okej, det är försent och så och galan var igår. Men ändå. Ingen. Ingen nominerade mig. Nu när jag gjort hela fyra inlägg på rimligt kort tid. Och allt!

Suck.

/Maia

PS. Inte ens någon blogg jag följer vann något. Suck.

- - -

Här är vinnarna:

Årets teknikblogg:
http://blogg.tkj.se/
(Allvarligt, vem behöver något annat!)

Årets hittepåblogg:
http://www.365slojd.se/
(Heter 365 saker du kan slöjda. Och nu är de uppe i 490.)

Årets ironista:
http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.com/
("De här småbarnsåren är jävligt mycket mer rock n'roll än vad man skulle kunna tro. Man vet till exempel aldrig i förväg med vem och var man vaknar upp om morgnarna.")

Årets tokklokaste modebloggare:

http://oliviaaeriksson.bubbleroom.se/

(Och snyggaste. Säger bara det.)

Årets proffs:
http://www.underbaraclara.nu/
(Jamen, såklart!)

Årets spinnster:
http://minspiration.blogspot.com/
(Vilka nystan!)

Ja, vinnarna i min tävling då!

Nu får jag ta en kopp kaffe!

2011-09-19T11:54:00.001+02:00

Det känns som om jag har arbetat i ett sedan jag vet inte när. Ett är i alla fall säkert och det är att jag gick upp tidigt igår morse, söndag alltså, och arbetade till halv tio på kvällen. I pyjamas upptäckte jag frampå eftermiddagen.

I morse ramlade jag sedan upp vid sju och satte mig genast vid datorn och rättade några fel i en pdf som redan borde varit publicerad på nätet. Och fram tills nu har det gått fullkomligt i ett. Lite mer rimligt eftersom det nu är måndag.

Så nu får jag ta en kopp kaffe tycker jag. Utan att någon fnyser åt det.

/Maia

PS. Jag har inte ens hunnit sticka färdigt DDs röda sockar. Jag säger bara det. Då är det illa.

Den vår de svage kalla höst

2011-09-14T17:41:00.003+02:00

Det är något särskilt med remonterande buskar. Sådana som blommar en gång till när det blir höst. Eller hur? Visst är symboliken helt underbar!

Mer filosofisk än så blir jag inte idag. Men det kan ju räcka en stund. Eller hur? Visst kan det det!

/Maia

Ur Höstens vår av Erik Axel Karlfeldt

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Faran ligger i betraktarens öga?

2011-09-11T11:49:00.000+02:00

I natt greps fyra personer på Röda Sten för förberedelse till terrorbrott. Med internationella insatsstyrkan och allt. Vi vet inte vad det gäller. Vi vet inte vad som ligger bakom eller vad som var planerat. Men vi vet en sak. När insatsstyrkan kom till Röda Sten, där Göteborgs Internationella Konstbiennal höll på att invigas, så var det människor som reagerade med att inte reagera, utan betrakta.

Sofia Djerf som är informatör vid Göteborgs internationella konstbiennal citeras i GP: "Folk trodde först det var ett performance, sedan förstod de att det var allvar".

Åskådare.

Det som är mest otäckt med detta är att en del överlevare från tragedin på Sommarøya sa något mycket liknande. De trodde först det var en övning, eller ja, ett performance.

Har det gått så långt att vi i mötet med verkligheten tror att det är något vi ska betrakta? Ett skådespel? Är vi så vana tittare att vi glömmer till och med våra nedärvda instinkter? Vad är det som gör att vi inte längre flyr faran utan istället betraktar den? Vi kanske till och med drar fram mobilerna för att filma vad som står på?

Och så är det inte något som står på. Utan det är en katastrof som händer. Något vi borde fly från eller i alla fall ta på allvar.

Detta funderar jag på.

/Maia

En passant

2011-08-17T16:44:00.000+02:00

Inspirerad av en helt annan blogg skriver jag helt enkelt en passant...
...hej!

Finns ni därute?

/Maia

Pizzabotten utan mjöl

2011-08-15T07:29:00.002+02:00

Pizza längtar man efter ibland. Framför allt hemlagad. Dottern L utvecklade ett toppenrecept helt utan mjöl medan hon var i Frankrike och sedan glömde vi av det. Som tur var mindes L att jag skrivit receptet i en status på Facebook, hon letade upp det och nu skriver jag det här:

♥ Ner med tre ägg och ett par matskedar majonäs i matberedaren. (Tro det eller ej. Majonäs! Men det smakar inte majonäs.) Visp, visp, visp så att det pöser lite.
♥ Ner med ett par nävar riven ost. Visp. Lite salt. Visp.
♥ Nån matsked med pofiber och nån matsked med fiberhusk för att det ska svälla ihop lite. Visp. (Finns i hyllan med glutenfritt i affären. Mycket drygt. Värt att ha hemma.)
♥ Nån halvdeciliter olivolja. Visp, visp.
♥ Sedan kan man ta i lite malen mandel om man vill. Jag lade i några matskedar. Man kan ha i nån halv tesked bakpulver också, men det glömde jag helt. Det gick bra ändå.
♥ Smeten ska vara som en sockerkakssmet i konsistensen innan den sväller sa L och det fungerade precis så.
♥ Sedan geggar man ut klegget på ett bakplåtspapper ganska tunt och då strödde jag över lite, lite mer ost. Man gräddar en stund på ena sidan. För mig tog det sju minuter, men man bör passa, säger L, för det blir lätt bränt.
♥ På med ett bakplåtspapper till och vänd och sedan lade jag på fyllningen direkt.

En sak kan jag säga och det är att det blir en mäktig och frasig pizza. Ingen lågfettvariant precis.Från Facebook maj 2010. /Maia

Jag säger bara det...

2011-07-07T09:12:00.001+02:00

Så fina.

/Maia

Röj

2011-07-07T09:09:00.001+02:00

Vi röjer ute i Ms föräldrars hus på Donsö. Varje gång man tror att man nått slutet av en kategori, säg porslin, så hittar man en låda till, under taket. Vackra, gamla saker. Välvårdade och välbevarade.

