Nordiska museet

Säger bara att hit kan jag gå igen.














/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Vårmorgon

På riktigt. Gräslöken. Påskliljorna. Rabarbern. Vitsipporna.
















/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Rättvis rättning

När jag rättar tentor tar jag en sida i taget. Först alla sidan ett, sedan alla sidan två.

Jag märker att det blir rättvisare så, eftersom jag då inte kan sitta med en tenta där en student gjort bra ifrån sig på vissa frågor och vara lite extra överseende med småfel bara för att den skrivit så bra på de andra frågorna.

Och tvärtom, döma hårdare för att det gick dåligt på förra sidan.





Ändå visar det sig att de som kan de kan. Och de som inte kan, de kan inte.

Så är det bara.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Dagsbild: Filmproduktion

Jag ska göra nio filmsnuttar idag.


Hoppas jag.


Det flippade klassrummet FTW.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

My precioussssssss...

Nu har fyra av fem damer i familjen sådana här.


Det allra bästa är när försäljaren säger: "Använd inte impregnering på dem!" Vad jag längtat efter att få höra de orden.

/Maia


- using BlogPress from my iPhone

Dagsbild: Lysande

Harbar idag. Arbetar hemifrån. Läser i vardagsrummet för där är det varmast. Och solen, ja, den lyser med sin närvaro.

 

På stolen lyser den lite snett och bildar en slags ö av mjuka nyanser. Som ingen hade sett annars. 

Genom fönstret lyser den och så kommer det aldrig att se ut när vi bytt ut dessa gamla fuktiga rutor. 

Nå. Tillbaka till harbandet. 

/Maia

Good riddance

Ordet riddance betyder enligt datorns utmärkta engelska ordbok:

rid•dance
noun
the action of getting rid of a troublesome or unwanted person or thing.

Det är också vad vi har hållit på med i helgen. Inte gjort oss av med personer, men det finns alltid saker som kan vandra vidare till andra ägare. Bland annat har jag svårt att tacka nej när någon ger oss böcker. Och sedan har vi de där deckarserierna som bara läses en gång och sedan bara samlar damm. Bort med dem.

Det rum som genomgått flest metamorfoser i vårt hus är vardagsrummet. När vi flyttade in var det 32 kvadratmeter stort och ingången såg ut som Pizzeria Hultet, med valv och valvfönster mellan matplats och vardagsrum. Sedan växte familjen och vi byggde, med hjälp av underbara vänner ett bättre kök och ett litet sovrum. När de äldre barnen allteftersom lämnade huset tog vi bort väggen till det lilla sovrummet och fick ett vardagsrum som såg ut som ett L. 
Nu ska vi ta ner väggen till köket helt och göra ett enda stort allrum, som då alltså blir mer än 32 kvadrat. Passar oss perfekt nu när vi är så få till vardags att vi inte behöver skärma oss inne, och så många till fest att vi inte vill trängas. Och då måste en del saker flyttas som står finns väggen som ska bort.
Good riddance med det som plåttrat ner och välkommen till luft och ljus.
/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Tjugofem år senare på Lyckeberga

Sedan vi flyttade in för 25 år sedan har jag retat mig på några riktigt opraktiska spånskivehyllor (eller, ja, garderober) och en oanvändbar och ganska dammig garderob i det som egentligen antagligen var tänkt att vara föräldrasovrummet i vårt hus.

Nu ska vi göra ett stort arbetsrum där och vi behövde flytta in vår stora skåpsvägg som vi fått av min mamma.

Jag hade sett till att det var tomt i hyllorna och började flytta saker, men M drog helt enkelt igång med att riva. Bara sådär. Och det gick fort. Mycket fortare än jag trodde.
Snart var spånskivehyllorna ute och isärbankade och nedburna. Det sista var det jag som stod för. Och lite bankande. Banka isär saker med en kofot är verkligen ett nöje.
Hålet blev lite för litet, så vi behövde ta bort en regel (prydd med rosa blomtapet från 80-talet) på ena sidan...
...och en bit av väggen på andra sidan.
Och så fick vi bära de väldigt tunga skåpen i vår väldigt smala hall. Men sedan var det alltså klart, förutom att det ska in lite fuktspärr bakom innersta skåpet.
Skåpen står som om de vore gjorda på plats. Inväxta i väggen. Och klockan var sju på kvällen.

Jag bara undrar varför vi inte gjort detta förr. En dag tog det. En liten dag. Hurra!

/Maia

Kvitta och kvittra

Det finns viktiga saker. Och oviktiga saker.

Viktiga saker är att vara med när E gör sina första stövelerfarenheter tillsammans med en stor vattenpöl.

Oviktiga saker är... Ja, vad var de för något nu igen? Jag har visst glömt.

/Maia

Övergångar

Jag är i stort sett klar med höstens undervisning och ska just gå över till att skriva och slutföra min forskning. N'CLAV-nätverket som jag lett under tre år ska redovisa sina nätverkspengar och jag ska redovisa vad vi gjort. Min forskarassistenttjänst är snart slut.

Alla dessa saker som känts som Anne på Grönkullas krökar på vägen. Plötsligt är man där, vid kröken.

Igår fick jag reda på att en projektansökan där jag är medsökande fått pengar från VR och därmed har jag forskning att göra i fyra år till. På halvtid, så att jag får undervisa mina roliga lärarstudenter. Och idag fick jag besked att mina chanser att få en lektorstjänst är stora. Och inte bara jag, utan hoppeligen även mina goda kollegor Karin och Peter.

Ute vänder årstiderna från höst till förvinter och vinden som  driver molnen framåt känns till och med genom fönstren. Man går och väntar på att saker ska hända, att förändringar ska ske, och så plötsligt händer det. Plötsligt är man där, Vid kröken.

/Maia

Damm suger

Så är det bara. I damm bor kvalster och de är kraftfulla allergener. Och vår dammsugare har haltat och hackat länge, länge.


Men under huset kravlar i detta nu den underbaraste mannen och tjoffar hål i betong och monterar.


Jag själv rensar och röjer och lyssnar på Tove Jansson som läser Sent i november. Och snart kommer vi att kunna använda vår alldeles flong nya centraldammsugare.

Det är kärlek.

/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone

Nu får jag ta en kopp kaffe!

Det känns som om jag har arbetat i ett sedan jag vet inte när. Ett är i alla fall säkert och det är att jag gick upp tidigt igår morse, söndag alltså, och arbetade till halv tio på kvällen. I pyjamas upptäckte jag frampå eftermiddagen.

I morse ramlade jag sedan upp vid sju och satte mig genast vid datorn och rättade några fel i en pdf som redan borde varit publicerad på nätet. Och fram tills nu har det gått fullkomligt i ett. Lite mer rimligt eftersom det nu är måndag.

Så nu får jag ta en kopp kaffe tycker jag. Utan att någon fnyser åt det.

/Maia

PS. Jag har inte ens hunnit sticka färdigt DDs röda sockar. Jag säger bara det. Då är det illa.

Göteborgs universitet + IT ≠ sant

Alltid lika roligt att logga in på vår medarbetarportal och se vad som möter en just denna dag. Femton olevererade mejl sedan förra veckan? Eller det här:

Det roligaste är ju att det står OK i mitten. Med rubrikstil. Hahahahaha!
/Maia

Bloggtorka?

En vän skriver på Facebook om att alla hennes vänner verkar ha bloggtorka. Det är tydligt att jag lider ganska svårt av den sjukan, jag också. Eller är det verkligen en sjuka? Det kanske snarare är en symtom. Det kan ju vara livet som blir så fullt med allt möjligt att de där kloktankarna som man gärna vill fylla sin blogg med helt enkelt inte får plats i huvudet på en.

Just nu är det mycket. Om jag fick en guldpeng för varje gång jag sagt det eller tänkt så. Just nu är det alltid mycket. Alltid är det mycket just nu. Så det duger inte som undanflykt.

- - -

Men jag kanske skulle nöja mig med att inte alltid vara så klok. Bara låta fingrarna knattra på lite på tangentbordet. Under december, som ju är en extremt stressig månad, skriver jag ju ett inlägg om dagen. Ingen dag utan en rad.

Idag kan jag till exempel skriva att Zlatan lägger Sveriges fjärde mål på tv-skärmen och de stackars finnarnas backlinje är som en vällagrad schweizerost. Inte djupt alls.

Och så lägger jag in en bild på en fin pionknopp med massa dagg i. Helt orelaterat, men bilden är ju fin.



Sådär ja. Ett blogginlägg. Konstigt nog duger det som blogginlägg. Alldeles utmärkt.

/Maia

Rester

Klart man kan äta ute idag också.


Vi var uppe och purrade KSK98/99 på deras läger 7:20 och nu får vi resterna. Klart man ska ha smörgåsmat på fina fat även när man är på läger, eller hur?

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Vårtecken

Knoppar vid Näckrosdammen.

Nån japansk buske i halvblom.

Ginstvariant.

Gul bil!

/Maia

PS. De gula bilarna finns inte på vintern. Eller också är de otvättade (läs: grå).

Här i Göteborg har vi vår i luften

...var har ni er? Ett gammalt skämt från Nytt Liv eller Trots allt, jag minns inte.

I New York var magnoliaknopparna beredda att slå ut på Union Square. Stora och feta satt de där i solen och väntade på sin tur.

Coming soon to a tree at Union Square: The Magnolias!
Här i Kållered är det vår i luften idag.

Våffeldagen var igår, men här blev det våfflor till frukost idag istället, med nytt våffeljärn och allt. Det måste ha varit något fel i receptet så smeten räckte till 21 våfflor istället för fem–sex. Passade perfekt, så nu ligger det massor av våfflor i frysen som vi kan ta fram och värma i brödrosten vid behov.

Jag tog en tallrik med våffla och en mugg med kaffe med ut på däcket. Taket är borta sedan snön rasade det i vintras och solen bara rann och rann och flödade ner över hela golvet. Det var varmt, för vinden hade gett med sig. Det var helt enkelt den där första vårupplevelsen som jag väntat på så länge.

För det gills ju inte om magnoliorna nästan sprängs i New York. Det är ju här på Hultet som vi vill ha våren på gång. Och det är den. Coming soon on a veranda near you: The Spring!

/Maia

Bilprat och kognition

Jag körde största delen av vägen till jobbet ensam idag. Hade glömt hur viktiga de där bilturerna är för min kognitiva process. Jag började med att försöka tänka på den artikel av Krifka som jag just lusläst, men den delen av hjärnan var uppenbart sysselsatt med fullsatt trefilig motorväg och ambulanser och annat. Så då kopplade jag på talet så som jag bara kan göra när jag sitter ensam i en bil. Eller går ensam långa vägar i relativ folktomhet.

Just detta att få tillfälle att återberätta är hemligheten med så mycket av verklig kunskap. Formulerande. Förklarande. Det räcker inte att jag i mitt inre inser att det Krifka gör är att – i ett anfall av tjänstvillighet? – förenkla begreppet FOCUS till den grad att den läsare som inte är insatt i hur informationsstruktur fungerar (läs: de flesta) riskerar att göra förvirrande felslut. Jag måste också kunna förklara varför.

Det kan jag nu. Det tar en stund, men jag kan förklara. Inte här dock.

/Maia

Sy- och handarbetsmässa och ironi

Jag vann biljetter i Krokningsbloggen så nu är jag, Ingvor och Catherine på väg till Sy- och Inspirationsmässa. Tallyhoo. Och tack till Gunvor! Det var visserligen bara en lott i dragningen – min – så det blev enkelt för henne, men jag är glad!

Garnet ovan köpte jag i Tyskland. Speciellt bra att filta, tydligen. Vännen G skrev på Facebook att han var en filtad halsduk, så dagens isländska ord måste bli þæfa som betyder 'filta' och kaldhæðni som betyder 'ironi'.

/Maia

PS. Vännen, lexikografen H hjälpte just mig att uttyda kaldhæðni. Det betyder ordagrant 'kallt hån'. Bra att tänka på i generation ironi.

Dagen i foton

Jag tänkte att jag skulle dokumentera en dag, lite cool sådär. Men det gick inte. Sista fotot tog jag på min sena lunch. Sedan var det inte tid med mer, och nu är klockan 22.10 på kvällen och jag lyssnar på Michael Silvermans vidunderliga pianospel och har just avslutat dagens arbete.

Till Pollyanna-tankarna som jag får när jag avslutar min arbetsdag vid 22 hör att jag väl ändå måste vara bra mycket piggare nu om jag orkar jobba såhär. De andra tankarna, ja, de får vara. För nu, som det så vackert heter i den nya svenskan. De får vara för nu.

In med linsen, trallalaaa...

...fota blomman, trallalaaaa....

...åka E6, trallalaaaa....

...fina dörren, trallalaaa....

...vattna våren, trallalaaa...

...trippa trappan, trallalaaa....

...boka möten, trallalaaa....

...inte läsa, trallalaaa....

...titta grodan, kvackackaaaa...

...söka pengen, trallalaaaa....

...leta maten, trallalaaa...

...blogga bloggen, trallalaaaaaaa!

Jaha. Ja, eller... godnatt då!

/Maia

PS. Trallalaaaa....!