Hej och hå på tåget till Lund.
Nu är det morgon och A. och jag sitter på 06.20-tåget till Lund. I Varberg – eller är det Halmstad – kommer fyra damer på och sitter runt bordet mitt över gången. Ja, det är nog ett tjejgäng och inga damer precis. De låter alla som Annika Andersson och lustigt nog gör det att det är lite svårt att ta det de talar om på allvar.
För övrigt är det inte helt enkelt att ta dem på allvar annars heller. En av dem har ett X som heter Kurt. Bara det. Sedan är det det där med kaffet. En av tjejerna är utsedd till Den Som Spiller Kaffe. Redan tidigt diskuteras att det är bra för henne att inte ha vita byxor eftersom det inte syns med kaffefläckar på svarta. Förnuftigt råd. Så kommer ämnet "galltvål" upp. Jag slår genast över datorn till Kom-ihåg-lappar och skriver "Vad är galltvål?" Jag menar, det låter ju bara inte klokt. Galltvål. Men med galltvål kan man uppenbarligen ta bort allt. Till och med en del gamla fläckar enligt ryktet. Ja, det var visst till och med en gammal körsbärsfläck som gett med sig. Inte för någon av de fyra kvinnorna, men det var en väninna till en av dem som varit med om detta. Och så spiller då Ingrid kaffe på sitt vita linne.
Väninnorna blir glada över att Ingrid uppfyller alla förväntningar. Hon går till toaletten och försöker ordna det hela. Bara för att komma tillbaka och spilla runt ännu mer kaffe. Sällskapet jublar. Ingrid går och tvättar igen. Tyvärr finns ingen galltvål till hands, men eftersom "varorna" ska komma till Helsingør, inklusive galltvål, så kanske hon kan ordna det där lite senare. Sedan torkas alla muggar rent noggrant med pappersservetter. "Vi kan ju inte ta rött i de här," säger de och tänker på stackars Ingrids linnes tillstånd. "Vi kan ju börja med vitt."
Och tro det eller ej. Tro det eller ej! Klockan 08.28 dyker det upp en liten enliterstetra med lådvin. "Lite snacks skulle vi allt haft." Och så är den öppnad och ihälld: "Men nu blir det ju svårt att gömma den..." "Ställ den på golvet..."
Klockan är nu 08.30 och den skarpa doften av vin sprider sig ut över vagnen. Det är faktiskt knappt så att jag tror att det är sant. De låter fortfarande som Annika Andersson allihop, så jag tar det som en skröna eller ett folklustspel från Halmstad...
Och lutar mig tillbaka och upphör att förundras över den mänskliga naturen.
/Maia
(Förlåt, Annika Andersson! Du är en av Sveriges absolut roligaste skådespelerskor just nu! Och du kommer från Svenljunga, jag vet...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar