Datorår

Jag har en liten hypotes när det gäller datorer. Man börjar ju tänka lite konstigt när ens dator beter sig illa. Det hela gäller datorår. Rätta mig om jag har fel!

När det gäller hundar så vet vi att de inte lever lika länge som människor. Så vi har lagt oss till med uttrycket ett hundår. För varje år som går för en människa motsvarar det sju år i hundens liv. Det kan förstås vara lite olika beroende på ras, men give or take sju år.

Jag vill hävda att detsamma gäller datorer. Fast här är det en annan ratio som gäller. Min dator t.ex. som är fyra år gammal, är 80 datorår. Det är ju ingen ålder, men om man är 80 blir man ganska trött om man ska pendla mellan Danmark och Sverige och åka till USA och ha sig. Jag lämnar ju inte heller min dator på hotellrummet när jag är utomlands utan går omkring med den i väskan.

Min dator har haft ett ganska tufft liv, alltså. Den går med fram och tillbaka varje dag oavsett om jag är i Sverige eller Danmark. Jag tror att den snart säger att den vill pensionera sig. Bara stå hemma och gå ut på Internet ibland och spela lite Solitaire. Kolla när bussen går och visa bilder.

En lite mer tillbakalutad tillvaro än idag.

/Maia

Alltid på väg

Det finns en sång av Ingemar Johansson (Psalm 795) som börjar såhär: Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination, bortom det man kallar tid och rum. 

Klockan är strax efter tre på Stenafärjan på söndagseftermiddagen en söndag som kommer efter en vecka som verkar ha varit uttänjd till en evighet. Jag har ägnat massor av tid åt att skriva klart en artikel som borde ha varit klar i måndags. Hårddiskkraschen förra veckan kom ivägen. Och sedan var det promotion i lördags.

---

Här kommer en utvikning: Jag har alltså blivit promoverad till doktor, vilket är någon sorts akademisk övergångsrit där man först tituleras promovendi 'de som skall promoveras' och får ett diplom och en handskakning av en promotor som slussar oss över från icke-doktor till doktor genom att föra oss framför sig över talarstolen. Efter övergången kallas vi promoti 'de som har promoverats'. Det hela försiggick i Svenska Mässans kongresshall med pompa och ståt.

Dessvärre var pompan placerad trettio centimeter bakom mitt huvud så varje gång det skulle pompas av en rejäl fanfar kändes det som om jag fått en smäll i bakhuvudet. Och det var över 20 fanfarer. Men de var duktiga på att blåsa, det var de! Och ståten var inte dålig den heller, förresten. Promotorn från IT-universitetet var gulligast av alla i all sin ståt, lite tonårsslängig och generad över allt latinet och lagerkransen och tafatt i sin kåpa när han skulle promovera sina två doktorer.

---

Det egendomliga är att det verkar vara fler saker som raderats med hårddisken. Alla minnen av att jag bor i Danmark varannan vecka är som bortblåsta. Jag har helt enkelt glömt bort hur man gör! Rutinen, som skulle sitta som en smäck vid det här laget, den är puts väck.

Väl framme i Kantorparken klockan 20.58 står allting kvar där jag lämnade det. Beskedet om lönen har kommit och ligger i högen med skräppost. Jag rotar och plockar en stund och chattar senare lite med M som är hemma, en plats där tidpunkten 22.00 hänger samman med sömn. Så är det inte i Kantorparken.

/Maia

PS. Klockan 17 idag får vi se om den tillbakalutade hemligheten är på riktigt.

Gunillas utmaning – sju hemligheter

G utmanade mig att skriva sju hemligheter om mig själv i min blogg. Och här kommer de. Det är inte så enkelt, men efter ett tag rullar det på. Pröva själv. Först tänkte jag att jag bara hade min närsynthet att köra med, men den hade G redan snott. Jag ser lika dåligt som hon och ta och klicka på svammellänken till höger så får ni se vad hennes närsynthet ställer till med!

1. Blanketter. Jag har en förkärlek för att fylla i blanketter. Den botades nästan under forskarutbildningen måste jag medge, men jag gillar fortfarande att skriva mitt namn tydligt med en bra penna på mindre blanketter, typ postförskott.

2. Polisarbete. Jag tittar på Cops. Förfärlig realityserie på TV6 som visar poliser som gör sitt jobb. "Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground!" är det vanligaste språkliga uttrycket.

3. En slarvig petimeter. Jag gillar att vika ihop saker prydligt och fint. Har speciella system för mjölkpaket, plastpåsar och lakan. Och jag älskar att samla papper i färgkodade pärmar. Men mitt hem är ett totalt kaos (jag lovar). Fråga mig inte hur det går ihop.

4. Mr X.Jag har haft en påhittad pojkvän. No kidding! Till mitt försvar måste jag säga att jag var ung, mycket ung, men ändå...

5. Tusen namn. När jag var liten och min bror fick syn på mig första gången sa han (han var ett år äldre): Lill lill lill lill lill. Sedan hette jag Lill-Lill tills jag började skolan. Då fick jag plötsligt heta Maja-Lena eftersom mitt dopnamn är Maria Helena. I fyran blev det Maria och i högstadiet Maja. När jag blev trött på att inte kunna säga r började jag skriva namnet med i (med r:et struket). Och på den väägen är det. Jag heter fortfarande Maria och det skapar fortfarande problem att jag heter något annat än jag kallas. Borde jag lägga till Maia på riktigt? Jag kanske borde ha en omröstning?

6. Pysselskåp. Jag har ett helt skåp fullt med pysselsaker som jag köper och köper och köper. Ibland får jag användning för det ena eller andra, men inte särskilt ofta. Det känns kul att de finns där, men nog är det lite knasigt.

7. Kär. Jag har varit tillsammans med M sedan jag var 18 år och jag är fortfarande kär. Märkligt och vackert. Men jag kan inte låte bli att skriva det.

Sådär. Det var sju saker. Ett klick så är det publicerat och klart. Mission completed. Och så kan jag återgå till något mer produktivt, som t.ex. att sova.

/Maia

PS. Jag har allt en liten hemlighet till. Men den berättar jag inte på någon blogg, inte. Den kommer att göra mitt liv lite mer tillbakalutat på det stora hela.

Det är den 15:e augusti

Är det någon mer än jag som tycker att tiden går lite för fort? Igår svarade jag att det var den femtonde augusti när M frågade om datumet. 

Det har varit en varm höst. Mina dagar i Århus har varit mer än lovligt vackra, nästan som att det där som AG skrev till mig (om att ha regnstället med) inte skulle stämma på det stora hela. Det har varit soligt och milt men morgnarna har blivit mörka. Och kvällarna.

Och tiden rusar. När jag är borta varannan vecka känns det som att tiden blir halverad. Som att jag bara har halva tiden "på mig" för allt. Trots att jag fortfarande jobbar jämt.

M och jag diskuterade med hans kollega D om ifall man inte skulle fundera på att göra nåt annat. Öppna ett B&B eller ett vandrarhem. D och hans fru A hade också pratat om det. Men, som han sa, vi skulle troligen se till att göra vilket jobb som helst till ett övertidsarbete, så frågan är om det skulle hjälpa.

Oavsett vilket så är jag nu ute efter tillbakalutade böcker. Inte deckare, tack, utan gammal god må-bra-litteratur. Jag har halkat in på ytterligare en dansk, ny bok Drager over Kabul av Morten Hesseldahl och den får jag läsa klart, men sedan blir det Alexander McCall-Smith ett tag.

Klart tillbakalutat. Punkt.

/Maia

Tips från coachen

Några korta saker bara:

1. Inte utan min dator. Bli inte för fäst vid din dator. Lita på mig. Bli inte det. Min Mac hackade till i förrgår, när jag var nästan klar med en granskning av en artikel som jag höll på med. Den hostade, knäppte, harklade sig och låste sig. Totalt.
   
   Det är ett hårddiskfel och jag kan likna det vid att den är i koma, för jag får kontakt med den ibland (bland annat kunde jag mirakulöst göra en säkerhetskopia av de senaste dagarnas arbete igår morse) men oftast öppnar den inte ens ögonen. Det egendomliga är att jag märker att jag har en lite för tät relation med den här lilla apparaten. Så snart jag kommer hem blir det hårddisktransplantation.
   
   
2. Ny ordlek med NE. Jag kollar ofta engelska ord i Nationalencyklopediens ordbok, som är helt fantastisk. Men när man blir riktigt trött kan man också roa sig med att klicka på några av de ord som ordboken föreslår som alternativ: "Kan du ha menat...". Från det ord man söker efter, för mig var det ursprungligen, kan man ta sig till ledig.
   
   Hur? Jo, via Kan du ha menat...urban legend till Kan du ha menat... underlydande till Kan du ha menat... underbarn till underbelly till undoubtedly till nobelium till benlöja (!) till blöja till burger till purjolök till pergola till peg leg till piglet till löptid till ledig.
   
   Man brukar ju säga att det är en nackdel med elektroniska uppslagsverk att man inte ser allt annat som står i dem, bara uppslagsordet. I beg to differ!
   
   
3. Bakverk. Nu är det officiellt: Jeg er bare vild med tunesiske kaffebrød! Här i kantinen råkade jag första dagen förse mig med en bakpulverbulle med choklad- och mandelmassefyllning. Låter inte så fantastiskt, men jag har googlat fram receptet och måste pröva detta hemma.

Utan min dator är livet dessvärre inte alls tillbakalutat, men jag ser fram emot helgen mer än någonsin.

/Maia