Dagsbild: Granskning

Fördelen med att ha många muminmuggar är att det går att välja en efter vilket humör jag har eller vilken syssla jag ska hålla på med. Idag granskar jag en text.
Det går långsamt. Jag är en hemul när jag granskar texter, helt klart. Därför visar jag inte författaren alla mina tankar och kommentarer. Smått, smått, smått. Gruskorn på läsarens gräsmatta är det mesta som jag hittar. Grummel och grus och småsaker som man lika gärna kan skutta sig över i läsningen.  Och så plötsligt stöter jag på ett stenblock, där mitt i texten. Något som måste åtgärdas. Ingen återvändo. Och då är jag plötsligt inte hemul längre, utan då blir jag en mammig mymla som lite bekymrad vill ta hand om och tycker synd och pymmar, när ingen ursäkt egentligen finns.  Jag önskar lite att jag kunde fortsätta vara hemul, lite torrt, rejält sådär. Muttra: Jahapp, nu får vi göra såhär! Och gå vidare. Muggen kanske hjälper. /Maia PS. Jag har funderat över om detta är orsaken till att jag även skriver så extremt långsamt. Att jag hemullikt återvänder och kollar varje stycke efter grässtrån som sticker upp i rabatten, efter grus som hamnat på min texts gräsmatta.  Jag kanske ska välja en mymlamugg när jag skriver, för att ha lite mer nåd med mina egna formuleringar.