I veckan har jag gjort ett nedslag i en av mina två nya forskarmiljöer. Och jag är både glad och imponerad. Vilket seminarium man har när såväl doktorander som lektorer, docenter, professorer och emeritii kommer och fyller upp rummet och lyssnar på den nya postdoktorn! Jag åkte till Lund fullständigt utmattad och nästan snurrig efter att ha arbetat till vansinne så länge nu. Och åkte från Lund med ett leende, med självförtroende och en kappsäck full med idéer och kreativa uppslag. Och med begäran om att absolut inte vänta ett år med nästa seminarium. Här vill de vara med och kolla på problematiska exempel. Och gärna för mig!
Imorgon åker jag tillbaka till den andra nya forskarmiljön, Århus. Förhoppningsvis kommer veckan att innebära att jag kommer igång på allvar med projektplaneringen förutom det mer uppenbara denna vecka: att skriva på papper om anställning, få CPR-nummer, ordna bankkonto, gå med i a-kassa och ditten och datten. Chansen att jag ska få en tillbakalutad vecka är diminutiv. Men det finns ljusningar i horisonten. Spårarbetet mellan Frederikshavn (eller var det Aalborg) och Århus är klart och lyntågen går igen.
Lyn betyder 'blixt', så det måste ju motsvara det vi kallade
snälltåg. Det innebär i alla fall att resan till Århus går snabbare och utan byten, och jag tjänar en halvtimme på resan till Frederikshavn också även om jag fortfarande måste byta.
Med Internet fixat och webbkameran på laptopen kan jag dessutom delta i Agnes' och Morgans kvällsmat. Det kan nog klassas som tillbakalutat...
/Maia
PS. Den översta bilden är från fikarummet på nordiska språk i Lund. Den nedersta är från forskarmiljön i Kantorparken. Jag studerade Christian Jungersens
Undtagelsen. Den rekommenderas!
PPS. Jag har gjort två nedslag i veckan och jag vill inte med det ovanstående mena att det ena nedslaget var i en forskarmiljö och det andra inte. Eller tvärtom. Jag vill bara säga att jag hade turen att fler av forskarna i Lund hade möjlighet att komma. Eller så.
