I fredags fick jag rycka in för M i grundkursen i grammatik. Övningslektion om satsschemat. Alltid lika kul. Min bästa lektion. Inte helt enkelt att hoppa rakt in i klassrummet som gubben i lådan, men ändå en klar hit.
Men en annan sak som kom upp till diskussion var den eviga frågan om hur man vet om det där lilla ordet på hör till verbet och ingår i ett partikelverb eller om på är en preposition och ingår i en prepositionsfras.
Dagens rubrik i G-P är ett sådant praktexempel på detta. Det står:
Naken man tände på lyktstolpe
Jag läser G-P-rubrikerna i en manick (svenskt ord för widget) i mitt Dashboard. Detta leder till att jag bara ser rubriken och kan fantisera helt fritt. Och då kommer sannolikhetsbedömningar självklart in. Det måste ju handla om ett partikelverb, tänker jag.
Jag menar, hur sannolikt är det att det handlar om en man som TÄNDER på en lyktstolpe (helt vanligt verb som tar ett prepositionskomplement)? Snarare är det väl någon som har tänt PÅ lyktstolpen (partikelverb som tar ett objekt)? Fast jag funderade på hur man sätter eld på en lyktstolpe och klickade mig vidare till notisen på G-P:s hemsida.
Och nej då. Verkligheten överträffar sannolikheten. Helt vanligt verb. Grabben stod alltså som en frustrerad tax, helt näck och gnuggade mot lyktstolpen.
Skulle man – rent hypotetiskt alltså – ha med den här meningen som exempel skulle kanske skillnaden mellan partikelverb och vanligt verb + prepositionskomplement fastna i studenternas huvuden. Eller också... inte.
Nu ska jag luta mig tillbaka och formulera vackra ord till ansökningshandlingar.
/Maia
2007/03/16
Det kommer till slut att bli tillslut
Ah! att korrigera studenttexter. Det är faktiskt intressant. Idag när jag satt och kollade på en text (av E, en god stilist som skriver mycket bra) fick jag syn på ordet tillslut. När det skulle stå till slut. Jag rättade.
Detta har blivit ett mycket vanligt fel i studenttexter och lite konstigt har jag allt tyckt att det är. Men medan jag skrev kommentaren till E insåg jag att detta faktiskt är ett i raden av felord som smiter igenom Words rättstavningsprogram.
En av de saker som jag nämner för studenter som ska skriva sina första uppsatser eller texter är: Sätt på rättstavningsprogrammet! Och visst är det bra. Visst är det så att rättstavningsprogrammet hjälper oss med stavning. Men det finns en del saker som slipper igenom nätet.
Den första är när man felstavar ett ord och det blir ett annat ord, t.ex. när brunn blir brun. Det säger rättstavningsprogrammet inget om eftersom det bara rättar ord som inte finns i ordlistan. Att adjektivet brun inte kan stå i samma positioner som substantivet brunn bryr sig datorn inte om.
Den andra är när vi särskriver sammansatta ord, t.ex. brun hårig i stället för brunhårig. Här blir det oftast också två helt rättstavade ord av det sammansatta vi ville skriva. Ingen markering av rättstavningen, alltså.
Det tredje problemet är inte så vanligt. Det handlar om felaktigt sammanskrivna ord och nu kommer vi till fenomenet tillslut.
För det mesta är rättstavningsprogram bra på att avslöja felaktiga sammansättningar. Om jag skriver imorgon i mitt mejlprogram (Mail från Apple) får jag ett irriterande rött streck under ordet. Särskriver jag blir det givetvis OK. Och det ordet är vi inte ens överens om att det ska skrivas isär...
Skriver jag däremot: Han kom tillslut får jag ingen hjälp med den felaktiga ihopskrivningen. Och detta beror helt enkelt på att det finns ett verb som heter tillsluta som har en uppmaningsform – rätt sällan använd, men ändå – som heter tillslut.
