Hela. Tiden.
För ibland räcker inte ens det. Ibland så är vi inte bäst. Inte ens näst bäst. Utan helt enkelt ganska rejält obäst.
Det är då som det är vettigt att titta på lille Karl och hans julgran.
Hela berättelsen om den där julgranen handlar om att den kanske inte är så lyckad i julgransrejset. Rätt skruttig som julgran betraktad. Men den är ändå the best it can be.
Grejen är att det är allt vi kan göra. Vi kan vara de bästa vi är. Om vi försöker vara mer eller något annat så kan det mycket väl vara så att vi till sist tar i... så vi spricker.
---
Och det är väl när allt kommer omkring inte så lyckat, eller vad säger ni?
Så, vi kan förbereda och fixa och dona och ordna och försöka och greja och lägga tid och tänka ut och slå knut på oss själva och det kan ändå i slutänden vara så att det hela blir obäst.
Så är det bara. Vi får leva med det. Hellre det än att spricka. Tycker jag i alla fall.
Och julen då? Ja, den är ju som Linus beskriver den. Kolla på videon här. Den har varit med förut och den kan gott få vara med igen. Luta dig tillbaka och titta.
/Maia
