We Wii

Julen har varit ganska TV-lös. Julafton innehåller ju alltid ett moment med Kalle Anka förstås, men för övrigt. Nästan ingen TV. På juldagen packades nämligen familjens julspel upp och då blockerades TV:n. Ett Nitendo Wii. A uttryckte något i stil med att hon aldrig trott att något liknande skulle komma inom väggarna i det här huset.

Nåja.

Det här är inte ett Nitendo vilket som helst utan ett TV-spel där man använder handkontrollerna som tennisrack, boxhandskar, golfklubbor, baseballrack och bowlingklot (dock utan att släppa den...). Spelet var monterat och installerat och utfunderat klockan 11 ungefär. Då dåsade jag till i soffan. Klockan tre när jag kvicknade till spelades det fortfarande. (Ja, ja, ja, vi var uppe till tre natten till julafton. Bland annat för att vi inte hittade ett presentkort på iTunes Music Store som systersonen skulle ha. Och så vaknade vi ju klockan sex när A stod med en handkontroll till Wii-spelet i dörren: "Vad. Är. Det. Här!?" Så jag hade all rätt att slumra till på soffan dagen efter.)

Det som väckte mig var den första spelrelaterade skadan. Fadern hade haft lite för litet avstånd till dottern när han skulle smälla iväg en baseball. Båda var lika uppskakade av det hela, men det var inte så illa som det verkade och hon hämtade sig snabbt. Snabbare än han gjorde faktiskt.

Jag minns att vi faktiskt åt mat en stund.

Wii-spelet avslutades inte förrän klockan 20. Då hade D och C också varit hemma ett tag och kört en stund. Men mest var det M och A som spelade. A fick hämta vattenflaskan medan hon körde boxning med handkontroller i båda händerna. M lade ett par vedträn framför henne så att hon inte skulle smäcka till TV-skärmen.

Igår efter middagen var det M och P som spelade golf. (L satt och vred på sitt ansikte och skapade en tvilling i PhotoBooth, så det var verkligen gadget time på Hultet.) Men det var fantastiskt roligt att se P och M spela. De vred och vände på banan, beräknade och gjorde testslag. Jag minns när M och jag hade jättekul med ett enkelt golfspel på en av våra första Macar, men det här är roligare. Och mer fysiskt.

För rörligt är det allt. Jag har upptäckt att jag är bättre på tennis med vänster hand och att det går lika bra med vänster som höger hand i bowling.

Det kanske inte är helt tillbakalutat, men det är...vansinnigt kul. Så är det bara. Jag är fast, har flera egna Mii och kan tänka mig att slå lite vänsterhandstennis innan jag somnar.

/Maia

Facebook iss

Facebook är faktiskt kul. Mest av allt gillar jag uppdateringarna av status. Själv använder jag det till att meddela min omvärld var jag är. I Århus eller hemma. Men alla ni andra som inte är tråkiga som jag. Tack för alla roliga snuttar.

D slår in julklappar.

S är hos mamma och lagar jul-mat.

P is in Koh Samui.

A maten är klar men städningen då? Promenad går före städning eller hur?

S3 eldade såklart stor brasa på lördagkvällen. dessutom luktar det vörtbröd i hela torpet.

O önskar alla en god jul.

S2 is har noll koll på fb!...

K tycker att det är skönt att 2007 snart är över!

M2 is celebrating Christmas holidays in Habo.

S4 är arg på den söndriga diskmaskinen.

M3 is börjar få julångest...

M is olympiskt guld i sömnbrist.

A1 is preparing for Christmas.


Igår t.ex. hoppades S1 på snö. Hej, S, du fick din snö! Den kom i natt och regnar just nu bort. Men den kom. S2 skriver att hon har "noll koll på fb". Vem har inte det? Den klubben är iaf jag med i. K skriver att det är "skönt att 2007 snart är över". Jo, det har varit ett tufft år... Jag har faktiskt hört att 2008 ska bli bättre. Ett riktigt jubelår.

Jag har fått följa Mikaels trötthet och längtan till Sveriges framsida. En dag var alla förkylda i olika delar av landet. För inte kunde M3 i norr ha smittat O i söder.

Och jag, jag är "home 4 Xmas". Tillbakalutad. D:s har varit här och ätit en helt normal middag. P och J är i KossaMu. De vet inte vad som väntar dem imorgon. Då är det klippt.

/Maia

Den sista sovjetstaten...eller?

Jag är så glad att jag har ett Dankort. I Danmark är denna lilla plastfyrkant nyckeln till i stort sett alla butiker. VISA och andra format som fungerar överallt i andra länder är inte alls lika gångbara. Tar ni kontokort? "Ja." VISA? "Kun Dankort."

Men jag fick ju till sist mitt kort. Genom att jag fick damen på folkeregistret att ringa personligen och fråga vad det var för problem och varför jag inte kunde få något danskt bankkonto utan att vifta med ett litet blått eller grönt papper: sykesikringsbevis.

Mitt CPR-nummer är ju inte kopplat till min danska adress och detta har skapat massa problem. Folkeregistret säger att det är så det ska vara, eftersom jag inte kan vara folkbokförd i två länder samtidigt. Och då får jag inget litet papper att visa vid alla diskar.

Som t.ex. disken i Statsbiblioteket.

I Danmark kan man få lånekort genom genom att man anmäler sig på nätet med sitt CPR-nummer. Utom om det inte är länkat till en adress i Danmark. För då kommer det ett felmeddelande och då ska jag gå till lånedisken i Statsbiblioteket (ja, med t). Och vid lånedisken ber de om mitt CPR-nummer. Jag börjar läsa upp det och blir avbruten:

"Nej, jeg må se dit sykesikringsbevis!"

>Som jag ju inte har. Jag förklarar att jag är anställd under ett år på Århus universitet och att jag pendlar mellan Sverige och Danmark och att jag är "grænsegangere" eftersom det är ett ord som en del kan och lystrar till. "Nej, det går ikke."

Jag tar fram pappret från folkeregistret där det intygas med stämpel och allt att jag har danskt personnummer. Jag berättar att jag har danskt bankkonto. Jag visar mitt anställningsbevis, med adress, arbetsgivare och längd på anställningen.

"Nu ska du bare høre her..."

Säger damen. Det finns ingenting som gör mig så uppgiven som när danska kvinnor bakom en disk tar mig på handen och säger att "nu ska du bare høre". Och damen berättade att om jag kunde få någon på institutet att skicka ett mejl med en massa upplysningar om mig så skulle jag få något som heter ett midlertidigt lånekort. Vilka upplysningar de ville ha? Ja, det var bara och enbart dem som jag just visat fram för dem. Istället för att se originaldokumenten ville de ha ett mejl med samma upplysningar. Från "någon på institutet".

Så jag ber MF ordna detta. Skickar ett mejl som hon bara kan vidarebefordra. Två veckor senare skickar jag en påminnelse till henne eftersom jag skrivit redan i det första mejlet att det är bråttom. Dagen efter träffar jag henne och i torsdags kväll, dagen före jag ska åka hem för julen, skickar hon mejlet. På fredagen får jag svar från Statsbiblioteket:


"I forlængelse av vedhæftede e-mail fra [MF]: Da vi her på Statsbiblioteket kan se, at du har fået tildelt et dansk cpr-nummer, bedes du henvende dig i informationen på Statsbiblioteket for at lade dig registrere."


Morgan säger att det är som i det gamla Sovjet. Inget tar slut. Jag ränner runt, runt, runt i cirklar. Undrar om det finns någon som kan ringa och skrämma dem lite...

Jag är hemma och ska åka och handla mat till julen. Plocka undan lite och sedan luta mig tillbaka framför brasan och klippa en liten film.


God jul!


/Maia

PS. Mannen som sänt mejlet visade sig vara en tillbakalutad typ och förstod mitt svar. Nu har jag ett midlertidigt laanerkort.