2008/07/31

Strössel till yoghurten, någon?

Inspirerad av Anna Bergenström (Annas mat, m.m.) gör jag ibland ett gott och nyttigt strössel att ha på turkisk yoghurt eller keso till frukost. Här behöver man inte ösa på en deciliter för att bli mätt utan 1-2 matskedar är fullt tillräckligt. Såhär gjorde jag idag.

Jag hackade en knapp påse med hasselnötter och en knapp påse med sötmandel. Detta är inga exakta  mått, utan handlade bara om att påsarna var öppnade. Sedan silade jag dem över skärbrädan med ett durkslag för att nöt- och mandelmjölet skulle separeras från hacket.

Hacket rostades sedan med ett par handfullar med sesamfrön och någon handfull med solrosfrön. Och säkert 1,5–2 dl kokosflingor. Jag hällde i nån halvdeciliter jordnötsolja efter ett tag och lät det sugas in. Jordnötsolja är nog inte det allra bästa eftersom den är ganska rik på Omega 6, så nästa gång ska jag använda kallpressat kokosfett.

När det börjar dofta gott är det klart. Det är viktigt att se till att sesamfröna inte bränner. Efteråt breder man ut det på en ren bricka, strör över lite salt (just det!) och låter det svalna helt. Jag tillsätter sedan nöt- och mandelmjölet som jag separerade tidigare. Jag ska lägga i massor av linfrön också, men de behöver inte rostas, så dem lägger jag i när det hela kallnat. Ett alternativ är att man tar en matsked strössel och en matsked linfrön när man ska äta.

Gott och mättande till en tillbakalutad frukost!

/Maia

PS. Här går strösslet åt relativt snabbt, men om jag var ensam skulle jag förvara det i en tät burk i kylen. Men då måste det vara fullständigt kallt först.

3 kommentarer:

Mathilda Blomdahl sa...

Bra att veta om frukt!!
Jag gillar ju inte ens frukt men tvingar i mig varje dag ändå....inte längre:=)

Anonym sa...

Verkar ljuvligt gott!!
Är nybörjare i att äta få kolhydrater och mycket fett. (Skriver lite om mina öden och äventyr i den genren (oxå) på min blogg. Men det här är första gången jag hittar en annan blogg med likasinnad.)

Tycker nog att det går riktigt bra.
Inte för att jag går ner nåt speciellt, men kroppen vet väl vad den vill. Får man hoppas

Gunilla sa...

Maia...kan du inte skriva en kokbok? Jag behöver en sån som dig i mitt kök.