Vitt lådvin 08.28 på Helsingsborgståget

Hej och hå på tåget till Lund.

Nu är det morgon och A. och jag sitter på 06.20-tåget till Lund. I Varberg – eller är det Halmstad – kommer fyra damer på och sitter runt bordet mitt över gången. Ja, det är nog ett tjejgäng och inga damer precis. De låter alla som Annika Andersson och lustigt nog gör det att det är lite svårt att ta det de talar om på allvar.

För övrigt är det inte helt enkelt att ta dem på allvar annars heller. En av dem har ett X som heter Kurt. Bara det. Sedan är det det där med kaffet. En av tjejerna är utsedd till Den Som Spiller Kaffe. Redan tidigt diskuteras att det är bra för henne att inte ha vita byxor eftersom det inte syns med kaffefläckar på svarta. Förnuftigt råd. Så kommer ämnet "galltvål" upp. Jag slår genast över datorn till Kom-ihåg-lappar och skriver "Vad är galltvål?" Jag menar, det låter ju bara inte klokt. Galltvål. Men med galltvål kan man uppenbarligen ta bort allt. Till och med en del gamla fläckar enligt ryktet. Ja, det var visst till och med en gammal körsbärsfläck som gett med sig. Inte för någon av de fyra kvinnorna, men det var en väninna till en av dem som varit med om detta. Och så spiller då Ingrid kaffe på sitt vita linne.

Väninnorna blir glada över att Ingrid uppfyller alla förväntningar. Hon går till toaletten och försöker ordna det hela. Bara för att komma tillbaka och spilla runt ännu mer kaffe. Sällskapet jublar. Ingrid går och tvättar igen. Tyvärr finns ingen galltvål till hands, men eftersom "varorna" ska komma till Helsingør, inklusive galltvål, så kanske hon kan ordna det där lite senare. Sedan torkas alla muggar rent noggrant med pappersservetter. "Vi kan ju inte ta rött i de här," säger de och tänker på stackars Ingrids linnes tillstånd. "Vi kan ju börja med vitt."

Och tro det eller ej. Tro det eller ej! Klockan 08.28 dyker det upp en liten enliterstetra med lådvin. "Lite snacks skulle vi allt haft." Och så är den öppnad och ihälld: "Men nu blir det ju svårt att gömma den..." "Ställ den på golvet..."

Klockan är nu 08.30 och den skarpa doften av vin sprider sig ut över vagnen. Det är faktiskt knappt så att jag tror att det är sant. De låter fortfarande som Annika Andersson allihop, så jag tar det som en skröna eller ett folklustspel från Halmstad...

Och lutar mig tillbaka och upphör att förundras över den mänskliga naturen.

/Maia

(Förlåt, Annika Andersson! Du är en av Sveriges absolut roligaste skådespelerskor just nu! Och du kommer från Svenljunga, jag vet...)

Säkert

Ibland är allt säkert. Ibland inte. Och sedan sist har två trevliga saker trillat ner i knät på mig och nu är allt genast lite mer osäkert. Dels fick jag en postdoc-tjänst på ett år i Århus med NORMS-projektet. Det var det första postdocprojektet jag sökte till och ansökan har varit inne sedan långt före jag disputerade den 10 februari. En helt vanlig tisdag kom det ett mejl som sa att jag fått pengar för att tillbringa ett år i Århus och undersöka objektsskifte i svenska och danska.

Två dagar senare – det var förstås på torsdagen – gick jag in på Vetenskapsrådets hemsida och fann att jag också fått beviljat min andra ansökan. Två år i Lund. Efter mycket om och men blir det nu ett år i Århus och ett år i Lund. Eftersom det är samma projekt så är det ett kanonscenario att vara i Danmark halva tiden och i Sverige halva. Och att dessutom få vara i båda dessa forskningsmiljöer. Det är att äta kakan och ha den kvar.

Det som nu är osäkert är var jag bor och när och hur och vad jag ska ha i lön och allt annat. Det finns ju en familj och ett hem här som inte flyttar på sig och inte kostar mindre för att jag far iväg och pendlar. Och trots alla saker som ska förenkla för den som ska bo i Sverige och arbeta i Danmark och vice versa så är det ändå inte helt glasklart hur allting går till.

Som till exempel det där med att en del av socialförsäkringen (den som i Sverige ingår i arbetsgivaravgiften) ska betalas med skatten. Så skatten är rätt mycket högre. Och om jag arbetar 75% i Danmark för dansk arbetsgivare och 25% i Sverige för svensk arbetsgivare så blir det problem med just denna lilla skillnad.

Jag har skickar likalydande frågor till alla möjliga ställen och fått säreget olikartade svar. Men för ett par hundra danska kronor kan man få ett danskt skattebesked som gäller. Det betyder att det blir den skatten och därmed jämnt.

Men vi ska i alla fall försöka ta oss till Århus på semestern nu. Hitta en etta. Skaffa ett bankkonto. Skaffa ett personnummer. Och allt annat som står på kom-ihåglistan på Öresund direkt. Ja, där står ju förstås inget om en etta, men det ska vi nog försöka ordna ändå.

Kollegan S. ska just tillträda sin postdoc i Berlin. Hon verkar packa ner alla sina saker i Shurgardlådor och läste på dem:

"Du kan säkert förvara mig hos Shurgard!"

S. skrev till mig: "Ett sånt bra förslag! Men borde inte Shurgard själva veta om ifall att det går...?"

I princip skulle det kunna betyda att lådan kan förvaras säkert, men det är knappast den första tolkning som dyker upp i ens huvud. Ett strålande exempel på flertydighet hos adverbial i mittfältet.

M. och jag satt i trädgården och låtsades att det var semester i randiga semesterstolar på gräsmattan. Jag läste deckare (Donna Leon) och M. blundade i smyg bakom solglasögonen. A. byggde en koja av löv bakom en buske och jag mindes hur egendomligt nytt och spännande allt blev när man hade gjort en koja på en helt ny plats och inrett den med trasiga saker som blev så vackra och ändamålsenliga med hjälp av fantasin.

Klart tillbakalutat.

/Maia