Jag vaknar tidigt på morgonen, när dagen gryr, klockan 4 och kan inte somna om. Håller S sällskap innan hon cyklar till jobbet på Sahlgrenska. Sitter i stolen ute och virkar. Försöker tänka semester. Inte helt enkelt, det. Istället tänker jag röj. Röj, röj, röj.

Vart ska alla saker ta vägen som inte någon kan ta hand om? Det är problemet med att bo på en ö, det.

/Maia
-
- från nedre däcket, med min iPad

Med grace

2011-07-03T10:22:00.001+02:00

Vissa träd och buskar har stora svulstiga blommor. När de vissnar sitter de kvar som stora, bruna, risiga blemmor och hela busken ser trött och gammal ut. Som rhododendron. Väldigt tråkigt.

Men schersminen, med sina små, anspråkslösa vita blommor, åldras med behag. Kvar efter blomningen blir klasar med ljusgröna blomfästen. Som en andra blomning, bara lite blekare.

Jag gillar det. Skulle älska att åldras så.

/Maia
from my iPhone

Midsommar i Mora

2011-06-18T02:20:00.001+02:00

Klockan är två på natten hemma. Jag har slutat att vara laggad och sitter vid sjöns strand i Library Park, MN.

Midsommarstången har blivit rest. Vi har gjort våra intervjuer. Vi har blivit bjudna på mat. Nu spelar ett bluegrassband, ledda av en danskamerikan.

Det är annorlunda blommor i majstången, men vädret är detsamma. Lite av varje, blåsigt och lite regn som vinden nu jagat bort.

Jag sitter ensam i gräset en stund.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Location:Mora, MN, USA

På natten

2011-06-14T12:57:00.002+02:00

På natten kan man boka hotellrum och kolla på tv.

/Maia
- using BlogPress from my iPad

Om man köper...

2011-06-13T18:37:00.001+02:00

...en tillräckligt stor kaffe på Starbuck's så räcker den hela förmiddagen. Nästan.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Våfflor

2011-06-13T13:45:00.001+02:00

Ida äter våfflor till frukost på Best Western Dakota Ridge. Nu är vi i Amerrkat. Stella däj, Krestina!

/Maia
using BlogPress from my iPhone

Till Minnesota

2011-06-10T13:17:00.000+02:00

På söndag åker jag och fyra fantastiska kollegor till Minnesota för att spela in folk som talar svenska där. Om du har Facebook kan du följa oss där:

http://www.facebook.com/swedishinamerica

Om du inte har Facebook så finns vår projekthemsida här:

https://sites.google.com/site/svenskaniamerika/home

Där finns också en blogg som du kan följa om du vill veta vad som sker under resan!

/Maia

Göteborgs universitet + IT ≠ sant

2011-06-09T15:20:00.001+02:00

Alltid lika roligt att logga in på vår medarbetarportal och se vad som möter en just denna dag. Femton olevererade mejl sedan förra veckan? Eller det här:

Det roligaste är ju att det står OK i mitten. Med rubrikstil. Hahahahaha!
/Maia

Bloggtorka?

2011-06-07T21:25:00.000+02:00

En vän skriver på Facebook om att alla hennes vänner verkar ha bloggtorka. Det är tydligt att jag lider ganska svårt av den sjukan, jag också. Eller är det verkligen en sjuka? Det kanske snarare är en symtom. Det kan ju vara livet som blir så fullt med allt möjligt att de där kloktankarna som man gärna vill fylla sin blogg med helt enkelt inte får plats i huvudet på en.

Just nu är det mycket. Om jag fick en guldpeng för varje gång jag sagt det eller tänkt så. Just nu är det alltid mycket. Alltid är det mycket just nu. Så det duger inte som undanflykt.

- - -

Men jag kanske skulle nöja mig med att inte alltid vara så klok. Bara låta fingrarna knattra på lite på tangentbordet. Under december, som ju är en extremt stressig månad, skriver jag ju ett inlägg om dagen. Ingen dag utan en rad.

Idag kan jag till exempel skriva att Zlatan lägger Sveriges fjärde mål på tv-skärmen och de stackars finnarnas backlinje är som en vällagrad schweizerost. Inte djupt alls.

Och så lägger jag in en bild på en fin pionknopp med massa dagg i. Helt orelaterat, men bilden är ju fin.

Sådär ja. Ett blogginlägg. Konstigt nog duger det som blogginlägg. Alldeles utmärkt.

/Maia

Taket

2011-06-05T19:36:00.001+02:00

Kommer ni ihåg att vårt altantak rasade under den tunga snön i vintras? Det ska bli en riktig veranda här, men inte i år. Så nu har vi ett litet solsegel från Jysk och ett parasoll. Fungerar på andra ställen sedan, när verandan är färdigtänkt och färdigbyggd.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

På trappan

2011-06-05T09:38:00.001+02:00

Sommarmorgon. Blomdoft. Tvätt på strecket och lite trevliga plantor att ta hand om. Fågelsång.

Det är de här morgnarna som fyller på min ork så mycket. Däcket skiftar i grått och alla andra sover. Det är en av de viktigaste sakerna, att bara jag är uppe

Autocorrect försökte ändra "blomdoft" till "blindhet". Kanske sant. För blomdoften är narkotisk. Gör mig blind för en massa annat. Det är väl det som vila är. Ett snävare fokus

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Mors dag

2011-05-29T20:47:00.003+02:00

Idag är det mors dag, och här är hon, min mamma. Hon är ungefär så gammal som mina äldsta barn är nu. Hon bor i ett litet hus på landet med man, två barn och utedass. På dagarna åker hon till jobbet på Första Långgatan och skriver reklamtexter.

När hon kommer hem på eftermiddagen har hon ibland med sig isglass till Anders och mig i sin trollerihatt, den orangea, randiga. En gång när hon har den på sig i stan, och sina stora solglasögon, frågar en ung man om hon har något att sälja. Så lite hippie har hon i sig. När hon inte sitter och ser vän och drömmande ut på trappan i trädgården.

/Maia

Rester

2011-05-15T09:35:00.001+02:00

Klart man kan äta ute idag också.

Vi var uppe och purrade KSK98/99 på deras läger 7:20 och nu får vi resterna. Klart man ska ha smörgåsmat på fina fat även när man är på läger, eller hur?

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Vårtecken

2011-04-06T09:35:00.000+02:00

Knoppar vid Näckrosdammen.

Nån japansk buske i halvblom.

Ginstvariant.

Gul bil!

/Maia

PS. De gula bilarna finns inte på vintern. Eller också är de otvättade (läs: grå).

Poisson d'avril på er allihop

2011-04-01T09:41:00.000+02:00

Poseidon ska bli anatomiskt korrekt. Ostindiefararen Götheborg ska sänkas i hamnen. Svenska flaggan heter Bengt. Det är aprilskämt. Helt klart.

Men det är inte alltid så lätt att veta vad som är aprilskämt eller inte. Vännen Åsa skriver på Facebook att när man hör nyheterna på första april undrar man om inte allt är på skämt. Samma sak tänkte jag imorse. Det är så mycket som är ur led, att aprilskämten – de riktiga – måste vara så knasiga att man inte tvekar. De måste vara så tydliga som fiskarna av papper som man i Frankrike hänger på andras rygg den här dagen.

Att göra som i Danmark 2001 och presentera en läskigt autentisk aprilsnar med en tunnelbanevagn som sticker upp ur gatan kommer inte på fråga idag. Bara sådant som inte skulle kunna vara sant fungerar.

/Maia

Installation

2011-03-30T16:45:00.002+02:00

På Københavns Hovedbanegård sitter jag och väntar och läser på en bänk. Bredvid mig på väggen finns en mynttelefon, en sådan där som knappt någon har bruk för längre.

Plötsligt hör jag någon ta upp luren, säga några ord och lägga på. Det upprepas. Och upprepas. En svag lukt av intorkad urin sprider sig.

Gång på gång tar han upp luren. Säger några ord på danska. Eller på engelska. Meddelar saker och lägger på. Säger namn och låter initierad och lägger på. Skrattar och väntar en stund och tar sedan luren igen och säger ett par ord och lägger på. Jag försöker att inte titta.

Om han inte luktat kiss, om han inte talat i en uppenbart tyst lur utan att lyssna efter svar, så hade han verkat helt normal.

Förutom urinlukten är det som en installation. Ljudet av hans röst är autentisk. Den stämmer med telefonen, låter som en man som väntat på ett samtal vid telefonen, tar upp luren och ger ett meddelande. Ett hemligt meddelande. Viktigt.

Det kändes som om han gjorde en föreställning bara för mig, men han står kvar och fortsätter när jag går. En stund till i alla fall.

Märkligt.

/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone on the delayed train from Copenhagen.

Månadens punktlighet. Jämförelse Danmark och Sverige

2011-03-28T09:03:00.001+02:00

En bild säger mer än tusen ord. Att de kan med att lägga ut det på tågen.

Danmark. Över nittio procent som standard. Men inte Sverige.

/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone

SJ, SJ, gamle vän

2011-03-28T08:03:00.001+02:00

Sitter på tåget till Köpenhamn. Vi har fått reda på att detta plötsligt inte längre är ett direkttåg. Var vi ska byta är ännu oklart. Vi har stått en kvart och väntat på ett mötande tåg som var försenat. M säger på Whatsapp att jag "tar det bra". Kanske det.

Men jag har ju också en rejäl, matnyttig och lättfattlig artikel av Diesing (1996) att läsa och Stings Songs from the Labyrinth i lurarna, så det går. Det går.

Saknar ibland den arbetsro och koncentration som tågresor kan ge. Detta med att man kommer nånstans samtidigt som man jobbar ger en extra känsla av effektivitet. En schimär kanske? Men ändå. Jag säger som Ross i Friends när han skulle flytta långt från sitt jobb: I have been given the gift of time!

/Maia

- posted using BlogPress from my iPhone

Dom, dom och dom!

2011-03-27T12:57:00.001+02:00

Jag måste få försöka förklara hur det är med dom, dom och dom.

1. Såhär är det: Det heter inte dem överallt där du säger dom. Det finns två olika varianter: de och dem och de används vid olika tillfällen.

När du pratar (i stora delar av Sverige i alla fall) så säger du ungefär såhär:

När jag kom till skolan så sa fröken att det skulle komma en cirkus till stan och dom skulle ha sina baracker på skolgården. Dom skulle ställa dom precis där vi hade våra cyklar. Cyklarna stod i vägen alltså, sa fröken. Ni måste flytta på dom helt enkelt.

Så vi gick ut och flyttade dom och ställde dom bakom dom där träden som växer bredvid gympasalen. Och dom elever som inte hade cyklat fick sitta inne och skriva matte. Vi tyckte lite synd om dom för dom fick ju inte gå ut utan måste sitta med dom svåra talen medan vi fick vara ute och titta på dom som kom med cirkusbarackerna och dom vilda djuren och allt.

När du skriver ska alla dom i den här talade texten bytas ut mot de eller dem.

2. Hur ska du veta när det ska vara de och när det ska vara dem?

Saken är den att detta inte är svårt alls. Du klarar det. Brukar du skriva fel på jag och mig? Knappast. Skriver du ibland Mig ska gå på bio ikväll. Eller Han hade sett jag på skolan igår. Nej, det gör du inte. Och klarar du det, så klarar du att lära dig skilja på de och dem. För där du skriver jag ska det vara de, och där du skriver mig ska det vara dem:

De ska gå på bio ikväll.
Han hade sett dem på skolan igår.

Om du läser mycket har du säkert en bra känsla för det här och kan klura ut vilket det ska vara, men det finns också en del trick för att lära sig det. Du kan till exempel läsa en bok högt och lägga märke till om det står de eller dem när du säger dom.

Ett annat trick, handlar om att de används för subjekt och dem för objekt. Om de grammatiska orden känns svåra så tänk såhär:

Lärarna tackade eleverna med en sång. Dom tackade dom med en sång. Vem var det som tackade? De. Vem tackade de? Dem. – De tackade dem med en sång.
Idag skulle artisterna svara fansen. Idag skulle dom svara dom. Vem var det som svarade? De. Vem svarade de?– Idag skulle de svara dem.
Idag vann KSK över Lindome. Idag vann dom över dem. Vem var det som vann? De. Vem vann de över? Dem. – Idag vann de över dem.

Trick nummer tre, kanske det enklaste: Om du kan engelska kan du tänka: När ska det vara they (de) och när ska det vara them (dem)? Du hör ju nästan att orden them och dem är släkt med varandra. Eller också kan du tänka på jag och mig: Om det inte varit dom utan jag/mig hur hade det hetat då? Jag motsvarar de och mig motsvarar dem.

3. Ett dom till!

Men detta räcker dessvärre inte för att få ordning på alla dom i texten ovan.

Det finns nämligen ett helt annat tillfälle då en del skriver dom eller ibland dem av misstag. Här är regeln: Det alltid ska vara de när dom hör ihop med ett substantiv (det minns du väl vad det är?):

dom killarna – De killarna har jag träffat förut.
dom killarna – Jag känner de killarna.
dom tjejer som spelar i F98 – De tjejer som spelar i F98 ska få nya matchdräkter.

Här ska det alltid vara de och aldrig, aldrig dem. Det finns en del sådana exempel i texten som jag skev ovan. Kan du byta ut alla dom i den texten mot de eller dem? Facit hittar du nedan.

/Maia

När jag kom till skolan så sa fröken att det skulle komma en cirkus till stan och de skulle ha sina baracker på skolgården. De skulle ställa dem precis där vi hade våra cyklar. Cyklarna stod i vägen alltså, sa fröken. Ni måste flytta på dem helt enkelt.

Så vi gick ut och flyttade dem och ställde dem bakom de där träden som växer bredvid gympasalen. Och de elever som inte hade cyklat fick sitta inne och skriva matte. Vi tyckte lite synd om dem för de fick ju inte gå ut utan måste sitta med de svåra talen medan vi fick vara ute och titta på dem som kom med cirkusbarackerna och de vilda djuren och allt.

Här i Göteborg har vi vår i luften

2011-03-26T12:25:00.004+01:00

...var har ni er? Ett gammalt skämt från Nytt Liv eller Trots allt, jag minns inte.

I New York var magnoliaknopparna beredda att slå ut på Union Square. Stora och feta satt de där i solen och väntade på sin tur.

Coming soon to a tree at Union Square: The Magnolias!
Här i Kållered är det vår i luften idag.

Våffeldagen var igår, men här blev det våfflor till frukost idag istället, med nytt våffeljärn och allt. Det måste ha varit något fel i receptet så smeten räckte till 21 våfflor istället för fem–sex. Passade perfekt, så nu ligger det massor av våfflor i frysen som vi kan ta fram och värma i brödrosten vid behov.

Jag tog en tallrik med våffla och en mugg med kaffe med ut på däcket. Taket är borta sedan snön rasade det i vintras och solen bara rann och rann och flödade ner över hela golvet. Det var varmt, för vinden hade gett med sig. Det var helt enkelt den där första vårupplevelsen som jag väntat på så länge.

För det gills ju inte om magnoliorna nästan sprängs i New York. Det är ju här på Hultet som vi vill ha våren på gång. Och det är den. Coming soon on a veranda near you: The Spring!

/Maia

Våren i Japan

2011-03-15T13:59:00.000+01:00

Det är svårt att ens tänka på hur det är i Japan just nu. Först jordbävningen. Sedan Tsunamin. Och nu strålningen. Körsbärsblommorna och våren i Japan kommer nog trots allt, som snödropparna kämpar sig upp i kylan här. Men de kommer tillsammans med sorgen.

/Maia

PS. Paulo Coelho har skrivit en bön i sin blogg. Jag skickar den vidare till alla er som vill be.

Bilprat och kognition

2011-03-10T09:19:00.001+01:00

Jag körde största delen av vägen till jobbet ensam idag. Hade glömt hur viktiga de där bilturerna är för min kognitiva process. Jag började med att försöka tänka på den artikel av Krifka som jag just lusläst, men den delen av hjärnan var uppenbart sysselsatt med fullsatt trefilig motorväg och ambulanser och annat. Så då kopplade jag på talet så som jag bara kan göra när jag sitter ensam i en bil. Eller går ensam långa vägar i relativ folktomhet.

Just detta att få tillfälle att återberätta är hemligheten med så mycket av verklig kunskap. Formulerande. Förklarande. Det räcker inte att jag i mitt inre inser att det Krifka gör är att – i ett anfall av tjänstvillighet? – förenkla begreppet FOCUS till den grad att den läsare som inte är insatt i hur informationsstruktur fungerar (läs: de flesta) riskerar att göra förvirrande felslut. Jag måste också kunna förklara varför.

Det kan jag nu. Det tar en stund, men jag kan förklara. Inte här dock.

/Maia

Den åttonde mars

2011-03-08T00:01:00.002+01:00

I'm just saying...

/Maia

-posted using BlogPress from my iPhone

Dagens isländska

2011-03-07T13:31:00.000+01:00

Dagens isländska:

Ég er að drekka kaffi.

'Jag dricker kaffe.' Just nu. Känns väsentligt att kunna säga. Och jag förstod direkt vad det stod. Kollegan G:s kaffeapparat har tydligen exploderat och en ny har införskaffats, så långt är jag med, men de fina detaljerna i Facebooktråden hänger jag inte med på. Nöjer mig med: Ég er að drekka kaffi.

Undrar hur man säger Jag ska just dricka kaffe? Kan det vara ett veð som kommer in? Ég er veð að drekka kaffi?

Nej, då översätter Google Translate med "I have a mortgage to drink coffee?" och det låter lite väl häftigt. En gissning på skal, Ég skal drekka kaffi, gav bättre resultat. Frågan är bara om det är rätt... Det där justet saknas ju.

/Maia

Sy- och handarbetsmässa och ironi

2011-02-27T10:11:00.003+01:00

Jag vann biljetter i Krokningsbloggen så nu är jag, Ingvor och Catherine på väg till Sy- och Inspirationsmässa. Tallyhoo. Och tack till Gunvor! Det var visserligen bara en lott i dragningen – min – så det blev enkelt för henne, men jag är glad!

Garnet ovan köpte jag i Tyskland. Speciellt bra att filta, tydligen. Vännen G skrev på Facebook att han var en filtad halsduk, så dagens isländska ord måste bli þæfa som betyder 'filta' och kaldhæðni som betyder 'ironi'.

/Maia

PS. Vännen, lexikografen H hjälpte just mig att uttyda kaldhæðni. Det betyder ordagrant 'kallt hån'. Bra att tänka på i generation ironi.

Kort vy från Göttingen

2011-02-25T12:34:00.002+01:00

Jag har varit inbjuden talare på en av många workshoppar på en enorm konferens. En annorlunda upplevelse. Gott om tid för föredraget. Massor av gensvar. Folk som vet vad det är för fenomen som jag talar om. Annorlunda, som sagt.

/Maia

Vad som är vettigt att gissa...

2011-02-18T14:35:00.005+01:00

Sportlov. Universeum. A och två kusiner och jag hänger bland rockor och hajar. Fint. Stort.

Gissa personen?

Plötsligt blir det sportlovsaktivitet. Frågesport. A går fram och frågar killen med datorn och stora skärmen vad det handlar om. Svar: Gissa snoppen. Djursnoppar då, alltså.

Inget intresse hos tjejerna. Vi fnissar lite, tycker det är fånigt och väljer hajarna och klappa orm.

Frågan är varför det känns så fånigt. Svaret är relevans. Gissa bajset är relevant. Bajs kan man nämligen hitta liggandes löst i naturen och undra lite, fundera över vem som släppt den där spillningen. Snoppar däremot brukar normalt sitta ihop med sin värd.

Varför gissa, liksom.

/Maia

PS. Det kanske finns någon mening med det? Efter övningen kanske barnen kan identifiera djuret. "Det där måste vara en elefant! Det ser man på snoppen!" Eller?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Söckersött, men ändå

2011-02-09T08:35:00.001+01:00

På allsorts.typepad.com hittade jag de här sockersöta bakgrunderna till min iPhone. Jag vet, jag vet. Inte riktigt min stil. Men ibland får man vara lite... ja, vad? Motvalls, kanske? Fjantig skulle nog en del säga, men genom att ha den här bakgrunden är jag framför allt tvärtom mot vad jag brukar vara. Ickebrun. Ickesvart. Glassig.

Du öppnar länken till blogginlägget om bakgrunderna i webbläsaren på din iPhone. Håll fingret på den bakgrund du vill ha tills du får en fråga om att spara bilden. Gör det. Öppna sedan Inställningar > Bakgrundsbild och välj den bild du vill använda i din kamerarulle.

Det finns prickiga bakgrunder utan bokmärkesgullepussungar på också. Kan vara fint som bakgrund på hemskärmen. Ett tag i alla fall. Ett tag.

/Maia

PS. Den som önskar lite annat att välja på kan t.ex. kolla här på FOSSIL. Om du orkar med logotypen.

Sy- och inspirationsmässa

2011-02-08T21:23:00.000+01:00

Jag vill gå på sy- och inspirationsmässa känner jag. Det skulle jag vilja. Just efter jag kommer hem från en jobbresa också. Och om jag länkar till roliga Krokningsbloggen länkar coola Gudrun ut biljetter. Jag vill gå ändå, men det är ju klart att man vill vara med på en utlottning.

Vem följer med?

/Maia

Alla ska med

2011-02-02T09:12:00.000+01:00

Det sägs att det finns olika typer av ledare. En del pekar och säger: "Häng med nu!" och drar iväg i förväg uppför berget. Andra föser hela gruppen före sig och släpar dem som inte vill eller orkar med.

Jag önskar ibland att jag var lite mer som den första typen. Bara lite mer.

Det var länge sedan jag hade eget ansvar för en kurs. Men nu står jag där igen och känner det där ansvaret att alla ska med. Jag slår fullkomligt knut på mig själv när någon säger att den är förvirrad och inte fattar och säger: Varför är det ett sådant glapp mellan grund- och fortsättningsnivå?

Och så måste jag påminna mig: Det är inte mitt ansvar om studenterna glömt det de lärde sig förra terminen och inte har lust att repetera det de behöver. Jag ska inte lära dem det de redan förväntas kunna, bara peka på var de kan hitta informationen. De ska faktiskt kunna klara tentan genom att läsa kurslitteraturen.

Ett äpple till fröken? Knappast.

Jag måste sluta curla dem.

/Maia

Dagen i foton

2011-01-31T22:24:00.001+01:00

Jag tänkte att jag skulle dokumentera en dag, lite cool sådär. Men det gick inte. Sista fotot tog jag på min sena lunch. Sedan var det inte tid med mer, och nu är klockan 22.10 på kvällen och jag lyssnar på Michael Silvermans vidunderliga pianospel och har just avslutat dagens arbete.

Till Pollyanna-tankarna som jag får när jag avslutar min arbetsdag vid 22 hör att jag väl ändå måste vara bra mycket piggare nu om jag orkar jobba såhär. De andra tankarna, ja, de får vara. För nu, som det så vackert heter i den nya svenskan. De får vara för nu.

In med linsen, trallalaaa...

...fota blomman, trallalaaaa....

...åka E6, trallalaaaa....

...fina dörren, trallalaaa....

...vattna våren, trallalaaa...

...trippa trappan, trallalaaa....

...boka möten, trallalaaa....

...inte läsa, trallalaaa....

...titta grodan, kvackackaaaa...

...söka pengen, trallalaaaa....

...leta maten, trallalaaa...

...blogga bloggen, trallalaaaaaaa!

Jaha. Ja, eller... godnatt då!

/Maia

PS. Trallalaaaa....!

Dagens gåta

2011-01-31T13:38:00.001+01:00

Jag vet att man ska ta hela sushibiten i munnen på en gång. Jag vet. Men hur går det till? Bara en halv bit ger mig problem. Och vilket slöseri med den goda smaken.

