I fredags fick jag rycka in för M i grundkursen i grammatik. Övningslektion om satsschemat. Alltid lika kul. Min bästa lektion. Inte helt enkelt att hoppa rakt in i klassrummet som gubben i lådan, men ändå en klar hit.
Men en annan sak som kom upp till diskussion var den eviga frågan om hur man vet om det där lilla ordet på hör till verbet och ingår i ett partikelverb eller om på är en preposition och ingår i en prepositionsfras.
Dagens rubrik i G-P är ett sådant praktexempel på detta. Det står:
Naken man tände på lyktstolpe
Jag läser G-P-rubrikerna i en manick (svenskt ord för widget) i mitt Dashboard. Detta leder till att jag bara ser rubriken och kan fantisera helt fritt. Och då kommer sannolikhetsbedömningar självklart in. Det måste ju handla om ett partikelverb, tänker jag.
Jag menar, hur sannolikt är det att det handlar om en man som TÄNDER på en lyktstolpe (helt vanligt verb som tar ett prepositionskomplement)? Snarare är det väl någon som har tänt PÅ lyktstolpen (partikelverb som tar ett objekt)? Fast jag funderade på hur man sätter eld på en lyktstolpe och klickade mig vidare till notisen på G-P:s hemsida.
Och nej då. Verkligheten överträffar sannolikheten. Helt vanligt verb. Grabben stod alltså som en frustrerad tax, helt näck och gnuggade mot lyktstolpen.
Skulle man – rent hypotetiskt alltså – ha med den här meningen som exempel skulle kanske skillnaden mellan partikelverb och vanligt verb + prepositionskomplement fastna i studenternas huvuden. Eller också... inte.
Nu ska jag luta mig tillbaka och formulera vackra ord till ansökningshandlingar.
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar