Publiceringen och ompubliceringen av de så kallade Muhammedbilderna har skapat en mängd olika problem för Danmark. Bland annat uppmanas man i muslimska länder att bojkotta danska varor. Men oroa er inte, danskar, de nordiska syskonfolken kommer till räddning. Jyllandspostens hemsida länkar i dag till epd.dk som i en artikel glatt berättar att norrmännen av en stortingsmedlem istället uppmanas till omvänd bojkott och föreslås att till exempel tage en dansk bajer.
God idé tycker jag. Det finns en hel del saker som danskarna är bra på. Inte minst skulle vi kunna importera deras smarta smørrebröd. Eller t.ex. deras inställning till transfetter (nolltolerans!). Fast det senare kanske inte hjälper dem så värst mycket. Jag ska i alla fall tage tilbage til Danmark på söndag efter ett litet tillbakalutat uppehåll. Då ska jag konsumera danska produkter. Och pengarna som jag ska konsumera för, ja, de kommer faktiskt från Norge.
En slump som ser ut som en tanke.
/Maia
2008/03/25
2008/03/23
IKEA och skilsmässobarn
Jag har suttit och klickat mig runt på internet en stund såhär på påskdagen. Och bjuder på en rolig video till läsarna:
/Maia
2008/03/16
Life is what happens to you while you're busy making other plans
...sa John Lennon. Ta och titta på den här videon, som M så vänligt skickade till mig med kommentaren att "detta är bloggmaterial".
http://view.break.com/470052 - Watch more free videos
http://view.break.com/470052 - Watch more free videos
Det finns en hel del som vi missar när vi är upptagna med våra egna planer. Det är dags att vi börjar förvänta oss det oväntade. För vår egen skull. Och för andras.
/Maia
2008/03/15
Till G och H och alla andra som drömmer
G skriver i sin blogg om ett av mina favoritcitat: Är du dina bästa drömmar trogen? (Victor Rydberg) och hon utmanar oss att fundera på detta. I en kommentar låter H som om det är lite långt till drömmarna just nu. Vilket får mig att vilja skriva. Och fundera på vilka drömmar det är han menar, den gode Rydberg, och vad de är gjorda av. Och, nu vet jag. De är gjorda av längtan.
Strofen kommer från dikten Snöfrid, som finns att läsa i sin helhet på projekt Runeberg. Jag fann den lilla sentensen när jag satt och gick igenom 1800-talsgrammatikor för min C-uppsats i svenska. Den var helt enkelt ett grammatikexempel och jag har inte förrän på senare tid vetat vilken dikt den kommer från.
Snöfrid handlar om gossen Gunnar och Rydberg säger att om Gunnar är sina bästa drömmar trogen kommer han också att återse sin barndoms lekfullhet, enkelheten i att vara som ett barn, mitt i livets hårda strid.
För mig blev orden till en uppmaning att våga tro att jag kunde. Kan.
Och det finns ju drömmar av olika storlek och fason. En del är just sådana drömmar som bär en genom striden. Dagens dröm kan vara en doft av nybakat, en unge som kryper upp i ens knä och bara vill kramas lite, det kan vara att få sova lite längre på morgonen eller att helt oväntat vakna utsövd innan klockan ens ringer och luta sig tillbaka mot kudden och invänta dagen. Pigg. Morgondagens dröm kan vara den livsförändring som kanske ligger flera år fram i tiden, men som man ska vara förberedd på när den uppenbarar sig på farstutrappan. Nils Ferlin säger att man faktiskt kan leva på drömmar.
Strofen kommer från dikten Snöfrid, som finns att läsa i sin helhet på projekt Runeberg. Jag fann den lilla sentensen när jag satt och gick igenom 1800-talsgrammatikor för min C-uppsats i svenska. Den var helt enkelt ett grammatikexempel och jag har inte förrän på senare tid vetat vilken dikt den kommer från.
Snöfrid handlar om gossen Gunnar och Rydberg säger att om Gunnar är sina bästa drömmar trogen kommer han också att återse sin barndoms lekfullhet, enkelheten i att vara som ett barn, mitt i livets hårda strid.
För mig blev orden till en uppmaning att våga tro att jag kunde. Kan.
Och det finns ju drömmar av olika storlek och fason. En del är just sådana drömmar som bär en genom striden. Dagens dröm kan vara en doft av nybakat, en unge som kryper upp i ens knä och bara vill kramas lite, det kan vara att få sova lite längre på morgonen eller att helt oväntat vakna utsövd innan klockan ens ringer och luta sig tillbaka mot kudden och invänta dagen. Pigg. Morgondagens dröm kan vara den livsförändring som kanske ligger flera år fram i tiden, men som man ska vara förberedd på när den uppenbarar sig på farstutrappan. Nils Ferlin säger att man faktiskt kan leva på drömmar.
Vad ger du mej i julklapp i år, min vän?
- Lite drömmar, drömmar i det blå.
Men nånting blir det ändå som jag får, min vän?
- Allt du vill ska du hjärteligen få.
Kanske ger du mej av drömmar en ring, min vän?
- Kanske ger jag dej av drömmar en ring.
Fastän drömmar är väl faktiskt ingenting, min vän?
- Nej, drömmar är ju nästan ingenting.
Vad ska man då egentligen tro, min vän?
- Drömmar kan man leva på och tro:
Ur oro kan det skimra och gro, min vän,
på längtan kan det hela bero.
/Nils Ferlin
Till alla oss som drömmer: Må det skimra och gro, för på längtan kan det hela bero!
/Maia
2008/03/08
Dricker du ur glaset på hotellrummet?
M ställde denna fråga til mig imorse. "Nja," svarade jag. "Nej, det gör jag nog inte så ofta." "Bra det," sa han och skickade den här videon. (http://link.brightcove.com/services/link/bcpid1329217643/bctid1329232712)
Gömda kameror i hotellrum visar hur hotellpersonal tar de smutsiga glasen och:
- Hotell 1: sprutar glasputs i dem – "do not drink" står det på flaskan – och torkar sedan av dem, eller
- Hotell 2: sköljer ur dem med varmt vatten och torkar ur dem med gästens smutsiga handduk. Städerskan bär samma gula plasthandskar som då hon sekunderna tidigare gjorde rent toaletten.
Och detta är inte sunkhotell. Det är stora fina Holiday Inn och Sheraton Suite det handlar om. Båda hotellen i just den här videon bedyrar att de diskar glasen i diskmaskin varje dag. Men efter det ena hotellet sett videon byts glasen ut mot engångsförpackade plastmuggar. Det andra hotellet säger bara "ingen kommentar".
Ibland skulle man vilja vara reporter på Kalla fakta...
Luta dig tillbaka och bestäm dig för att du aldrig kommer att dricka ur ett glas i ett hotellrum igen.
/Maia
2008/03/06
Live long and prosper
Nu är det klart. Vetenskpligt bevisat. Det är bra att vara kort. Korta kvinnor blir över nittio står det i dagens 24h här i Århus. Det hela handlar om att folk som har låga tillväxthormonnivåer helt enkelt håller längre. Och allt detta har forskarna på Albert Einstein College of Medicine på Yeshiva University i New York kommit på. Det var ju praktiskt.
Jag har annars fått en väldig massa mejlreklam som förefaller utlova att de har nåt slags piller – har aldrig kollat närmare vad – som kan göra mig längre. Konstigt att de vet att jag bara är 158 cm. Det kommer massor av mejl med erbjudanden varje dag, faktiskt. Men i vilket fall som helst. Något förlängningspiller tycks ju inte behövas nu när det är helt OK att vara liten.
Förresten så stod det i mejlen att pillret – förutom att göra mig längre – också skulle göra mig tjockare, så jag tror att jag kanske hade avstått i alla fall. Jag lutar mig tillbaka, slänger all SPAM utan att läsa den och bereder mig på att bli en kort och enveten 90-åring.
Godmiddag!
/Maia
Jag har annars fått en väldig massa mejlreklam som förefaller utlova att de har nåt slags piller – har aldrig kollat närmare vad – som kan göra mig längre. Konstigt att de vet att jag bara är 158 cm. Det kommer massor av mejl med erbjudanden varje dag, faktiskt. Men i vilket fall som helst. Något förlängningspiller tycks ju inte behövas nu när det är helt OK att vara liten.
Förresten så stod det i mejlen att pillret – förutom att göra mig längre – också skulle göra mig tjockare, så jag tror att jag kanske hade avstått i alla fall. Jag lutar mig tillbaka, slänger all SPAM utan att läsa den och bereder mig på att bli en kort och enveten 90-åring.
Godmiddag!
/Maia
2008/03/04
Morgon i Kantorparken
Jag är osedvanligt trött. Bestämmer mig för att inte ställa mobilen på väckning. (Den spelar Banana Pancakes med Jack Johnson så det är inte precis något lidande, men ändå.)
Jag vaknar och ser att det är lite ljust utanför persiennerna. Men bara lite. Klockan är 06.01, Så var det med det. Då hör jag. En morgontokig kör av fåglar utanför fönstret. Inte som Lsys fågelkör som hon bringade hem från Thailand i mobilen, men gladgalna högljudda skandinaviska gryningsfåglar.
Jag har försökt göra om filmen till wmp-format. Om du kan spela upp den och höra ljudet ber jag att få bjuda på ett gäng pigga danska sångare från Kantorparken, Risskov. Luta dig tillbaka och lyssna. Det är lite kantigare ljud än i verkligheten, men känslan finns där.
/Maia
PS. Tio minuter senare är gryningen över och fåglarna tysta. De har väl gått till jobbet.
Jag vaknar och ser att det är lite ljust utanför persiennerna. Men bara lite. Klockan är 06.01, Så var det med det. Då hör jag. En morgontokig kör av fåglar utanför fönstret. Inte som Lsys fågelkör som hon bringade hem från Thailand i mobilen, men gladgalna högljudda skandinaviska gryningsfåglar.
