Här är den!

Om någon undrade vart den där strumpan egentligen tagit vägen!

/Maia

PS. Jag föredrar snön framför blidvädret!

Ta inte av gipset!

För ungefär femton år sedan ramlade jag och fick sprickor på båda båtbenen, både höger och vänster. Gipsades på båda armarna. Det är ju ganska omöjligt att klara av så efter en vecka fick jag ta bort gipset på höger arm. Vänster arm var fortsatt gipsad.

Fortfarande så länge efteråt får jag ont i höger handled om jag gör tunga lyft/vrid-rörelser. Bara i höger. Inte i vänster. Idag när jag skottade altanerna fick jag återigen plocka fram handledsstödet som jag fick istället för gips den gången. Bra kvalité, men det hjälper inte riktigt.

Så mitt förslag till alla er som trillat dit i halkvintern: Behåll gipset på.

/Maia

Doften av muskler?

När jag kom hem sent, sent idag och tagit mig nerför isbacken med hjälp av mina nyinköpta broddar och plockat undan och flyttat arbetssaker till rätt väska och tömt disken och M strax efter kommit hem och åkt ut igen och hämtat A och kommit tillbaka och hunnit fråga: Ska vi gå på gymmet då? Ja, då tänkte jag först att jag inte orkade.

Men sedan insåg jag att det var om jag inte åkte iväg som jag inte skulle orka. Så mot Sportlife!

Tallyhoo! Klicketiklack på våra små broddade fötter trippade vi. Vi och halva Kållered. Den andra halvan hade uppenbarligen varit där tidigare på dagen.

"Titta på mig då! Titta på mig!!!"

Närmaste ingången till gymmet från damernas omklädningsrum går via utrymmet för de fria vikterna och det är där doften slår emot mig som starkast. Doften av muskler. Eller?

Undrar vad det är som luktar egentligen. Man kan urskilja lukten av gummi, av manssvett och av otvättade plastiga funktionsplagg. Och av något annat. Sportdryck som ångar ut från hud? Hormoner? Luktar hormoner?

Jag tror att en av de saker jag gillar bäst med Friskis & Svettis i Johanneberg är att den där lukten inte finns där. Kan ha med ventilation att göra. Eller inte. Vem vet.

/Maia

Hej då altantaket!

Inte mycket att säga.

/Maia

Stilleben

Det är långt till våren. Men idag ska det bli hällregn på vår vackra vinter, så jag är glad att jag piggade upp oss med lite glada färger och tulpaner i ett stilleben i köksfönstret igår.

Underbara Clara – klok bloggare från Umeå – skrev om hur hon placerade sina muffinsformar så att de syntes hela tiden. Smart drag, faktiskt. Det är kul med roliga muffinsformar, men man ser ganska lite av dem, en kort sekund bara och sen i slasken. Varför inte utnyttja dem som ögonvitaminer?

Vi får väl passa på att ta vår lilla lycka där vi hittar den? Eller vad säger ni?

/Maia

PS. Och så fick jag dessutom använda formarna, för nu halkar U-G och C nedför backen! Jag tar min lycka när den kommer halkande nerför vår isbacke, jag!

Hej då julen!

Julgransljusen lyser fortfarande i den nakna granen och speglas i fönstret. Men julen är borta.

/Maia

Glasveranda, kanske?

Vi har ett altantak som vi kan gå ut till från vardagsrummet. Rakt ut under tak. Det är det tredje taket.

Det första fanns här när vi flyttade in, men det låg inte vid dörren, så när altanen byggdes om gjorde vi ett nytt, större och bättre. Det andra taket tog Gudrun. Tjablang, bara, och taket rycktes loss och flög över huset och långt ner i skogen.

Det tredje taket smällde till i en stormby i höstas och sedan såg det ut såhär. Snön förra året – och antagligen att M tog sig upp för att skotta bort den – hade gjort att taket försvagades.

Och nu, när snön ligger lårdjup i trädgården. Nu är det dags för en definitiv renovering. En av de stora bjälkarna har gett med sig.

Men vi har börjat tala om något mer definitivt. Något som håller för vind och lite snö. Vi har ju byggt den nedre altanen i somras, så nu kan vi göra den övre altanen lite mindre. Tanken är att det ska bli en glasveranda.

Fortfarande bara en tanke, men den där brutna bjälken för oss lite närmare att det ska bli av.

/Maia