På Stenaterminalen vill jag vara en kvart innan de släpper på en på färjan. Detta betyder att jag är där 45 minuter innan avgång. M har mer än en gång och med viss emfas undrat: VARFÖR? men det handlar förstås om kontrollbehov. Det är så mycket enklare att arbeta om jag sitter på samma plats, och då måste man vara först i kön så att ingen annan snyter den bra platsen.
På just den här båten brukar jag inte vara först, dock. Det står alltid en liten farbror (ja, ungefär lika liten som jag) som etta i den obefintliga kön, den som egentligen inte bildas förrän jag kommer och ställer mig som tvåa. Han är som den beigea kunden i Galenskaparnas Macken: "Liten... och beige". Egentligen är han inte alls beige, utan mörkblå. Som en mini-farbror Blå. Han är en aning krum, bär på en plastkasse och har en farbrorskeps ordentligt nedtryckt över skallen. Hans ljusblå ögon stannar inte länge på samma plats.
Idag kom jag först i kön. M och jag ställde oss och pratade en eller ett par meter från ingången till båtarna och jag såg i ögonvrån att farbror Blå satt i en av sofforna. Jag tänkte faktiskt att det var märkligt att han inte stod där framme vid glasdörrarna som vanligt. Men det behövde jag inte ha gjort.
Så snart han insett att jag faktiskt Stod I Kö reste han sig och gick fram för att titta ut genom fönstret. Han gjorde sedan en vid lov och hamnade snett framför oss. Och gled in precis framför mig. Först i kön. Ordningen återställd. Han visste det. Jag visste det. Det var så självklart... och diskret, mörkblått kaxigt. Same procedure as last Sunday? Same procedure as every Sunday!
- - -
Båten är nästan tom och farbror Blå sitter tillbakalutad mitt fram i fören och tittar på havet. När han kommer av i Frederikshavn går han runt och ställer sig först i kön för att komma in i båten när den går tillbaka. Jag har smygfotograferat honom. Se om du kan upptäcka honom i sin kamouflageblå dress.
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar