Höstkonferens

Plötsligt, tio år senare är ett av conference-päronen stort och moget. Inte litet och hårt och oätligt.

Alla beslut om att ge upp om trädet måste nu skrinläggas.
/Maia

Novemberögon i ett septemberansikte

Nån gång i november eller februari varje år brukar min före detta handledare Elisabet säga till mig: "Du ser så trött ut, Maia!" Och då vet jag att jag måste göra något åt mina novemberögon. Tröttögon. Eksem. Rött och svullet och trött. Och jag vet hur man gör. Bra salvan två kvällar så är det OK.

I år kom novemberögonen redan i mitten på augusti. Jag såg dem komma i spegeln, kände dem och började motarbeta. Bra salvan från hudläkaren som alltid fungerar? Nehej. Antibakteriellt från Apoteket? Ne. Allergidroppar? Icke. Koksaltlösning? Skönt, men overksamt.

När det slog till ordentligt igår morse – värre än någonsin – och ögonen knappt gick upp, ja, då vilade jag en hel dag. Och när ingen förbättring inträtt blev det Vårdcentralen idag.

När man ska besöka sin vårdcentral är det bra att vara förberedd. Preppad. Det var J som hade preppat mig. Hon har varit där jag är och visste vad som gällde. Så jag sa: "Det behövs något starkare" när sköterskan sa kortisonsalva. Jag fick en rejäl dos kortisontabletter och redan nu ikväll har jag förvandlats från ödla till tvättbjörn. Svullnaden har börjat ge med sig. Det tar ett tag innan huden återhämtar sig, det har varit lite ömsning, men orken verkar ha kommit tillbaka. Orken, vakenheten, tankeförmågan  och – tro det eller ej – viljan att arbeta.

Ögat är själens spegel sägs det. Och egendomligt nog tvärtom, själen speglar sig i ögonen. J vet det och jag vet det. Skönt att hon visste vad som skulle fungera. Tack!

/Maia