Jag tror definitivt att våra rättstavningsprogram kommer att påskynda ihopskrivningen av till slut. Eftersom vi inte ser att det är felstavat, så kommer vi inte att reagera på ihopskrivningen och alltså kommer ordbilden tillslut mer och mer att kopplas samman med betydelsen 'till slut' och så ändrar vi vår stavningspraxis.
Bra eller dåligt?
Ja, rättstavningsprogrammen är bra. De hjälper oss att korrigera det som är fel. Och de har faktiskt blivit bättre! Numer är ordet felstavat helt OK i Words rättstavningsprogram. Ordet rättstavat däremot anses fortfarande vara felstavat i Word och vi får förslaget rättstävat. För programmet är minsann så fiffigt att det kan skapa egna sammansättningar av svenska ord...
Och även om rättstavat inte finns med i Nationalencyklopediens ordbok får ordet 11.000 träffar på Google medan rättstävat inte får en enda riktig träff, utan bara en felstavning (Har författaren använt Word?) och en i ett citat som handlar om just detta fenomen i Word.
Men det är inte alltid bra med rättstavningsprogram. Ibland kan de vagga in en i en falsk trygghet. Inga röda streck betyder inte grönt kort för texten. Det betyder alltså inte att det inte finns några stavfel, utan bara att programmet inte kunnat avslöja några.
Så bästa sättet att lära sig stava är fortfarande att läsa, läsa, läsa, läsa.
Ta nu och luta dig tillbaka ett tag!
/Maia
PS. Blommorna är några av alla dem jag fick när jag disputerade. Tulpaner... de åldras så ofta med grace...
Detta har blivit ett mycket vanligt fel i studenttexter och lite konstigt har jag allt tyckt att det är. Men medan jag skrev kommentaren till E insåg jag att detta faktiskt är ett i raden av felord som smiter igenom Words rättstavningsprogram.
En av de saker som jag nämner för studenter som ska skriva sina första uppsatser eller texter är: Sätt på rättstavningsprogrammet! Och visst är det bra. Visst är det så att rättstavningsprogrammet hjälper oss med stavning. Men det finns en del saker som slipper igenom nätet.
Den första är när man felstavar ett ord och det blir ett annat ord, t.ex. när brunn blir brun. Det säger rättstavningsprogrammet inget om eftersom det bara rättar ord som inte finns i ordlistan. Att adjektivet brun inte kan stå i samma positioner som substantivet brunn bryr sig datorn inte om.
Den andra är när vi särskriver sammansatta ord, t.ex. brun hårig i stället för brunhårig. Här blir det oftast också två helt rättstavade ord av det sammansatta vi ville skriva. Ingen markering av rättstavningen, alltså.
Det tredje problemet är inte så vanligt. Det handlar om felaktigt sammanskrivna ord och nu kommer vi till fenomenet tillslut.
För det mesta är rättstavningsprogram bra på att avslöja felaktiga sammansättningar. Om jag skriver imorgon i mitt mejlprogram (Mail från Apple) får jag ett irriterande rött streck under ordet. Särskriver jag blir det givetvis OK. Och det ordet är vi inte ens överens om att det ska skrivas isär...Skriver jag däremot: Han kom tillslut får jag ingen hjälp med den felaktiga ihopskrivningen. Och detta beror helt enkelt på att det finns ett verb som heter tillsluta som har en uppmaningsform – rätt sällan använd, men ändå – som heter tillslut.
Jag tror definitivt att våra rättstavningsprogram kommer att påskynda ihopskrivningen av till slut. Eftersom vi inte ser att det är felstavat, så kommer vi inte att reagera på ihopskrivningen och alltså kommer ordbilden tillslut mer och mer att kopplas samman med betydelsen 'till slut' och så ändrar vi vår stavningspraxis.
Bra eller dåligt?
Ja, rättstavningsprogrammen är bra. De hjälper oss att korrigera det som är fel. Och de har faktiskt blivit bättre! Numer är ordet felstavat helt OK i Words rättstavningsprogram. Ordet rättstavat däremot anses fortfarande vara felstavat i Word och vi får förslaget rättstävat. För programmet är minsann så fiffigt att det kan skapa egna sammansättningar av svenska ord...
Och även om rättstavat inte finns med i Nationalencyklopediens ordbok får ordet 11.000 träffar på Google medan rättstävat inte får en enda riktig träff, utan bara en felstavning (Har författaren använt Word?) och en i ett citat som handlar om just detta fenomen i Word.
Men det är inte alltid bra med rättstavningsprogram. Ibland kan de vagga in en i en falsk trygghet. Inga röda streck betyder inte grönt kort för texten. Det betyder alltså inte att det inte finns några stavfel, utan bara att programmet inte kunnat avslöja några.
Så bästa sättet att lära sig stava är fortfarande att läsa, läsa, läsa, läsa.
Ta nu och luta dig tillbaka ett tag!
/Maia
PS. Blommorna är några av alla dem jag fick när jag disputerade. Tulpaner... de åldras så ofta med grace...
2007/03/10
Packad i skyddad atmosfär...?
Nu är det dags för en liten gissningslek. Vad betyder rubriken? Och det handlar inte om någon som är berusad hemma i soffan. Istället handlar raden om fläskkarréskivorna som jag stekte till middag idag. Hm. Frågan är bara vad den betyder...
Vadå "skyddad atmosfär"? Vad är det som är skyddat? Har grisarna bott i mysiga madrasserade bås? Eller är det själva packningen som skett i en särskilt trevlig miljö?
Kan det möjligen vara "safe environment" som det handlar om? Och då börjar man bli lite fundersam eftersom det är ganska egenartat att svenskt kött har en taskigt översatt etikett.
Ta nu och luta dig tillbaka en liten stund och titta på melodifestivalen!
/Maia
Vadå "skyddad atmosfär"? Vad är det som är skyddat? Har grisarna bott i mysiga madrasserade bås? Eller är det själva packningen som skett i en särskilt trevlig miljö?
Kan det möjligen vara "safe environment" som det handlar om? Och då börjar man bli lite fundersam eftersom det är ganska egenartat att svenskt kött har en taskigt översatt etikett.
Ta nu och luta dig tillbaka en liten stund och titta på melodifestivalen!
/Maia
2007/03/07
Fett och protein – minsann!
Jag trodde faktiskt att jag drömde i morse. Jag hörde nyhetsankaret på TV4 Nyheterna (ja, det heter så, med särskrivning) säga:
"Fett och protein, men lite eller inga kolhydrater är det som är bäst för bantare."
Och jag hörde alltså inte fel. Det har kommit en studie som säger att överviktiga som äter enligt Atkinsmetoden går ner mer och inte har sämre blodfetter och annat än andra bantare. En studie som inte går att bortse från eller bortförklara, tydligen, när till och med Stefan Rössner säger att det inte handlar om någon blufforskning.
Men man kan inte ändra kostråden efter varje rapport som dyker upp, menar Rössner och tillägger att det är bra att man inte ändrar kostrekommendationer för lättvindigt (Källa: TV4 Nyheterna, http://www.tv4.se/nyheter/532284.html ). Näh, men man kan ju visa sig lite ödmjuk, kanske...
Studien har publicerats i tidskriften JAMA, som är välrenommerad och abstractet finns här: http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/297/9/969 . Jag ska läsa den via universitetsbiblioteket imorgon efter jobbet.
Men som sagt, det känns fortfarande som om jag drömmer lite grand.
Ta nu och luta dig tillbaka ett tag – och ta en stor bit Camembert!
/Maia
"Fett och protein, men lite eller inga kolhydrater är det som är bäst för bantare."
Och jag hörde alltså inte fel. Det har kommit en studie som säger att överviktiga som äter enligt Atkinsmetoden går ner mer och inte har sämre blodfetter och annat än andra bantare. En studie som inte går att bortse från eller bortförklara, tydligen, när till och med Stefan Rössner säger att det inte handlar om någon blufforskning.
Men man kan inte ändra kostråden efter varje rapport som dyker upp, menar Rössner och tillägger att det är bra att man inte ändrar kostrekommendationer för lättvindigt (Källa: TV4 Nyheterna, http://www.tv4.se/nyheter/532284.html ). Näh, men man kan ju visa sig lite ödmjuk, kanske...
Studien har publicerats i tidskriften JAMA, som är välrenommerad och abstractet finns här: http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/297/9/969 . Jag ska läsa den via universitetsbiblioteket imorgon efter jobbet.
Men som sagt, det känns fortfarande som om jag drömmer lite grand.
Ta nu och luta dig tillbaka ett tag – och ta en stor bit Camembert!
/Maia
2007/03/06
Avlyssnat och AF och AEA
Det finns ju en sajt som heter Avlyssnat. Där kan man läsa sådant som folk hör främmande människor säga på stan, på spårvagnen eller i en mibiltelefon t.ex. Mycket roligt och en del tror man kanske ändå inte är äkta utan bara påhittat.
I alla fall. När jag skulle växla pengar för att kunna ta en kundvagn på Coop i lördags hörde jag en man bakom mig säga följande till en kompis:
"...och så kom hon ut igen ur provrummet med en klänning och jag sa: "Jaa... den där är ju också snygg..."
Och hon:
D E T...Ä R...S A M M A...K L Ä N N I N G!"
Kanske inte väldens roligaste avlyssning, men ändå.
Jag har äntligen lyckats med att ta mig in på den automatiska stämplingssidan på AEA (Akademikers Eländiga Arbetslöshetskassa – eller var det Erkända?). Först provade jag med Safari. Då låg alla länkarna i en hög till vänster i fönstret. Lite som plockepinn, fast mer spännande för man kunde klicka i högen och se var man hamnade.
En av länkarna som låg där i högen såg ut att heta något i stil med "Prova din webbläsare".
Något sa mig att jag kanske inte ens behövde klicka på den för att prova om Safari fungerade. Så jag gick över till Firefox.
Då kom det upp ett fönster som sa att AEA:s automatiska stämplig fungerar med Explorer (no kidding!) och Netscape. Sedan kom ett ganska syrligt uttalande om att den som ville testa med andra webbläsare inte skulle inbilla sig något. Andra webbläsare kunde fungera men de kunde också inte fungera. Jaså minsann, tänkte jag.
Men Firefox är ju Netscape, så jag körde vidare. Aktiverade Java och testade på och till sist fick jag det att fungera. Ett tips: Gå och ta en kopp kaffe medan Java jobbar – för det är T R Ö G T!
Så var det Arbetsförmedlingens, AF:s hemsida. Där ska man gå in och lägga in meriter och sedan ska man ringa till Kundtjänst (ja, är det inte konstigt...plötsligt kallas vi kunder...) och registrera och sedan ska man ta med handlingar till AF och verifiera. Tre steg alltså. Skriv in, registrera, verifiera.
Första gången jag gick in och skrev in saker gick jag av misstag in på "Mitt CV". Där förde jag in allting i ett webbformulär och gick stolt till AF. Jag hade minsann gjort min läxa jag.
Men nej. Väl där fick jag fylla i exakt samma saker i ett annat – exakt likadant! – webbformulär. Och först efter detta fick jag skriva in mig. Och så fick jag i hemläxa att gå in och komplettera mina meriter hemifrån (och ringa Kundtjänst osv.). Det var detta jag försökte mig på igår.
Konstigt nog så fanns inga meriter inskrivna när jag loggat in på hemsidan. Så jag fyllde tålmodigt i dem för tredje gången. Puh! Och så ringde jag till Kundtjänst och fick tala med en Trevlig Ung Man som hette Patrik eller något liknande. Han sa att det redan funnits meriter sedan tidigare och att jag nu lagt till 13 nya. Jaha. Varför hade jag inte sett de gamla då? Han förstod inte frågan, så jag omformulerade:
–Var kan man gå in och titta på detta på hemsidan? undrade jag.
Patriktypen lotsade mig nu rakt in på "Mitt CV".
–Nej, nej, sa jag. "Mitt CV" är något helt annat!
Och då visar det sig att jag inte alls kan se mina meriter på hemsidan. Om jag gjort fel och vill ändra måste jag göra det live hos arbetsförmedlaren. Jag försökte desperat få Patriktypen att ta bort det gamla, men det kunde han inte. Undrar just om arbetsförmedlaren kan det...
Det finns inget så arbetsskapande som ett riktigt dåligt webbformulär. Tänk bara på alla supporttimmar och alla timmar på arbetsförmedlingen. Och jag förstår ju nu varför de tjatar så om att det är ett heltidsarbete att söka arbete. Dessvärre (eller dessbättre) har jag inte mer än två dagar i veckan på mig till den bisysslan. Så jag hinner inte riktigt med att lägga ner massa tid på att göra saker tre gånger i taffliga program där man inte kan korrigera utan måste skriva om redan inne i programmet.
Nu får nog jag själv ta och luta mig tillbaka ett tag...
/Maia
I alla fall. När jag skulle växla pengar för att kunna ta en kundvagn på Coop i lördags hörde jag en man bakom mig säga följande till en kompis:
"...och så kom hon ut igen ur provrummet med en klänning och jag sa: "Jaa... den där är ju också snygg..."
Och hon:
D E T...Ä R...S A M M A...K L Ä N N I N G!"
Kanske inte väldens roligaste avlyssning, men ändå.
Jag har äntligen lyckats med att ta mig in på den automatiska stämplingssidan på AEA (Akademikers Eländiga Arbetslöshetskassa – eller var det Erkända?). Först provade jag med Safari. Då låg alla länkarna i en hög till vänster i fönstret. Lite som plockepinn, fast mer spännande för man kunde klicka i högen och se var man hamnade.
En av länkarna som låg där i högen såg ut att heta något i stil med "Prova din webbläsare".
Något sa mig att jag kanske inte ens behövde klicka på den för att prova om Safari fungerade. Så jag gick över till Firefox.
Då kom det upp ett fönster som sa att AEA:s automatiska stämplig fungerar med Explorer (no kidding!) och Netscape. Sedan kom ett ganska syrligt uttalande om att den som ville testa med andra webbläsare inte skulle inbilla sig något. Andra webbläsare kunde fungera men de kunde också inte fungera. Jaså minsann, tänkte jag.
Men Firefox är ju Netscape, så jag körde vidare. Aktiverade Java och testade på och till sist fick jag det att fungera. Ett tips: Gå och ta en kopp kaffe medan Java jobbar – för det är T R Ö G T!
Så var det Arbetsförmedlingens, AF:s hemsida. Där ska man gå in och lägga in meriter och sedan ska man ringa till Kundtjänst (ja, är det inte konstigt...plötsligt kallas vi kunder...) och registrera och sedan ska man ta med handlingar till AF och verifiera. Tre steg alltså. Skriv in, registrera, verifiera.
Första gången jag gick in och skrev in saker gick jag av misstag in på "Mitt CV". Där förde jag in allting i ett webbformulär och gick stolt till AF. Jag hade minsann gjort min läxa jag.
Men nej. Väl där fick jag fylla i exakt samma saker i ett annat – exakt likadant! – webbformulär. Och först efter detta fick jag skriva in mig. Och så fick jag i hemläxa att gå in och komplettera mina meriter hemifrån (och ringa Kundtjänst osv.). Det var detta jag försökte mig på igår.
Konstigt nog så fanns inga meriter inskrivna när jag loggat in på hemsidan. Så jag fyllde tålmodigt i dem för tredje gången. Puh! Och så ringde jag till Kundtjänst och fick tala med en Trevlig Ung Man som hette Patrik eller något liknande. Han sa att det redan funnits meriter sedan tidigare och att jag nu lagt till 13 nya. Jaha. Varför hade jag inte sett de gamla då? Han förstod inte frågan, så jag omformulerade:
–Var kan man gå in och titta på detta på hemsidan? undrade jag.
Patriktypen lotsade mig nu rakt in på "Mitt CV".
–Nej, nej, sa jag. "Mitt CV" är något helt annat!
Och då visar det sig att jag inte alls kan se mina meriter på hemsidan. Om jag gjort fel och vill ändra måste jag göra det live hos arbetsförmedlaren. Jag försökte desperat få Patriktypen att ta bort det gamla, men det kunde han inte. Undrar just om arbetsförmedlaren kan det...
Det finns inget så arbetsskapande som ett riktigt dåligt webbformulär. Tänk bara på alla supporttimmar och alla timmar på arbetsförmedlingen. Och jag förstår ju nu varför de tjatar så om att det är ett heltidsarbete att söka arbete. Dessvärre (eller dessbättre) har jag inte mer än två dagar i veckan på mig till den bisysslan. Så jag hinner inte riktigt med att lägga ner massa tid på att göra saker tre gånger i taffliga program där man inte kan korrigera utan måste skriva om redan inne i programmet.
Nu får nog jag själv ta och luta mig tillbaka ett tag...
/Maia
2007/03/03
LaTeX
Ja, vad är det med LaTeX då? Missförstå mig inte. Det handlar alltså inte om plastbyxor utan om att jag plötsligt bestämde mig för att överge MS Word och istället skriva en hel massa kod och ladda ner en massa paket och få en massa typsnittsstrul och typsätta hela avhandlingen själv.
Vinsten? Jo att jag kunde göra korsreferenser. Och – som en av redaktörerna sa – det är nu v ä l d i g t många korsreferenser...
Ikväll kan jag i alla fall deklarera att jag har hittat paketet som gör att det blir hängande indrag i tabellrubriker. Jodå, det finns inget roligare en lördagskväll än att ha ena ögat på The Amazing Mrs Pritchard och det andra i Googlefönstret. Letande efter "hanging indent" -bibliography "table captions" latex... Och så hittade jag captions.sty som ordnade upp det hela. Med dokumentation på tyska.
Men jag har ju läst Das Parfum i somras så tyska går bra. Om jag läser det högt alltså. Det var vad jag till sist fick göra också till allas förnöjelse. Eller ja, det var ju Morgan som var den närmast sörjande och han brydde sig kanske inte så mycket. Van förstås.
I alla fall. Varje gång jag hittar det rätta paketet eller lyckas ändra .cls-filen så att det blir lite, lite mera rätt så är det party. Lite som en hobby.
Så ta nu och luta dig lite tillbaka och ha det fint!
/Maia
Vinsten? Jo att jag kunde göra korsreferenser. Och – som en av redaktörerna sa – det är nu v ä l d i g t många korsreferenser...
Ikväll kan jag i alla fall deklarera att jag har hittat paketet som gör att det blir hängande indrag i tabellrubriker. Jodå, det finns inget roligare en lördagskväll än att ha ena ögat på The Amazing Mrs Pritchard och det andra i Googlefönstret. Letande efter "hanging indent" -bibliography "table captions" latex... Och så hittade jag captions.sty som ordnade upp det hela. Med dokumentation på tyska.
Men jag har ju läst Das Parfum i somras så tyska går bra. Om jag läser det högt alltså. Det var vad jag till sist fick göra också till allas förnöjelse. Eller ja, det var ju Morgan som var den närmast sörjande och han brydde sig kanske inte så mycket. Van förstås.
I alla fall. Varje gång jag hittar det rätta paketet eller lyckas ändra .cls-filen så att det blir lite, lite mera rätt så är det party. Lite som en hobby.
Så ta nu och luta dig lite tillbaka och ha det fint!
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)