Bo på hotell 2

Okej. Nu har jag facit i handen. Hotell Ahlström blir det inte mer. Härliga G har lärt mig det utmärkta ordet neggo, så nu blir det neggovarning på dagens inlägg.

Okej. Nu blir det en lista med för- och nackdelar med hotellet.

• + Trevlig personal. Tillmötesgående. Beter sig som om de arbetar på ett hotell. Vilket jag til syvende og sidst inte tycker att detta är.
  


• + Rent och fräscht.
• + Inredning och frukostbricka har klara hotellaspirationer. Men inredningen är vid en närmare titt från IKEA rakt igenom (det som inte är från 40-50:talet) och frukostbrickan är just en bricka oavsett vad som är på den.
  


• – Ingen toalett på rummet. Ingen dusch på rummet.
• – En del rum finns det inte ens ett handfat i, och de rummen kostar lika mycket som dem med handfat. Klart fel tänkt av hotellet.
  


• – Rum 22 – som jag bor i just nu – är typ 6 kvm stort och 15 cm högre än dörröppningen. Min kollega B. skulle få fälla ihop sig som en fällkniv om han bodde här. Han bor dock hos en kollega, som vanligt. Själv fick jag lätt klaustrofobi när jag kom in i det här rummet. (Jag är lite känslig för trånga utrymmen, faktiskt, t.ex. kan jag knappast titta på filmer om grottforskning. Lovar.)
  


• – Om elementen möjligen fungerar så rinner det oavbrutet i dem (luftning, har någon hört talas om det?) eller också går de inte att stänga av alls.
• – Och så är det det där med att personalen inte lyckades pussla om så att jag fick samma rum, i alla fall i tre av fyra nätter. Men jag förstår att det kan handla om att det finns folk som redan från början säger "Jag vill inte ha rum 22 (eller det andra rummet utan handfat)" så dem kan man ju inte flytta på.
  


• – Ett sista minus är grabben jag snackade med i söndags. Han lät verkligen trevlig och försäkrade mig att man skulle ordna det där med rummen, så att jag inte skulle behöva byta två gånger. Men så blev det ju inte.
  

Men, det är som S i Århus säger "inte ska du bo så där dåligt". Och han sa ju det redan långt innan jag kom hit. Så det ska jag inte nån mer gång. Så är det med det.

/En inte så tillbakalutad Maia.

Särskrivning – förklaringen

Jag läser en del serier på nätet och det kan faktiskt vara upplysande. Som när jag plötsligt denna morgon snubblar på lösningen till gåtan med särskrivningar. Det handlar helt enkelt om att vissa ord behöver en paus i mitten. Klart förståeligt.

Klicka här och se!

/Maia

(Märkligt förstås att orden, trots särskrivningen och behovet av paus, uttalas med sammansättningsprosodi i svenskan. Åh... Förstod nästan att en så tillbakalutad förklaring inte kunde vara riktig...)

Bo på hotell

Här är jag nu i Lund. På ett hotell. Det finns vissa trevliga saker med hotellboende, faktiskt. En sak är frukostbuffeer, där man kan välja vad man ska äta. Som ett jättestort uppdukat kylskåpsinnehåll som man inte behöver plocka undan. Och ingen diskmaskin att sätta disken i finns det heller. Bara att lämna allt framme på bordet.

Och så det där med rummet. Att man har ett litet miniliv i sitt rum. Med dusch och tv och allt inom tre stegs avstånd. Kan vara trevligt. Eller hur?

Men nu är det så att jag bor på hotell Ahlström i Lund. Lär vara Lunds äldsta hotell i användning. Se bara på sprickan i väggen. Den renoverar man inte bort...

Här kommer frukosten på en bricka i dörren. Och toalett och dusch är i korridoren. Med antik ledigt-skylt och allt. Och sedan är det den där lilla detaljen med att jag bott i ett rum i natt, bor i ett annat i natten som kommer och i ytterligare ett annat under de två sista nätterna.

Det tar liksom udden av det trevliga lite grand. Men det är billigt. Eller ja... billigare.

Men å andra sidan befann jag mig igår i ett litet rum fyllt med glada språkvetare som är taggade inför argumentworkshopen som börjar idag. Man fick dryck, nötter och chips och en tygpåse med Lunds universitets emblem och snöre att hänga runt halsen med namnskylt på så att alla skulle se vem man var. Är.

Jag är fånigt förtjust i tygpåsar med skojiga saker i. Det måste erkännas, ekorre som jag är. Och jag är ännu mer förtjust i att träffa en hel massa smarta bekanta språkvetare i flera dagar. De första dagarna ska jag dessutom bara luta mig tillbaka och lyssna.

/Maia

Homonymer – eller?

Många ord låter lika i det danska språket. Åtminstone för oss östliga grannar. Här är en video som kanske kan sprida lite klarhet över vissa ord och uttryck som låter likadant. Eller inte. Luta er tillbaka och njut!

/Maia


Klicka här, eller på pilen i klippet!


Fler videoklipp från MySpace? Klicka här!

Om ordets ursprung

Jag tycker att det är väldigt bra att det har kommit ett neturalt ord för tjejers könsorgan. Snippa tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Det kan förstås diskuteras, men ett väldigt smart ord är det och det fungerar från dagis och uppåt. Klart avdramatiserat är det också. Ta det i bruk! tycker jag.

Något jag inte visste var att det finns ett isländskt ord, snípur, som definitivt låter mycket likt snippa och som betyder 'klitoris' (nu kommer säkert en massa tokar få sökträffar på det här inlägget). Jag fann ordet i en isländsk kollegas blogg som jag översatte för att lära mig lite isländska.

Jag försök att googla lite snabbt på ordet snippa för att få fram var det ska komma ifrån, men finner inget samband. Själv har jag tidigare gissat på att det handlade om ljudlikhet med snopp, men kanske är det inte så.

Saken ska ha diskuterats i Språkvård 4/2005, enligt Corren.se, men de ska inte ha relaterat till isländskan. Är det en slump som liknar en tanke? Ett gammalt nordiskt ord? Är det någon som vet?

/Maia

PS. Tillbakalutad? Jag? Ja, kanske om jag går ut och har stormen Tuva i ryggen. Då kan det förstås vara bra att luta något lite.

Nyliga pressklipp

Idag blir det ett ganska spilttrat inlägg. Lite smågodis. I Danmark kommer det ett stort antal reklamaviser i brevinkastet och i Göteborg finns G-P. Här kommer alltså några pressklipp med tillbakalutade funderingar.

Förra veckans G-P: Bomb var sexleksak. Ja... hm... hellre det än tvärtom, eller hur?

– Det är sällan det man misstänker vara en bomb verkligen är en bomb, säger Göteborgspolisens presstalesman Jan Strannegård. Men det är ännu mer sällan de innehåller sexleksaker.

Och nu kommer några klipp från Nyhedsavisen (den tryckta upplagan):

Forældre skal lære at være stille. Det är alltså inte barnen utan föräldrarna som i första hand ska se till att det finns lugn och ro och att barnen vänjer sig vid stillhet. Vi ska lære at dyrke (='syssla med') stilhed og roen. For stilhed smitter. Bra sagt. Det kunde man sitta i stillhet och ro och brodera på en väggbonad.

Nyhedsavisen vill också att männen ska ge igen i gräl med sina kvinnor. De menar att kvinnor kommer med en hel lista med fel och att männen är helt oförberedda. Samla på er en egen lista, killar, skriver tidningen: Skyd igen med en liste over kvindernes mange fejl og løs konflikten.

Tidningen består förstås också med en lista med fel som de menar att kvinnor ofta gör – lige til at klippe ud (!). Här är ett par almindelige fejl hos kvinder som psykoterapeuten Martin Østergaard består med:

1. Du (kvinnan, alltså) går til angreb i stedet for at fortælle at du er ked af det ('är ledsen').

För mig är detta snarare typiskt manligt. Kvinnor gör väl oftare tvärtom, gråter i stället för att bli arga...

2. Du undlader at forføre mig seksuelt.
('Du låter bli att förföra mig sexuellt.')

Dags för att införa bombhot som det i G-P i den danska vardagen, kanske?

3. Du glemmer at rose og anerkende ('bekräfta') mig.

Återigen inte ett typiskt kvinnligt fel. Detta är mer ett allmänmänskligt fel. Vi glömmer att den vi lever samman med också behöver veta att han/hon är fantastisk. Fortfarande. Men ändå. Den klassiska sketchen visar ju en man – och inte en kvinna – som säger: "Hon vet att jag älskar henne; det sa jag ju när jag friade."

Svenska Metro presenterar en annan dansk nyhet. Silikonbröst har visat sig vara ett problem i krematorierna. Precis som ägg i skal gör i mikrovågsugnar, exploderar de när "kroppen går till 'sista resan'". Och krematorieugnarna blir, som mikron, täckt med innehållet. Usch.

Till sist, Nyhedsavisen igen: Prins Henrik er for tyk – frygter for sit helbred. Så prinsgemålen, dronningens make, har alltså ätit för mycket av den goda danska maten och fruktar nu att hans hälsa ska ta skada. Smart som han är så gör han något åt saken. Men vad? Ja det kan man undra.

Går han med i viktväktarna? Nej. Skaffar han en dietist? Nix. Han åker ner till Italien och söker hjälp hos en fransk hälsoguru. Her får han serveret diætmad, nyder en lang række behandlinger og spiller bridge med sine danske venner, som i solidaritet med prinsen er taget ned på opholdet.

Så kan jag också tänka mig att lösa situationen. Jag åker med alla mina kompisar till ett eller annat slott i de italienska alperna och blir serverad lämplig mat och får behandlingar, medan jag nemt taber mig som det så vackert heter på danska.

