Oplysningskontoret – om du vill veta hur det egentligen är

Igår såg jag på Facebook att askmolnet kommer sig av att den avdöda ekonomin på Island nu fått tillstånd att sprida sin aska över de länder som svikit henne. Uppgifterna kommer från Oplysningskontoret, en mycket tillförlitlig källa som också uppger att norska UD gör allt för att befria gisslan på Paradise Hotel. Bra jobbat av UD, tycker jag.

/Maia

Självhushållning

I början när M och jag var gifta fanns det en bok som biblioteket sällan hade på sin hylla, för den fanns hos oss. Vi lånade om den och lånade om den. Nu finns den i en ny utgåva, men den handlar om samma sak: Självhushållning (länken går till Amazon.com). Hur man odlar mat för sin familj och använder växelbruk för att få jorden att inte bli utarmad.

Idag undrar jag om vi trettio år senare har gått varvet runt. Jag hörde i bilen en tjej tala på radio om stadsträdgårdar och fastnade direkt. Jag hör kollegan J tala om upphöjda odlingsbäddar och vill springa till brädgården. Boken – den nya utgåvan – finns hos Nallennodarna efter det att A, MM och jag var i London. Just idag kan vi inte ta flyget dit. Vi lever i ett sårbart samhälle.

Kanske dags att fundera lite på vilka vitaminer vi kan odla själva.

/m

Andersson? Andersson???

På mejlet med min flygbiljett till Kanada står det "Förslag till Ottawa/Marie Andersson". Jag höll på att få hjärtsnörp när jag såg det. Hade jag missat att kolla att mitt namn var rätt på biljetten?


Lugn och fin. På biljetten står det mitt riktiga namn. Men varför är det så oerhört svårt att läsa namnet Andréasson. Och är det någon automaträttstavning som föreslår att jag statistiskt sett borde heta Marie. Jag bevärdigar inte ens de två senaste meningarna med frågetecken.

Gnälligt av mig, jag vet. Kolla vilken kategori jag lägger inlägget i.

/Maia

PS. Alla mystiska tjuvar och rövare som läser detta! Det är bara jag som reser bort. Huset kommer att vara fullt av andra människor.

Plommenad

Plötsligt dök orden vara barn och glad upp i huvudet på mig. S satt på trappan och sa att det var bäst att njuta våren hemma på Hultet. Och precis så är det. Min egen barndoms backar, där jag visste precis var de första gröna stråna kom på våren, är nu sedan mycket länge förvandlade till ordentliga villaträdgårdar. Men Hultet består.

Jag vill gå med dej på plommenad
plocka plommon, vara barn och glad
plommonera, känna all natur
som mitt yrkes frukter kommit ur
Vad är kärnan, vad är sann kultur?
plocka plommon, inte vara sur
plocka plommon, vara barn och glad
jag vill gå med dig på plommenad
Bo Setterlind (1923-1991)

Vad är kärnan? Vad är sann kultur? Är det som Candide säger att vi måste, vi har ett behov av att odla vår trädgård för att vi ska överleva?

Inga plommon ännu – och vi väntar gärna länge på dem och på hösten – men snart borde vi få se löven komma och träden blomma, som på Pisarros målning.

/Maia

Mitt hörn

Det finns ett hörn på altanen. Förr var det altanräcke där. Nu är det en trappa. Men fortfarande är det hörnet dit solens strålar når allra först på morgonen.


Där sitter jag nu i det bleka moronljuset. Med dunjacka och filt Med kaffe och en svårgenomtränglig bok om presupposition.

Fåglarna sjunger och det hörs extra bra eftersom det inga löv är på träden. Hasseln blommar nere i skogen och bäcken brusar faktiskt ännu längre ner.

Alla dessa riktiga ljud, verkliga, överröstar mina flygande tankar, och fungerar som en ljudmatta, som bakgrund för min förståelse.

/Maia
Jobbar hemifrån idag

PS. Det kan hjälpa att boken är skriven av David I. Beaver också.


using BlogPress from my iPhone

Jorå s'ru. Vår.

Blommor. Jorå. Hela vår trädgård är full med eklöv, men här och var dyker våren upp.


Till exempel nedanför trappan framför Lillstugan.


Och vid äppleträdet (ja, vi säger äppLEträdet här i västra Sverige).


Och under rhododendronbusken.

Vilket leder till nästa tanke:

Det var Storekal och Lellekal som var ute och promenerade i Slottsskogen på våren. Då fick Lellekal syn på en fin blomma på en buske och sa:
- Dö Storekal, va ä de där för änna blomma?
Storekal svarade:
- Jo dö Lellekal, de där ä änna RHODODENDRON!
Lellekal funderade lite och sen frågade han:
- Dö Storekal, hur stavar man till rhododendron?
Storekal funderade lite och sen sa han:
- Dö Lellekal... De ä nog ingen rhododendron. De ä änna ROS.

Glad vår!
/Maia

PS. Jag vill minnas att denna hära roliga biten ingick i vännen Ms mamma A-Ms repertoar. Den är fortfarande lika rolig.


using BlogPress from my iPhone

Partir

I år blir det mycket resande igen. I februari var vi i St Étienne. Förra veckan var jag i Gent. I maj blir det Umeå. Kanske en tur till Uppsala också. I juni först Tromsø och sedan Ottawa. I slutet av sommaren Joensuu. Till hösten blir det fältarbete på Bornholm. Minst.

Men jag har i alla fall bestämt mig för att göra mer med resorna än bara hålla föredrag. I Umeå kommer M och A upp och vi har en helg med S. Hurra! Till Tromsø ska J och jag åka en dag tidigare och gå på tur. Och jag ska verkligen hitta på något i Ottawa också. Förslag?

/Maia

Dagens ord: Fotbollsrelaterat

Fotbollsrelaterat är ett ord som dessvärre för det mesta förekommer i kollokationen fotbollsrelaterat våld. Ibland används det om innehållet i blogginlägg också, men mest handlar det om slagsmål. Inte så kul. Saker som är fotbollsrelaterade ska vara kul. Och vad än huligannissarna tycker så är fotbollsrelaterat våld för mig definitivt inte nöjesrelaterat.

Detta är inga fotbollsrelaterade figurer, men väl en kollektion med dockor som står i en monter i entren till B&B:et i Gent.

Undrar just vad man skulle kunna använda ordet till som är mer positivt. Det var en väldigt fin folbollsrelaterad halsduk du har stickat där! Är det mohair? eller Ada ska åka på ett fotbollsrelaterat läger i sommar. När det är EM eller VM kan man i alla fall säga: Nu blir det inget House ikväll igen, för de ska sända fotbollsrelaterade program hela kvällen.

Godmorgon,
önskar
/Maia

Brugge

GR övertalade mig att ta tåget till Brugge, och det var en stad värd ett besök. Långsamt, långsamt tåg och sol som föll på fälten och de små städerna. Det kändes som tåget mellan Aalborg och Frederikshavn på fredagseftermiddagarna. Och så lilla fina Brugge med sina gränder och välbevarade hus och kanaler.

På torget fanns det hästdroskor.

Och det fanns roliga hus i röda färger.

Men finast var i alla fall den lilla, lilla chokladaffären.

Och ljuset som föll i gränderna.

De märkliga statyerna, däremot, var på sin höjd intressanta.

/Maia