Tillbringade – inte spenderade – en dag med A på Kulturen i Lund

På vägen hem igen efter en intressant och mångfacetterad Lundadag såg jag i en tidning att någon brukar "spendera" sin tid med barnen. Spendera? Jag var med A den dagen, men det handlade definitivt inte om att "spendera" tiden.

Jag vet, jag vet. Det är ju absolut ingen idé att gnälla. Troligen är det en språkförändring på väg och ordet håller på att få en ny betydelse. Men ändå.

Ordet spendera tycker jag fungerar väldigt bra att använda i grundbetydelsen i Nationalencyklopedins ordbok: 'betala ut pengar, ofta på ett flott sätt'. Här handlar det om utgifter. Man använder sig av pengarna och sedan tar de pengar man spenderar slut. När jag är tillsammans med mina barn går det inte att jämföra med att lägga ut eller göra av med pengar. Tiden jag är med A är inte något som tar slut eller läggs ut.

Men jag tror att det knappast finns någon yngre människa som håller med mig. Så ett korståg mot spendera är dömt att misslyckas. I SAOB finns faktiskt dessutom en bibetydelse som har med tid att göra. Den är gammal; första belägget är är från 1735. Såhär lyder den: 'med avseende på tid [...] offra eller sätta till'. Dagens spendera verkar dock inte handla om något offer.

Det egendomliga är att det finns ett fullkomligt ljuvligt ord för samma sak, nämligen tillbringa. Smaka på det du! Tillbringa. Jag tillbringar tid med mina barn. Och så ta och jämför det med det tama "Jag spenderar tid med mina barn." Som om tiden var nån slags valuta. Nej, tid är inte pengar. Tid är något vi tillbringar med varandra. Ljuvligheters ljuvlighet. Eller hur?

Och idag tillbringade A och jag flera timmar på Kulturen i Lund. Det var så alldeles oväntat underbart. För det första gick A loss på alla miniatyrer. Och det fullkomligt vimlade av små hus och miniatyrbåtar och allting så bara det var ju kalas. Sedan var det ju sagohörnet där det fanns utklädningssaker. A smälte. En leksaksutställning med ett rött rep att följa och en mullig farbrorsröst som tog oss från en tid till en annan. En hel och alldeles riktig stuga att röja i och en lekplats med leksaker och vatten. Och då var det ändå bara en A och en mamma som gick runt där. Hur underbart hade det inte varit med några kusiner också? Som tillbringar en dag i underverkens museum...

Klart tillbakalutad eftermiddag, efter en sådan morgon.

/Maia