Jag har försökt göra om filmen till wmp-format. Om du kan spela upp den och höra ljudet ber jag att få bjuda på ett gäng pigga danska sångare från Kantorparken, Risskov. Luta dig tillbaka och lyssna. Det är lite kantigare ljud än i verkligheten, men känslan finns där.
/Maia
PS. Tio minuter senare är gryningen över och fåglarna tysta. De har väl gått till jobbet.
2008/03/02
Liten... och beige – och diskret kaxig
Min båt till Danmark har de senaste resorna varit Stena Jutlandica, med avgång klockan 08.00 på söndag morgon. Pigg som en mört är jag när jag studsar upp klockan strax före fem (ja, jag vaknade och kunde inte somna om) och hinner göra alla saker som jag ska innan M vacklar upp halv sju och skjutsar mig till Stenaterminalen.
På Stenaterminalen vill jag vara en kvart innan de släpper på en på färjan. Detta betyder att jag är där 45 minuter innan avgång. M har mer än en gång och med viss emfas undrat: VARFÖR? men det handlar förstås om kontrollbehov. Det är så mycket enklare att arbeta om jag sitter på samma plats, och då måste man vara först i kön så att ingen annan snyter den bra platsen.
På just den här båten brukar jag inte vara först, dock. Det står alltid en liten farbror (ja, ungefär lika liten som jag) som etta i den obefintliga kön, den som egentligen inte bildas förrän jag kommer och ställer mig som tvåa. Han är som den beigea kunden i Galenskaparnas Macken: "Liten... och beige". Egentligen är han inte alls beige, utan mörkblå. Som en mini-farbror Blå. Han är en aning krum, bär på en plastkasse och har en farbrorskeps ordentligt nedtryckt över skallen. Hans ljusblå ögon stannar inte länge på samma plats.
Idag kom jag först i kön. M och jag ställde oss och pratade en eller ett par meter från ingången till båtarna och jag såg i ögonvrån att farbror Blå satt i en av sofforna. Jag tänkte faktiskt att det var märkligt att han inte stod där framme vid glasdörrarna som vanligt. Men det behövde jag inte ha gjort.
Så snart han insett att jag faktiskt Stod I Kö reste han sig och gick fram för att titta ut genom fönstret. Han gjorde sedan en vid lov och hamnade snett framför oss. Och gled in precis framför mig. Först i kön. Ordningen återställd. Han visste det. Jag visste det. Det var så självklart... och diskret, mörkblått kaxigt. Same procedure as last Sunday? Same procedure as every Sunday!
- - -
Båten är nästan tom och farbror Blå sitter tillbakalutad mitt fram i fören och tittar på havet. När han kommer av i Frederikshavn går han runt och ställer sig först i kön för att komma in i båten när den går tillbaka. Jag har smygfotograferat honom. Se om du kan upptäcka honom i sin kamouflageblå dress.
/Maia
På Stenaterminalen vill jag vara en kvart innan de släpper på en på färjan. Detta betyder att jag är där 45 minuter innan avgång. M har mer än en gång och med viss emfas undrat: VARFÖR? men det handlar förstås om kontrollbehov. Det är så mycket enklare att arbeta om jag sitter på samma plats, och då måste man vara först i kön så att ingen annan snyter den bra platsen.
På just den här båten brukar jag inte vara först, dock. Det står alltid en liten farbror (ja, ungefär lika liten som jag) som etta i den obefintliga kön, den som egentligen inte bildas förrän jag kommer och ställer mig som tvåa. Han är som den beigea kunden i Galenskaparnas Macken: "Liten... och beige". Egentligen är han inte alls beige, utan mörkblå. Som en mini-farbror Blå. Han är en aning krum, bär på en plastkasse och har en farbrorskeps ordentligt nedtryckt över skallen. Hans ljusblå ögon stannar inte länge på samma plats.
Idag kom jag först i kön. M och jag ställde oss och pratade en eller ett par meter från ingången till båtarna och jag såg i ögonvrån att farbror Blå satt i en av sofforna. Jag tänkte faktiskt att det var märkligt att han inte stod där framme vid glasdörrarna som vanligt. Men det behövde jag inte ha gjort.
Så snart han insett att jag faktiskt Stod I Kö reste han sig och gick fram för att titta ut genom fönstret. Han gjorde sedan en vid lov och hamnade snett framför oss. Och gled in precis framför mig. Först i kön. Ordningen återställd. Han visste det. Jag visste det. Det var så självklart... och diskret, mörkblått kaxigt. Same procedure as last Sunday? Same procedure as every Sunday!
- - -
Båten är nästan tom och farbror Blå sitter tillbakalutad mitt fram i fören och tittar på havet. När han kommer av i Frederikshavn går han runt och ställer sig först i kön för att komma in i båten när den går tillbaka. Jag har smygfotograferat honom. Se om du kan upptäcka honom i sin kamouflageblå dress.
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)