/Maia

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ordning

2011-01-30T11:26:00.000+01:00

Jag är ju inte världens ordningssammaste. Eller ja, det var förstås dagens understatement. Men ibland på söndagsmorgnarna, tidigt, tidigt, lämnar jag djungeln och går ut i världen som en vanlig människa och då kan det hända att det allt ligger på sin plats när resten av huset vaknar. Jorå s'ru!

Så är det bara.

Det allra roligaste är att de som inte känner min verkliga identitet tror på riktigt att jag faktiskt är denna söndagsmorgonsmänniska med gafflar som snällt ligger mage mot rygg, färgkodade pärmar och vackra Martha Stewart-högar där det ligger underlakan, lakan, örngott och gästhandduk omknutna av ett välkomnande sidanband på gästsängarna och väntar.

/Maia

PS. Men Martha Stewart är kul. Kolla här hur man viker ett formsytt lakan.

Beautiful

2011-01-24T10:19:00.000+01:00

/Maia

Komplimanger

2011-01-23T09:29:00.001+01:00

Vi är omgivna av alla dessa självklara mirakel varje dag. De finns där och visst, vi värdesätter dem, älskar dem, uppskattar dem. Men talar vi om det för dem tillräckligt ofta?

Bloggen Time Over Matter har ett litet annorlunda förslag för att vi ska komma på tanken att ge varandra lite uppmuntran. De har gjort en liten affisch med komplimanglappar att riva av. Så smart. Och lite tokigt. Men smart.

Och ännu smartare är att jag faktiskt kan ta en komplimang till mig själv också om jag vill. Det är ju inte så särskilt ofta som vi uppmuntrar oss själva och talar om för oss hur otroligt bra eller vackra vi är.

Eftersom deras affisch är på engelska tillverkade jag en på svenska och ber att få bjuda på den. Håll till godo!

Klicka här för att ladda ner en pdf.

Uppmuntran – att faktiskt rakt ut säga som det är – kostar ingenting. Ett billigt nöje. Och den där lilla lappen som du ger bort eller tar till dig själv kanske hamnar som bokmärke, eller på en kylskåpsdörr eller i en ficka och glöms bort. Tills en dag då den dyker upp igen när den behövs kanske ännu mer än den dag då du fick den.

/Maia

PS. Har du några fler förslag på bra, kortfattad och rolig uppmuntran som man skulle kunna ha på en sådan här affisch så skriv en kommentar!

PPS. De har en affisch med gratis positiva tankar också. Kul!

(Hi, Kind Over Matter! I so appreciate your idea with the Free Compliments Poster that I made a Swedish variant. With URL to you. Best, Maia)

Här är den!

2011-01-17T13:34:00.000+01:00

Om någon undrade vart den där strumpan egentligen tagit vägen!

/Maia

PS. Jag föredrar snön framför blidvädret!

Ta inte av gipset!

2011-01-16T16:33:00.000+01:00

För ungefär femton år sedan ramlade jag och fick sprickor på båda båtbenen, både höger och vänster. Gipsades på båda armarna. Det är ju ganska omöjligt att klara av så efter en vecka fick jag ta bort gipset på höger arm. Vänster arm var fortsatt gipsad.

Fortfarande så länge efteråt får jag ont i höger handled om jag gör tunga lyft/vrid-rörelser. Bara i höger. Inte i vänster. Idag när jag skottade altanerna fick jag återigen plocka fram handledsstödet som jag fick istället för gips den gången. Bra kvalité, men det hjälper inte riktigt.

Så mitt förslag till alla er som trillat dit i halkvintern: Behåll gipset på.

/Maia

Doften av muskler?

2011-01-11T21:14:00.000+01:00

När jag kom hem sent, sent idag och tagit mig nerför isbacken med hjälp av mina nyinköpta broddar och plockat undan och flyttat arbetssaker till rätt väska och tömt disken och M strax efter kommit hem och åkt ut igen och hämtat A och kommit tillbaka och hunnit fråga: Ska vi gå på gymmet då? Ja, då tänkte jag först att jag inte orkade.

Men sedan insåg jag att det var om jag inte åkte iväg som jag inte skulle orka. Så mot Sportlife!

Tallyhoo! Klicketiklack på våra små broddade fötter trippade vi. Vi och halva Kållered. Den andra halvan hade uppenbarligen varit där tidigare på dagen.

"Titta på mig då! Titta på mig!!!"

Närmaste ingången till gymmet från damernas omklädningsrum går via utrymmet för de fria vikterna och det är där doften slår emot mig som starkast. Doften av muskler. Eller?

Undrar vad det är som luktar egentligen. Man kan urskilja lukten av gummi, av manssvett och av otvättade plastiga funktionsplagg. Och av något annat. Sportdryck som ångar ut från hud? Hormoner? Luktar hormoner?

Jag tror att en av de saker jag gillar bäst med Friskis & Svettis i Johanneberg är att den där lukten inte finns där. Kan ha med ventilation att göra. Eller inte. Vem vet.

/Maia

Hej då altantaket!

2011-01-08T18:48:00.000+01:00

Inte mycket att säga.

/Maia

Stilleben

2011-01-08T10:28:00.001+01:00

Det är långt till våren. Men idag ska det bli hällregn på vår vackra vinter, så jag är glad att jag piggade upp oss med lite glada färger och tulpaner i ett stilleben i köksfönstret igår.

Underbara Clara – klok bloggare från Umeå – skrev om hur hon placerade sina muffinsformar så att de syntes hela tiden. Smart drag, faktiskt. Det är kul med roliga muffinsformar, men man ser ganska lite av dem, en kort sekund bara och sen i slasken. Varför inte utnyttja dem som ögonvitaminer?

Vi får väl passa på att ta vår lilla lycka där vi hittar den? Eller vad säger ni?

/Maia

PS. Och så fick jag dessutom använda formarna, för nu halkar U-G och C nedför backen! Jag tar min lycka när den kommer halkande nerför vår isbacke, jag!

Hej då julen!

2011-01-07T17:33:00.000+01:00

Julgransljusen lyser fortfarande i den nakna granen och speglas i fönstret. Men julen är borta.

/Maia

Glasveranda, kanske?

2011-01-07T12:30:00.000+01:00

Vi har ett altantak som vi kan gå ut till från vardagsrummet. Rakt ut under tak. Det är det tredje taket.

Det första fanns här när vi flyttade in, men det låg inte vid dörren, så när altanen byggdes om gjorde vi ett nytt, större och bättre. Det andra taket tog Gudrun. Tjablang, bara, och taket rycktes loss och flög över huset och långt ner i skogen.

Det tredje taket smällde till i en stormby i höstas och sedan såg det ut såhär. Snön förra året – och antagligen att M tog sig upp för att skotta bort den – hade gjort att taket försvagades.

Och nu, när snön ligger lårdjup i trädgården. Nu är det dags för en definitiv renovering. En av de stora bjälkarna har gett med sig.

Men vi har börjat tala om något mer definitivt. Något som håller för vind och lite snö. Vi har ju byggt den nedre altanen i somras, så nu kan vi göra den övre altanen lite mindre. Tanken är att det ska bli en glasveranda.

Fortfarande bara en tanke, men den där brutna bjälken för oss lite närmare att det ska bli av.

/Maia

Trött på annonserna?

2011-01-06T22:44:00.001+01:00

Jag har länge varit så trött på annonserna i Facebook. De är specialgenererade för en kvinna i min ålder. Vill jag ha vitare tänder? Vill jag tappa 5-10 kilo? Vill jag se smalare ut? Vitaminer? Jag har klickat bort allt som har med viktpiller och elände att göra, och klickat för Stötande eller Vilseledande, men de kommer bara tillbaka. Jag har klickat på Övrigt och skrivit Kränkande, med versaler och med gemener och till sist Are you freakin' kidding me???

Nu har jag i alla fall en webbläsare där högerkanten på Facebook är trevligt tom. Det är på riktigt. Och det är underbart!

M har börjat med Facebook och eftersom han naturligtvis aldrig skulle nöja sig med att klicka bort saker eller tänka sig att stå ut så kollade han vad man gör åt saken, och hittade en extension på Apples hemsida som helt enkelt döljer reklamen. Facebook gillar det säkert inte. Men det gör jag.

Gå in på https://extensions.apple.com/ och gå ner till Facebook Ads Blocker. Installera. Klart.

Ja, du måste förstås ha Safari som webbläsare, men det fungerar för mig. Safari är min hemwebbläsare. Jobbsaker gör jag ofta med Chrome. Men Facebook är ju en hemsak, så...

/Maia

PS. I Chrome installerade jag just Facebook Styler, och fick bort annonserna där också. Så skönt.

Tycka synd om eller ta hand om

2011-01-05T15:22:00.001+01:00

Hur många gånger går vi inte runt och tycker förfärligt synd om oss själva? Dumt. Och det vet vi, men ändå hamnar vi där.

Tycker om oss själva gör vi dock sällan. Ändå är det bara synd som skiljer det ena från det andra. Så synd.

Kanske dags att fatta att om vi tar hand om kanske vi inte behöver tycka synd om oss.

/Maia

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är de på väg

2011-01-03T12:00:00.004+01:00

Vi har en julkrubba med överlånga figurer som jag köpte på Panduro i Danmark för flera år sedan. Det finns inget hus med, men Josef och Maria huserar vid pepparkakshuset och herden med sitt får har redan kommit dit, efter att ha varit med änglaskaran under julnatten.

De tre vise männen har långsamt gått från fönster till fönster och börjar nu närma sig När de kommit fram är julen slut.

Vi börjar sällan julpyntandet särskilt tidigt i vår familj. Det mesta kommer fram kvällen före julafton. Så ibland är det med lite saknad som sakerna ska plockas undan. Kanske inte pyntet i första hand, men julljusstaken i köket som gör att det svarta fyrkantiga hålet mot skogen lyser upp lite grand. Och granen. Jag saknar granen när den försvinner. Alla de små lamporna, som en egen liten inomhusstjärnhimmel i hörnet vid pianot.

Hm. Det är verkligen tur att det finns tulpaner i januari.

/Maia

Så tar vi det gamla året

2010-12-31T23:52:00.000+01:00

Så tar vi det gamla året,
skakar det lätt i den kalla vinterluften
och låter vinden fånga det en stund.
Vi viker det omsorgsfullt
och slår ett vackert snöre om,
fäster en lapp – detta 2010 -
och lägger året till de andra som redan gått.
Så tar vi ett nytt år, ett helt nytt.
Vi vecklar ut det,
skakar det lätt i den kalla vinterluften
och låter vinden fånga det en stund.
Innan vi breder ut det.
Det nya tomma året – detta 2011.

Gott. Nytt. År.

/Maia

Bältesspännarna

2010-12-30T19:47:00.000+01:00

Med vänster hand om den andres högra handlov, den som kniven hölls i. Med ett bälte som höll kämparna samman. Så stred man.

Fastspänd i sin motståndare med ett bälte. Och med ens stridande hand, den där man hade kniven, fasthållen. En helt omöjlig situation för den som vill strida väl.

Är det inte så vi har det idag? Vi är på sätt och vis fastbundna, tätt tillsammans med alla våra sysslor, krav och måsten. Och det är inte förrän bältet lossas som vi kan ta sats och attackera med någon som helst framgång.

/Maia

Och se...

2010-12-25T14:31:00.001+01:00

...Josef och Maria bestämde att nu var det dags att uppgradera från det där gamla kyffiga stallet.

/Maia

- Posted using BlogPress from my iPhone

Värme inne och snö ute

2010-12-18T20:50:00.001+01:00

En perfekt kombination. Brasvärme, strålande, sprakande, vacker.

/Maia

Harorren på diet?

2010-12-18T07:53:00.001+01:00

En kväll byggde vi en harorre för att hålla en liten snöpojke sällskap. Igår när jag kom ut hade den bestämt sig för att gå ner i vikt. Bara Coke Zero hädanefter.

Kanske han byter till Julmust light nu i veckan?

/Maia

Dagens outfit eller gårdagens

2010-12-07T16:23:00.000+01:00

Plötsligt fanns den där. Igen. Sedan jag var tolv år och köpte min första på Portobello Road när jag var i London med mamma och pappa har jag nästan alltid haft en. För ett par år sedan gick min senaste sönder. Sedan dess har det helt klart varit omodernt med kjolar i våder.

Men igår hängde den där på Lindex av alla ställen. Jag såg den direkt genom fönsterdörren. Gick fram och pratade högt med den genom rutan, eftersom affären var stängd. En tant tittade lite konstigt på mig.

M sa när han såg den på kvällen: Har du inte redan en sådan? Då visste jag att jag hittat rätt.

/Maia

PS. Såhär ser den ut på Lindex
hemsida. Men den är mycket
vidare och vackrare i verkligheten.

Tävling på julkalenderbloggen

2010-12-03T12:01:00.000+01:00

Den som lägger en kommentar på min julkalenderblogg senast den 13 december är med i en hemlig utlottning. På Tingestar finns bild på det underbara garnet som ska bli priset.

/Maia

I morgon...

2010-11-30T18:06:00.000+01:00

I morgon börjar julkalendern. Årets.
/Maia

Runt ett bord

2010-11-29T19:15:00.000+01:00

Runt ett bord i Landala sitter en familj och äter tillsammans.

/Maia

Take your happiness while you may

2010-11-29T00:01:00.017+01:00

THE SONG HAS ENDED, by Irving Berlin

My thoughts go back to a heavenly dance
A moment of bliss we spent
Our hearts were filled with a song of romance
As into the night we went
And sang to our hearts' content

The song is ended
But the melody lingers on
You and the song are gone
But the melody lingers on

The night was splendid
And the melody seemed to say
"Summer will pass away
Take your happiness while you may"

There 'neath the light of the moon
We sang a love song that ended too soon

The moon descended
And I found with the break of dawn
You and the song had gone
But the melody lingers on

- - -

Idag begravs min pappa. Och han valde sången själv: Tony Bennett;Dizzy Gillespie – The Song Is Ended

/Maia

Och då vet man...

2010-10-25T17:06:00.001+02:00

...att snart är det jul?

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Höstkonferens

2010-09-16T09:46:00.001+02:00

Plötsligt, tio år senare är ett av conference-päronen stort och moget. Inte litet och hårt och oätligt.

Alla beslut om att ge upp om trädet måste nu skrinläggas.
/Maia

Novemberögon i ett septemberansikte

2010-09-03T20:58:00.000+02:00

Nån gång i november eller februari varje år brukar min före detta handledare Elisabet säga till mig: "Du ser så trött ut, Maia!" Och då vet jag att jag måste göra något åt mina novemberögon. Tröttögon. Eksem. Rött och svullet och trött. Och jag vet hur man gör. Bra salvan två kvällar så är det OK.

I år kom novemberögonen redan i mitten på augusti. Jag såg dem komma i spegeln, kände dem och började motarbeta. Bra salvan från hudläkaren som alltid fungerar? Nehej. Antibakteriellt från Apoteket? Ne. Allergidroppar? Icke. Koksaltlösning? Skönt, men overksamt.

När det slog till ordentligt igår morse – värre än någonsin – och ögonen knappt gick upp, ja, då vilade jag en hel dag. Och när ingen förbättring inträtt blev det Vårdcentralen idag.

När man ska besöka sin vårdcentral är det bra att vara förberedd. Preppad. Det var J som hade preppat mig. Hon har varit där jag är och visste vad som gällde. Så jag sa: "Det behövs något starkare" när sköterskan sa kortisonsalva. Jag fick en rejäl dos kortisontabletter och redan nu ikväll har jag förvandlats från ödla till tvättbjörn. Svullnaden har börjat ge med sig. Det tar ett tag innan huden återhämtar sig, det har varit lite ömsning, men orken verkar ha kommit tillbaka. Orken, vakenheten, tankeförmågan och – tro det eller ej – viljan att arbeta.

Ögat är själens spegel sägs det. Och egendomligt nog tvärtom, själen speglar sig i ögonen. J vet det och jag vet det. Skönt att hon visste vad som skulle fungera. Tack!

/Maia

Dagens bild

2010-08-27T14:51:00.000+02:00

Tabula rasa och stimulerande medel.

Drömmer om bättre kaffe. Lurar mig själv med Starbuck's-muggen? Och regnet det bara öser ner.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Läget klockan 11:00 Övre besvärsgatan

2010-08-27T11:21:00.001+02:00

Inte mycket som fattas i dagens GP-kryss.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Bäst: Kaffemuggen i väskan

2010-08-23T07:57:00.001+02:00

Om jag ska ta med kaffet så vill jag att det ska vara funktionellt. Kaffet ska hålla sig varmt. Det ska gå att stoppa muggen i väskan. Den ska vara lättskött.

De flesta ta-med-muggar fallerar på krav nummer två, och de flesta som klarar ett och två trillar dit på trean. Går sönder i diskmaskinen. Men den som klarar allt och även är snygg och enkel i sin design är LIFEVENTUREs termosmugg. Nu i nio färger.

Litet fack i locket finns också. För socker? Liten kaka?

Den smala innerkanten gör den smidig att dricka ur och när man ska på större picknick med stor termos är den lagom att ha mjölken i.

/Maia

PS. Mina muggar är köpta i vildmarksbutiken på Oslo Sentral. Men de finns på Outnet.se också.

- using BlogPress from my iPhone

Dagens bild

2010-08-16T08:38:00.001+02:00

Inte ge upp.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Ett brunnslock, tack!

2010-08-06T12:53:00.000+02:00

Majas trädgård Sofiero slottsträdgård.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Perspektiv

Dagens bild

2010-07-17T11:26:00.001+02:00

Eftersom jag är en så lat bloggare ska jag ta mig för att bildblogga en smula.
Idag under altantaket och med regnet smattrande och solens återantågande blir det Allers A-korsord. Och läsglas.

Gerard och Georg Skogsberg -kryssmakarna - är numer döda, vilket gör att Allers återanvänder gamla kryss. Kan vara klurigare än man tror att gissa vilka konnotationer en del ord hade på 60-talet.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone