Sedan ganska länge har uttrycket möta upp använts i svenskan. Svensk ordbok, som listar inte bara lexikonord utan också konstruktioner skriver att vi haft det i språket sedan 1901, men då som ett partikelverb som inte tar objekt, som i exempel (1) från Korp:
(1)
Ett 30-tal sångare från olika delar av Åboland mötte upp och trivdes så bra att man beslöt fortsätta även följande säsong. [Åbo underrättelser, 2012, i Korp]Lite längre fram lånar vi in det engelska bruket av meet up + PP, se (2), men märkligt nog oftast utan prepositionen med, så att vi på svenska får möta upp + OBJ: möta upp mig, möta upp oss, möta upp en vän, se (3).
(2)
Människorna vallfärdar till sin hembygd för att möta upp med släkt och vänner från svunna tider. [Bloggmix 2007, Korp]
Mötte upp med Saras gamle vän John för han fyllde 21 denna vackra vårdag. [Bloggmix 2007, Korp]
(3)
Sen en snabbis till Axessakuten och efter det en fika med Jea som kom och mötte upp mig. [Bloggmix 1998, Korp]
Så om du befinner dig på Way Out West i sommar , kom och möt upp oss! [Bloggmix 2003, Korp]
[S]en åkte jag och Elin ner på stan och mötte upp hennes vän som nyss ploppat ur sig en liten flicka. [Bloggmiz 2005, Korp]Sökningen på möta upp med eller utan objekt (i alla former) gav 21.000 träffar ungefär, medan möta upp med gav bara cirka 500.
Vad är då skillnaden på (1) å ena sidan och (2–3) å andra? Jo, i (1) är det en enda aktant som uttrycks, den eller de som möter upp. Det kan snarast förklaras som att 'SUBJ kom till PLATS'.
I (2) och (3) finns det två aktanter uttryckta, och de har en slags ömsesidig, reciprok relation; det är såväl subjektsreferenten som objektsreferenten som möter upp. Man kan uttrycka samma sak med ett verb som mötas eller träffas, verb som har reciprok betydelse:
Reciprok betydelse. Verben med reciprok betydelse konstrueras med subjekt som betecknar flera olika referenter som interagerar med varandra. [Svenska Akademiens grammatik 1999, Verb §49]
Dessa verb med reciprok betydelse är intransitiva, dvs. de tar inte objekt. Båda aktanterna uttrycks med subjektet, som måste stå i plural. Genom att använda möta upp + objekt kan vi uttrycka samma interaktion med ett transitivt verb.
I Korp kan vi se med trenddiagram att möta upp utan preposition ser ut såhär. Det finns belägg redan på 30-talet.
Möta upp med dyker upp senare och blir starkare och starkare i bruket, verkar det:
Det intressanta är att jag idag plötsligt stötte på verbet träffa tillsammans med partikeln upp. Det var en gammal elev som på Facebook skrev att hon skulle träffa upp OBJ.
Verbet träffa är redan transitivt: NGN träffar NGN. Jag hade aldrig sett detta förut, 60-talist som jag är, men jag var ju tvungen att kolla i Korp. Och minsann 676 träffar! Trenddiagrammet ser ut såhär:
Verbet träffa är redan transitivt: NGN träffar NGN. Jag hade aldrig sett detta förut, 60-talist som jag är, men jag var ju tvungen att kolla i Korp. Och minsann 676 träffar! Trenddiagrammet ser ut såhär:
Så dagens språkspaning blir att vi framtiden kanske inte längre träffar någon på stan, utan vi kanske träffar upp någon.
Ähm.
/Maia
