Begravningar, ska man vänja sig vid dem? Pappas gamla kollega begravdes idag och kanske var hans tid inne. Så snart någon är över åttio tar man alltid till det argumentet.
På raden framför satt en annan av deras kollegor, Svenna, och jag kände inte igen honom. Jag sade något om att han förändrats och han att jag hade gjort det. Till det bättre båda två hoppades han. Jag blev ställd. Allt blir bättre, sa han. Och kanske det.
Men begravningar tror jag inte att jag vänjer mig vid. De blir nog aldrig bättre än vad de är.
/Maia