Dagens bild

Tabula rasa och stimulerande medel.



Drömmer om bättre kaffe. Lurar mig själv med Starbuck's-muggen? Och regnet det bara öser ner.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Läget klockan 11:00 Övre besvärsgatan

Inte mycket som fattas i dagens GP-kryss.


/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Bäst: Kaffemuggen i väskan

Om jag ska ta med kaffet så vill jag att det ska vara funktionellt. Kaffet ska hålla sig varmt. Det ska gå att stoppa muggen i väskan. Den ska vara lättskött.

De flesta ta-med-muggar fallerar på krav nummer två, och de flesta som klarar ett och två trillar dit på trean. Går sönder i diskmaskinen. Men den som klarar allt och även är snygg och enkel i sin design är LIFEVENTUREs termosmugg. Nu i nio färger.



Litet fack i locket finns också. För socker? Liten kaka?



Den smala innerkanten gör den smidig att dricka ur och när man ska på större picknick med stor termos är den lagom att ha mjölken i.



/Maia

PS. Mina muggar är köpta i vildmarksbutiken på Oslo Sentral. Men de finns på Outnet.se också.

- using BlogPress from my iPhone

Dagens bild

Inte ge upp.


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Ett brunnslock, tack!

Majas trädgård Sofiero slottsträdgård.


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Perspektiv

Idag satt jag och höll handen på en trasig cyklist tills ambulansen kom. Hon hade tänkt att bilisten skulle stanna, och hon hade ju företräde. Bilisten, den unge mannen, han tänkte nog inte alls när han svängde över cykelbanan. Hon hade ett brott på underbenet, det kunde jag se. Och hon kan ha haft en fraktur på bäckenet, för där gjorde det rejält ont och en liten kille som med sin mamma och lillasyster sett det hela sa att hon landade på den när hon flög genom luften. Det gör så ont. Får jag svära? sa hon. Absolut! sa jag. Det verkade vara helt på sin plats.

Hon hade hjälm. Det var bra. Annars hade hon inte legat där och varit tapper. För tapper var hon och ringde maken och sonen och allt. Och så kom det två ambulanser och de tog hand om den chockade killen som kört bilen också.

Jag har haft ont i en tå i över tre veckor nu. Gnällt en del, det medger jag. Men att hålla handen på en trasig cyklist ger perspektiv.

Inte så att man ska strunta i att man har ont. Man ska inte ignorera småsaker bara för att andra har det värre. Men med lite perspektiv blir jag påmind om att vi inte ska låta småsakerna hindra oss. Det finns större och värre saker, som är verkliga hinder. En ond tå är inget hinder.

/Maia