Nu måste jag istället rusa till jobbet. Inte lika tillbakalutat, eller hur?

/Maia

Den ovilliga pendlaren

Nu är den ovilliga pendlaren på väg till Danmark igen. Hon sitter på en tre och trekvartstimmars Stenabåt tillsammans med folk som är på väg till helt anda begivenheter än hon själv.

Grabbgänget med cd-spelaren t.ex. som inte fick dricka sin medhavda öl i caféet. En av killarna har en hockeyhjälm i papp på sig och markerar därmed sin ställning som... ja, antingen är det flockledare han är eller också är det clown. Eller en kombination. Han hörs mest och märks mest och de andra följer honom när de drar iväg för att handla.

Här finns också de två som sitter tätt tillsammans och tittar lika mycket in i varandras ögon som de spanar vaksamt på omkringvarande. Bredvid mig har en mormor parkerat. Hon är av den typen som tittar en i ögonen och säger "Hej!" Barnbarnen har just fått varsin tjuga att växla till enkronor. "Vilken bra apparat, som det kommer pengar ur", skojar mormor, men barnbarnen förstår inte skämtet.

En stor indisk eller pakistansk familj sitter och ligger till vänster. Föräldrarna ligger. Försöker sova. De fyra pojkarna spelar Nintendo (Ja, Nintendo med n. Jag har lärt mig stava nu!) eller drar ut långa tuggummibitar ur runda plastdosor i gult, grönt och rosarött och stoppar in i munnen. Jag tror att det är danska som de blandar med sin hindi eller vad det nu kan vara.

Ovilligheten släpper lite grand när jag läser om Holmberg (1999) och använder mitt härliga Skim-program och antecknar och skriver ner ifrågasättningar i LaTeX.

Nu börjar en spelapparat dinga jättehögt och det verkar som om det är en signal till personalen att här är det en högvinst på G. Fler och fler samlas kring apparaten och den glatt pladdrande vinnaren, en del med fingrarna i öronen, men det dröjer innan personalen kommer. Vi är bara 76 på resan har kaffekillen berättat, så de är inte så många som arbetar. En som ville vara sjuk fick vara det, sa han. "Inte så att man inte FÅR vara sjuk annars... men ändå...." Och sedan måste han ju förklara att man förstås inte får arbeta i cafét om man arbetar fast man är sjuk. Trassligt det där.

Gruppen runt spelapparaten skingras så smått när inget händer och killen som vunnit går på jakt efter personal medan mormodern passar maskinen. Han återkommer med en mycket lång man med ett bälte fyllt med walkie-talkie, ficklampa och säkert fyra fem andra intressanta attiraljer. Denne skriver på ett papper och skruvar på något på maskinen och vinnaren går glad iväg för att inhösta 2.400 kronor. "Den här vill jag spela på", säger genast ett av barnbarnen. "Den här är tur!"

Hockeyhjälmen återkommer nu och spelar på en annan automat medan två av undersåtarna tittar på. Ingen vinst där och han drar vidare. De andra går ett halvt steg efter honom, som prinsgemåler, en på var sida. De har nu likadana stickade luvor på huvudet. Gruppdynamiken är intakt.

Den sovande indiska mamman ser ut att snart vilja vända sig på rygg och kommer då otvivelaktigt att hamna på golvet. Vad är gängse sed och hövlighet i sådana fall? Knackar man lätt på ryggen och väcker damen i fråga: "Ursäkta mig, men vinkeln på din kropp indikerar att du förefaller löpa risk att trilla i golvet." Nej, det ordnar sig. Hon känner instinktivt att något saknas under henne, vrider sig med slutna ögon och kurar snart ihop sig tätt intill soffryggen igen.

Den ovilliga pendlaren har vant sig vid ett mer tillbakalutat liv, hemma och med tillgång till make, barn, brasa, julklappsfådda Norrgaveltofflor och Wii. Hon rynkar ögonbrynen, fortsätter med arbetet och har en diffus känsla av att slagträningen med först vänster (Mii: Gwendolyn) och sedan höger (Mii: Mam) faktiskt påverkat överarmsmusklerna.

/Maia

Epilog: På Lyntåget till Århus sitter den ovilliga pendlaren med ryggen i färdriktningen och skriver i tom hvilevagn. Hon reser sig och kikar in i Klass 1. Ingen där, utom lokföraren som sitter för öppen dörr. Kikar åt andra hållet över vestibulen mot resten av Klass 2. Ingen så långt ögat kan nå. "Det var ikke mange her", säger hon till konduktören Per Isaksen, som bär en elegant armkedja i silver och har prydligt skägg om hakan. "Nej..." Den ovilliga pendlaren breder ut sig. Njuter av att ha privat vagn. Åtminstone fram til Sindal 13.56, och i Hjørring 14.07 anländer massorna.