Bilprat och kognition

Jag körde största delen av vägen till jobbet ensam idag. Hade glömt hur viktiga de där bilturerna är för min kognitiva process. Jag började med att försöka tänka på den artikel av Krifka som jag just lusläst, men den delen av hjärnan var uppenbart sysselsatt med fullsatt trefilig motorväg och ambulanser och annat. Så då kopplade jag på talet så som jag bara kan göra när jag sitter ensam i en bil. Eller går ensam långa vägar i relativ folktomhet.

Just detta att få tillfälle att återberätta är hemligheten med så mycket av verklig kunskap. Formulerande. Förklarande. Det räcker inte att jag i mitt inre inser att det Krifka gör är att – i ett anfall av tjänstvillighet? – förenkla begreppet FOCUS till den grad att den läsare som inte är insatt i hur informationsstruktur fungerar (läs: de flesta) riskerar att göra förvirrande felslut. Jag måste också kunna förklara varför.

Det kan jag nu. Det tar en stund, men jag kan förklara. Inte här dock.

/Maia