En vän skriver på Facebook om att alla hennes vänner verkar ha bloggtorka. Det är tydligt att jag lider ganska svårt av den sjukan, jag också. Eller är det verkligen en sjuka? Det kanske snarare är en symtom. Det kan ju vara livet som blir så fullt med allt möjligt att de där kloktankarna som man gärna vill fylla sin blogg med helt enkelt inte får plats i huvudet på en.
Just nu är det mycket. Om jag fick en guldpeng för varje gång jag sagt det eller tänkt så. Just nu är det alltid mycket. Alltid är det mycket just nu. Så det duger inte som undanflykt.
- - -
Men jag kanske skulle nöja mig med att inte alltid vara så klok. Bara låta fingrarna knattra på lite på tangentbordet. Under december, som ju är en extremt stressig månad, skriver jag ju ett inlägg om dagen. Ingen dag utan en rad.
Idag kan jag till exempel skriva att Zlatan lägger Sveriges fjärde mål på tv-skärmen och de stackars finnarnas backlinje är som en vällagrad schweizerost. Inte djupt alls.
Och så lägger jag in en bild på en fin pionknopp med massa dagg i. Helt orelaterat, men bilden är ju fin.
Sådär ja. Ett blogginlägg. Konstigt nog duger det som blogginlägg. Alldeles utmärkt.
/Maia