[Detta inlägg är tillägnat praktpersonalen på Stena Carisma som definitivt har sjöben och som alltid – oavsett våghöjd – är professionell.]
Om man nu ska vara på en färja på Kattegatt två gånger varannan vecka i ett år får man väl vänja sig vid att det gungar. Antar jag. Just nu sitter jag på en Stena Carisma som gungar mer än jag varit med om förut. Direkt när vi kom utanför hamnen i Frederikshavn smällde det till så att en hel massa glas inne på VIP-avdelningen rök i golvet. Gungeligung.
Mitt emot min annars så lugna plats sitter dessutom en sexton galna danskar som är ute på firmafest över helgen. Deras firma fyller hundra år och de ska över till det svenska systerbolaget och fira till på söndag.
Och det här är grabbar som uppskattar att det gungar. De skapat sitt eget gung genom att ladda med öl redan innan och den yngste av killarna började klistra på ett gäng tjejer/damer/kvinnor i 30-årsåldern redan på terminalen. "Min kompis vill veta om vad ni ska göra i Göteborg!" sa han. När vi alla kommit in i båten visade det sig att "hans kompis" var intresserad av alla. Inklusive den där konstiga tjejen/kvinnan/damen som satt och läste pdf:er på en dator.
Och när det gungar sjunger de glatt tillsammans: "Vi seeeejjjjjleeeeerr! Vi seeeejjjjjleeeeerr!".
Konstigt nog har säkerhetsinformationen inte sänts på TV-apparaterna. Är inte det märkligt? Istället står det "VAR GOD SITT NER. PLEASE BE SEATED." omväxlande med röd och blå bakgrund. Och stressade värdar går runt och bjuder på pastiller och delar ut påsar medan kaptenen säger att vi har kurs mot Rörö istället för Göteborg, men att det ordnar sig om ett tag... Ja, det får vi hoppas för om det inte ordnar sig kör vi in i halva Rörö och då vet ingen var säkerhetsvästarna är eller hur man bäst firar sig ner i den "strumpa" som leder ner till livbåten.
Och det glada grabbgänget trotsar såväl sina invändiga balansproblem som de utvändiga och vandrar runt så mycket de kan. Ov, hvor er det sjov at seeeejjjjjjleee!
Eftersom vi inte får lov att gå runt här är de flesta av oss tillbakalutade. Och grabbarna som går omkring trots förbudet ser också rätt lutade ut. Framåt, bakåt, åt sidan och över varandra, säkerhetsvakterna och borden.
/Maia
(som kom hem på kvällen och publicerade dagen efter)
2007/11/24
Papperslöst? Ja, tack!
Det är många som inte gillar att läsa på skärmen och som istället skriver ut alla artiklar och liknande som de vill läsa. Men tillhör du den lilla skara som samlar artiklar i din dator och läser dem på skärmen, och om du dessutom är lycklig Mac-användare, så kommer här ett utmärkt tips som hjälper dig att göra anteckningar och markeringar på ett smidigt sätt.
Jag reser mellan Göteborg och Århus under det här året, så det har blivit mer och mer viktigt för mig att kunna läsa pdf-er, stryka under, göra överstrykningar med färgpenna och skriva kommentarer, direkt på skärmen. Risken att en papperskopia som jag håller på att läsa, eller behöver referera till ligger kvar på skrivbordet på andra sidan Kattegatt är överhängande.
Går det att anteckna i en pdf:fil?
Det flesta av artiklarna är pdf:er och det borde inte gå att anteckna i dem. Pdf-formatet är ju som bekant att likna vid en bild av texten och det är bara särskilda program som klarar att redigera i denna filtyp. Ett exempel på program som kan göra ändringar i pdf-filer är Adobe Professional, som är mycket dyrt att få licens till och som dessutom är lite för handlingskraftigt för den som bara vill läsa göra markeringar.
Har du en Mac? Då är svaret Skim!
För Mac-användare finns ett utmärkt alternativ som dessutom är gratis. Jag är så glad över att ha hittat det att jag bara måste dela med mig. Programmet heter Skim och kan hämtas hem på:
http://skim-app.sourceforge.net/index.html
Skim är ett litet program som öppnar pdf:er nästan lika snabbt som Förhandsvisning och som har ett trevligt Mac:igt utseende, vilket innebär att du lätt känner igen dig. Du kan göra överstrykningar i vilken färg du vill, lägga till kommentarer, nycklar, frågor och en hel del andra texttyper, alla med sina egna symboler. Du kan söka bland det du strykt under eller bland dina kommentarer, eller – förstås – i texten. Och mycket mer.
Detta är ett smart hjälpmedel för den som vill dra ner på mängden papper.
Gör texten större
Ett annat bra tips för den som vill läsa på skärmen är: Glöm inte att det går att göra texten större. Då blir det – åtminstone för mig – mer lättläst.
I Förhandsvisning gör man det i Innehåll. Välj först Kontinuerlig som visningsalternativ och sedan Ändra storlek automatiskt. Dra sedan ut fönstret till fullskärmsläge. I Skim: Menyn PDF > PDF display > Continuous och sedan i samma meny Automatically resize. (Allt detta kan också göras med ctrl + musklick på texten.)
Ett tillbakalutat tips från Mac-coachen
/Maia
Jag reser mellan Göteborg och Århus under det här året, så det har blivit mer och mer viktigt för mig att kunna läsa pdf-er, stryka under, göra överstrykningar med färgpenna och skriva kommentarer, direkt på skärmen. Risken att en papperskopia som jag håller på att läsa, eller behöver referera till ligger kvar på skrivbordet på andra sidan Kattegatt är överhängande.
Går det att anteckna i en pdf:fil?
Det flesta av artiklarna är pdf:er och det borde inte gå att anteckna i dem. Pdf-formatet är ju som bekant att likna vid en bild av texten och det är bara särskilda program som klarar att redigera i denna filtyp. Ett exempel på program som kan göra ändringar i pdf-filer är Adobe Professional, som är mycket dyrt att få licens till och som dessutom är lite för handlingskraftigt för den som bara vill läsa göra markeringar.
Har du en Mac? Då är svaret Skim!
För Mac-användare finns ett utmärkt alternativ som dessutom är gratis. Jag är så glad över att ha hittat det att jag bara måste dela med mig. Programmet heter Skim och kan hämtas hem på:
http://skim-app.sourceforge.net/index.html
Skim är ett litet program som öppnar pdf:er nästan lika snabbt som Förhandsvisning och som har ett trevligt Mac:igt utseende, vilket innebär att du lätt känner igen dig. Du kan göra överstrykningar i vilken färg du vill, lägga till kommentarer, nycklar, frågor och en hel del andra texttyper, alla med sina egna symboler. Du kan söka bland det du strykt under eller bland dina kommentarer, eller – förstås – i texten. Och mycket mer.
Detta är ett smart hjälpmedel för den som vill dra ner på mängden papper.
Gör texten större
Ett annat bra tips för den som vill läsa på skärmen är: Glöm inte att det går att göra texten större. Då blir det – åtminstone för mig – mer lättläst.
I Förhandsvisning gör man det i Innehåll. Välj först Kontinuerlig som visningsalternativ och sedan Ändra storlek automatiskt. Dra sedan ut fönstret till fullskärmsläge. I Skim: Menyn PDF > PDF display > Continuous och sedan i samma meny Automatically resize. (Allt detta kan också göras med ctrl + musklick på texten.)
Ett tillbakalutat tips från Mac-coachen
/Maia
2007/11/05
Tips från coachen. Ost i Danmark.
Ett hett tips när du ska köpa ost i Danmark är att inte bry dig om priset. Särskilt inte om du är täppt i näsan och inte kan göra en så kallad doftinspektion. Extraprisost är inte att tänka på. Kom ihåg det.
Om du ändå köper ost med plånboken och inte med näsan så kom ihåg att hålla osten kyld. Hela tiden. Hela osten. Alltså då menar jag alla delar av osten. Hela tiden.
Om du ändå lägger delar av osten i skräppåsen när du ätit frukost så kom ihåg att tillsluta påsen och ta den med dig när du lämnar lägenheten. Knyt påsen ordentligt och släng den bland soporna. Och då menar jag direkt. Samtidigt som du lämnar lägenheten.
Om du ändå lämnar delar av den billiga, stinkande osten i en öppen plastpåse under vasken och går till ditt jobb och inte kommer tillbaka förrän klockan halv sex på eftermiddagen så får du faktiskt skylla dig själv om lägenheten luktar som om det ligger en gammal råtta nånstans när du kommer hem.
Och istället för att ta itu med saken kan du ju alltid sätta dig tillbakalutad i sängen och blogga om saken. Mycket seriöst.
/Maia
Om du ändå köper ost med plånboken och inte med näsan så kom ihåg att hålla osten kyld. Hela tiden. Hela osten. Alltså då menar jag alla delar av osten. Hela tiden.
Om du ändå lägger delar av osten i skräppåsen när du ätit frukost så kom ihåg att tillsluta påsen och ta den med dig när du lämnar lägenheten. Knyt påsen ordentligt och släng den bland soporna. Och då menar jag direkt. Samtidigt som du lämnar lägenheten.
Om du ändå lämnar delar av den billiga, stinkande osten i en öppen plastpåse under vasken och går till ditt jobb och inte kommer tillbaka förrän klockan halv sex på eftermiddagen så får du faktiskt skylla dig själv om lägenheten luktar som om det ligger en gammal råtta nånstans när du kommer hem.
Och istället för att ta itu med saken kan du ju alltid sätta dig tillbakalutad i sängen och blogga om saken. Mycket seriöst.
/Maia
2007/10/25
Datorår
Jag har en liten hypotes när det gäller datorer. Man börjar ju tänka lite konstigt när ens dator beter sig illa. Det hela gäller datorår. Rätta mig om jag har fel!
När det gäller hundar så vet vi att de inte lever lika länge som människor. Så vi har lagt oss till med uttrycket ett hundår. För varje år som går för en människa motsvarar det sju år i hundens liv. Det kan förstås vara lite olika beroende på ras, men give or take sju år.
Jag vill hävda att detsamma gäller datorer. Fast här är det en annan ratio som gäller. Min dator t.ex. som är fyra år gammal, är 80 datorår. Det är ju ingen ålder, men om man är 80 blir man ganska trött om man ska pendla mellan Danmark och Sverige och åka till USA och ha sig. Jag lämnar ju inte heller min dator på hotellrummet när jag är utomlands utan går omkring med den i väskan.
Min dator har haft ett ganska tufft liv, alltså. Den går med fram och tillbaka varje dag oavsett om jag är i Sverige eller Danmark. Jag tror att den snart säger att den vill pensionera sig. Bara stå hemma och gå ut på Internet ibland och spela lite Solitaire. Kolla när bussen går och visa bilder.
En lite mer tillbakalutad tillvaro än idag.
/Maia
När det gäller hundar så vet vi att de inte lever lika länge som människor. Så vi har lagt oss till med uttrycket ett hundår. För varje år som går för en människa motsvarar det sju år i hundens liv. Det kan förstås vara lite olika beroende på ras, men give or take sju år.
Jag vill hävda att detsamma gäller datorer. Fast här är det en annan ratio som gäller. Min dator t.ex. som är fyra år gammal, är 80 datorår. Det är ju ingen ålder, men om man är 80 blir man ganska trött om man ska pendla mellan Danmark och Sverige och åka till USA och ha sig. Jag lämnar ju inte heller min dator på hotellrummet när jag är utomlands utan går omkring med den i väskan.Min dator har haft ett ganska tufft liv, alltså. Den går med fram och tillbaka varje dag oavsett om jag är i Sverige eller Danmark. Jag tror att den snart säger att den vill pensionera sig. Bara stå hemma och gå ut på Internet ibland och spela lite Solitaire. Kolla när bussen går och visa bilder.
En lite mer tillbakalutad tillvaro än idag.
/Maia
2007/10/22
Alltid på väg
Det finns en sång av Ingemar Johansson (Psalm 795) som börjar såhär: Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination, bortom det man kallar tid och rum.
Klockan är strax efter tre på Stenafärjan på söndagseftermiddagen en söndag som kommer efter en vecka som verkar ha varit uttänjd till en evighet. Jag har ägnat massor av tid åt att skriva klart en artikel som borde ha varit klar i måndags. Hårddiskkraschen förra veckan kom ivägen. Och sedan var det promotion i lördags.
---
Här kommer en utvikning: Jag har alltså blivit promoverad till doktor, vilket är någon sorts akademisk övergångsrit där man först tituleras promovendi 'de som skall promoveras' och får ett diplom och en handskakning av en promotor som slussar oss över från icke-doktor till doktor genom att föra oss framför sig över talarstolen. Efter övergången kallas vi promoti 'de som har promoverats'. Det hela försiggick i Svenska Mässans kongresshall med pompa och ståt.
Dessvärre var pompan placerad trettio centimeter bakom mitt huvud så varje gång det skulle pompas av en rejäl fanfar kändes det som om jag fått en smäll i bakhuvudet. Och det var över 20 fanfarer. Men de var duktiga på att blåsa, det var de! Och ståten var inte dålig den heller, förresten. Promotorn från IT-universitetet var gulligast av alla i all sin ståt, lite tonårsslängig och generad över allt latinet och lagerkransen och tafatt i sin kåpa när han skulle promovera sina två doktorer.
---
Det egendomliga är att det verkar vara fler saker som raderats med hårddisken. Alla minnen av att jag bor i Danmark varannan vecka är som bortblåsta. Jag har helt enkelt glömt bort hur man gör! Rutinen, som skulle sitta som en smäck vid det här laget, den är puts väck.
Väl framme i Kantorparken klockan 20.58 står allting kvar där jag lämnade det. Beskedet om lönen har kommit och ligger i högen med skräppost. Jag rotar och plockar en stund och chattar senare lite med M som är hemma, en plats där tidpunkten 22.00 hänger samman med sömn. Så är det inte i Kantorparken.
/Maia
PS. Klockan 17 idag får vi se om den tillbakalutade hemligheten är på riktigt.
Klockan är strax efter tre på Stenafärjan på söndagseftermiddagen en söndag som kommer efter en vecka som verkar ha varit uttänjd till en evighet. Jag har ägnat massor av tid åt att skriva klart en artikel som borde ha varit klar i måndags. Hårddiskkraschen förra veckan kom ivägen. Och sedan var det promotion i lördags.
---
Här kommer en utvikning: Jag har alltså blivit promoverad till doktor, vilket är någon sorts akademisk övergångsrit där man först tituleras promovendi 'de som skall promoveras' och får ett diplom och en handskakning av en promotor som slussar oss över från icke-doktor till doktor genom att föra oss framför sig över talarstolen. Efter övergången kallas vi promoti 'de som har promoverats'. Det hela försiggick i Svenska Mässans kongresshall med pompa och ståt.
Dessvärre var pompan placerad trettio centimeter bakom mitt huvud så varje gång det skulle pompas av en rejäl fanfar kändes det som om jag fått en smäll i bakhuvudet. Och det var över 20 fanfarer. Men de var duktiga på att blåsa, det var de! Och ståten var inte dålig den heller, förresten. Promotorn från IT-universitetet var gulligast av alla i all sin ståt, lite tonårsslängig och generad över allt latinet och lagerkransen och tafatt i sin kåpa när han skulle promovera sina två doktorer.
---
Det egendomliga är att det verkar vara fler saker som raderats med hårddisken. Alla minnen av att jag bor i Danmark varannan vecka är som bortblåsta. Jag har helt enkelt glömt bort hur man gör! Rutinen, som skulle sitta som en smäck vid det här laget, den är puts väck.
Väl framme i Kantorparken klockan 20.58 står allting kvar där jag lämnade det. Beskedet om lönen har kommit och ligger i högen med skräppost. Jag rotar och plockar en stund och chattar senare lite med M som är hemma, en plats där tidpunkten 22.00 hänger samman med sömn. Så är det inte i Kantorparken.
/Maia
PS. Klockan 17 idag får vi se om den tillbakalutade hemligheten är på riktigt.
2007/10/18
Gunillas utmaning – sju hemligheter
G utmanade mig att skriva sju hemligheter om mig själv i min blogg. Och här kommer de. Det är inte så enkelt, men efter ett tag rullar det på. Pröva själv. Först tänkte jag att jag bara hade min närsynthet att köra med, men den hade G redan snott. Jag ser lika dåligt som hon och ta och klicka på svammellänken till höger så får ni se vad hennes närsynthet ställer till med!
1. Blanketter. Jag har en förkärlek för att fylla i blanketter. Den botades nästan under forskarutbildningen måste jag medge, men jag gillar fortfarande att skriva mitt namn tydligt med en bra penna på mindre blanketter, typ postförskott.
2. Polisarbete. Jag tittar på Cops. Förfärlig realityserie på TV6 som visar poliser som gör sitt jobb. "Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground!" är det vanligaste språkliga uttrycket.
3. En slarvig petimeter. Jag gillar att vika ihop saker prydligt och fint. Har speciella system för mjölkpaket, plastpåsar och lakan. Och jag älskar att samla papper i färgkodade pärmar. Men mitt hem är ett totalt kaos (jag lovar). Fråga mig inte hur det går ihop.
4. Mr X.Jag har haft en påhittad pojkvän. No kidding! Till mitt försvar måste jag säga att jag var ung, mycket ung, men ändå...
5. Tusen namn. När jag var liten och min bror fick syn på mig första gången sa han (han var ett år äldre): Lill lill lill lill lill. Sedan hette jag Lill-Lill tills jag började skolan. Då fick jag plötsligt heta Maja-Lena eftersom mitt dopnamn är Maria Helena. I fyran blev det Maria och i högstadiet Maja. När jag blev trött på att inte kunna säga r började jag skriva namnet med i (med r:et struket). Och på den väägen är det. Jag heter fortfarande Maria och det skapar fortfarande problem att jag heter något annat än jag kallas. Borde jag lägga till Maia på riktigt? Jag kanske borde ha en omröstning?
6. Pysselskåp. Jag har ett helt skåp fullt med pysselsaker som jag köper och köper och köper. Ibland får jag användning för det ena eller andra, men inte särskilt ofta. Det känns kul att de finns där, men nog är det lite knasigt.
7. Kär. Jag har varit tillsammans med M sedan jag var 18 år och jag är fortfarande kär. Märkligt och vackert. Men jag kan inte låte bli att skriva det.
Sådär. Det var sju saker. Ett klick så är det publicerat och klart. Mission completed. Och så kan jag återgå till något mer produktivt, som t.ex. att sova.
/Maia
PS. Jag har allt en liten hemlighet till. Men den berättar jag inte på någon blogg, inte. Den kommer att göra mitt liv lite mer tillbakalutat på det stora hela.
1. Blanketter. Jag har en förkärlek för att fylla i blanketter. Den botades nästan under forskarutbildningen måste jag medge, men jag gillar fortfarande att skriva mitt namn tydligt med en bra penna på mindre blanketter, typ postförskott.
2. Polisarbete. Jag tittar på Cops. Förfärlig realityserie på TV6 som visar poliser som gör sitt jobb. "Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground! Getdownontheground!" är det vanligaste språkliga uttrycket.
3. En slarvig petimeter. Jag gillar att vika ihop saker prydligt och fint. Har speciella system för mjölkpaket, plastpåsar och lakan. Och jag älskar att samla papper i färgkodade pärmar. Men mitt hem är ett totalt kaos (jag lovar). Fråga mig inte hur det går ihop.
4. Mr X.Jag har haft en påhittad pojkvän. No kidding! Till mitt försvar måste jag säga att jag var ung, mycket ung, men ändå...
5. Tusen namn. När jag var liten och min bror fick syn på mig första gången sa han (han var ett år äldre): Lill lill lill lill lill. Sedan hette jag Lill-Lill tills jag började skolan. Då fick jag plötsligt heta Maja-Lena eftersom mitt dopnamn är Maria Helena. I fyran blev det Maria och i högstadiet Maja. När jag blev trött på att inte kunna säga r började jag skriva namnet med i (med r:et struket). Och på den väägen är det. Jag heter fortfarande Maria och det skapar fortfarande problem att jag heter något annat än jag kallas. Borde jag lägga till Maia på riktigt? Jag kanske borde ha en omröstning?
6. Pysselskåp. Jag har ett helt skåp fullt med pysselsaker som jag köper och köper och köper. Ibland får jag användning för det ena eller andra, men inte särskilt ofta. Det känns kul att de finns där, men nog är det lite knasigt.
7. Kär. Jag har varit tillsammans med M sedan jag var 18 år och jag är fortfarande kär. Märkligt och vackert. Men jag kan inte låte bli att skriva det.
Sådär. Det var sju saker. Ett klick så är det publicerat och klart. Mission completed. Och så kan jag återgå till något mer produktivt, som t.ex. att sova.
/Maia
PS. Jag har allt en liten hemlighet till. Men den berättar jag inte på någon blogg, inte. Den kommer att göra mitt liv lite mer tillbakalutat på det stora hela.
2007/10/16
Det är den 15:e augusti
Är det någon mer än jag som tycker att tiden går lite för fort? Igår svarade jag att det var den femtonde augusti när M frågade om datumet.
Det har varit en varm höst. Mina dagar i Århus har varit mer än lovligt vackra, nästan som att det där som AG skrev till mig (om att ha regnstället med) inte skulle stämma på det stora hela. Det har varit soligt och milt men morgnarna har blivit mörka. Och kvällarna.
Och tiden rusar. När jag är borta varannan vecka känns det som att tiden blir halverad. Som att jag bara har halva tiden "på mig" för allt. Trots att jag fortfarande jobbar jämt.
M och jag diskuterade med hans kollega D om ifall man inte skulle fundera på att göra nåt annat. Öppna ett B&B eller ett vandrarhem. D och hans fru A hade också pratat om det. Men, som han sa, vi skulle troligen se till att göra vilket jobb som helst till ett övertidsarbete, så frågan är om det skulle hjälpa.
Oavsett vilket så är jag nu ute efter tillbakalutade böcker. Inte deckare, tack, utan gammal god må-bra-litteratur. Jag har halkat in på ytterligare en dansk, ny bok Drager over Kabul av Morten Hesseldahl och den får jag läsa klart, men sedan blir det Alexander McCall-Smith ett tag.
Klart tillbakalutat. Punkt.
/Maia
Det har varit en varm höst. Mina dagar i Århus har varit mer än lovligt vackra, nästan som att det där som AG skrev till mig (om att ha regnstället med) inte skulle stämma på det stora hela. Det har varit soligt och milt men morgnarna har blivit mörka. Och kvällarna.
Och tiden rusar. När jag är borta varannan vecka känns det som att tiden blir halverad. Som att jag bara har halva tiden "på mig" för allt. Trots att jag fortfarande jobbar jämt.
M och jag diskuterade med hans kollega D om ifall man inte skulle fundera på att göra nåt annat. Öppna ett B&B eller ett vandrarhem. D och hans fru A hade också pratat om det. Men, som han sa, vi skulle troligen se till att göra vilket jobb som helst till ett övertidsarbete, så frågan är om det skulle hjälpa.
Oavsett vilket så är jag nu ute efter tillbakalutade böcker. Inte deckare, tack, utan gammal god må-bra-litteratur. Jag har halkat in på ytterligare en dansk, ny bok Drager over Kabul av Morten Hesseldahl och den får jag läsa klart, men sedan blir det Alexander McCall-Smith ett tag.
Klart tillbakalutat. Punkt.
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)