Fiduser og thingies

Dagens danska ord är fiduser. Kollegan G som är på samma projektstormöte som jag säger det ibland och det liksom lägger sig allra högst upp i mitt medvetande och fastnar och ringer i mina öron när jag vaknar. Fiduser! Smaka på det.

Vad betyder då en fidus? Tja, det betyder samma sak som det engelska ord som kollegan E brukar använda titt som tätt, och som också fastnar: a thingie. Om jag t.ex. virkar en liten extragrej för att visa hur man avslutar en virkning, så kan hon strax efteråt varna mig och säga: "Now you forgot to take away that thingie you did to show me." Och det är ju bra. Skulle se dumt ut om den där fidusen var kvar mitt inne i min virkning.

Fiduser finns det fullt av på Facebook: "Der kan være nok så mange Facebook fiduser, men det står ikke mål med hvad der skal til af indsats" [Källa]. Håller fullständigt med! Använder man Firefox presenterar PC-World 10 fikse fiduser til Firefox.

Som människa kan man också vara en fidus, tydligen, men då måste det tilläggas ett bedömande ord. Kollegorna vid frukostbordet menade att det oftast skulle vara något negativt: At han ikke har forstand at rese sej op ner de konglige kommer viser hvordan oartig en fidus den man er. [Källa]

Men de icke-mänskliga fiduserna är roligare. För där är fidus alltså en liten fiffig tingest, gärna en som gör livet lite mer tillbakalutat.

/Maia

Inte bara MacOS utan också DellOS och HPOS

Windows Vista är ju uppenbarligen inte något man vill arbeta med. Jag har själv bara mött operativsystemet när jag passerar på andras datorer, men hör folk säga "Beklagar sorgen!" till dem som berättar att de har detta operativsystem på sin dator. Som Intel Mac-ägare har jag möjlighet att installera Vista på min dator, men allvarligt! Vem vill ha problem?

De stora PC-tillverkarna Dell och HP har nu börjat göra en Apple och ordna egna operativsystem på sina datorer skriver epn.dk. Vista gör nämligen att deras datorer blir slöa och ovilliga, och vilken producent av datorer vill att deras maskin ska få skulden för att de inte är tillräckligt pigga?

Bra jobbat, tycker jag. Microsoft ska inte ha världsherravälde. Fler operativsystem åt folket! Särskilt om de är så tillbakalutade och trevliga som mitt Leopard.

/Maia

Påspåsar från Tiger

Detta är en test av ifall någon annan i familjen än Husbandet läser min blogg. Jag är i Århus en lördag, eftersom jag var på runresa torsdag och fredag och ska på stormöte i projektet söndag till torsdag. Jag har spanat efter ett par MBT-skor till och funnit att jag har så små fötter att det faktiskt gick att få tag på ett par reaskor till. Men inte riktigt lika billiga.

(Och nu förvandlas plötsligt min blogg till en vanlig shoppingblogg, med bild på fynd och länk till inköpsställe och allt. Fast jag får inte betalt. Hm.)


En annan sak som jag fann – förutom skorna alltså – var en liten serie med påspåsar som jag köpte på Tiger för att ge till Lina, Julia, Sara, Anna och mamma. Och eftersom de vanligen inte läser min blogg visar jag här upp detta smarta inköp som ska utgöra presenter till dem när vi träffas nästa gång.

Tiger är en affär med roliga och mycket billiga prylar som finns överallt i Danmark och även i t.ex. Lund. Namnet kommer av danskans uttal av orden tiger och ti'er (dvs. 'tia'). Allt kostar inte en tiger, men mycket.


Påsarna kostade 20 kronor och är jättesmarta att ha med i väskan, så att man slipper köpa plastkasse jämt. Man ka faktiskt t.o.m. säga nej tack till gratiskassar också, med denna lilla miljövän i handväskan.

/Maia

PS. Om någon av de tilltänkta mottagarna läser bloggen, så får den välja först.

Uttråkad i Danmark en fredagkväll...

Och då lutar jag ju mig tillbaka och kollar in massa galna bloggar och hittar en enkät som i slutänden talar om vilken blomma jag är.

I am a Sunflower What Flower Are You?

Så vet ni det.

Förklaringen till varför jag är en solros lyder: "When your friends think smile, they think of you. There is not a day that goes by that you can't find something good about the world and your fellow human." Jag antar att det handlar om att jag svarade "ja" på frågan om jag kunde tänka mig att låna ut en 1000-lapp till en kompis och hjälpa nån flytta. Tja. Annars är jag mer känd som en som bara ser allvarlig ut...

Solrosen är i och för sig en ganska kraftig blomma som vänder ansiktet efter ljuset och som är lättodlad. Jag gillar solrosor, så jag är ganska nöjd.

/Maia

Dubbelvirkning i Tingestar

Nu duger det inte att bara virka lite sådär rakt av... I systerbloggen http://tingestar.blogspot.com finns det nu dubbelvirkade saker, t.ex. grytlappar.

/Maia

En liten stenkaka till kaffet, någon?

Ny Teknik skriver om amerikanen Cliff Bolling som digitaliserar sin jättesamling av gamla stenkakor och lägger upp dem som mp3-filer på sin sajt på internet. När det blev känt gick sajten ner helt och hållet eftersom den blev överbelastad av folk som ville höra på gammal jazz.

Här kommer några länkar till smakprov:

Sleepin at the foot of a bed med Ella Mae Morse.
Am I blue med Ethel Waters.
On the sunny side of the street med Benny Goodmans orkester och Peggy Lee.

Jag älskar de här gamla klassiska tillbakalutade jazzlåtarna och kommer att ha fest länge tillsammans med den här hemsidan. Underbart, underbart, underbart!

/Maia

PS. Det finns också minst ett vad det verkar svenskt inslag: "Pa kvallskvisten", en vals med Kalle Karlsson

En uppsjö av nya tingestar...

...finns nu på systerbloggen: tingestar.blogspot.com!

/Maia

Det förödande snaskandet

Jag är medlem på ett forum där man diskuterar LCHF-mat. I en tråd diskuteras vad det är som triggar ens överätande. För ibland går handen faktiskt som en vindrutetorkare mellan en skål med nötter och munnen. Fötterna promenerar tillbaka gång på gång till ett skåp där det finns en 70%-ig chokladkaka och händerna bryter – helt utan inblandning av hjärnan – bit efter bit efter bit. Och även om man definitivt kan äta lite nötter som LCHF:are och ibland också en ruta mörk choklad så är detta överätande direkt förödande. 

Jag funderade på vad det beror på att vi gör såhär. Självklart finns det känslomässiga orsaker som man måste ta tag i. Men det finns också en rent beteendemässig grund. Det finns nämligen en hel del tillfällen där småtuggandet blivit ett inprogrammerat beteende. Snaskande, tycker jag är ett bra ord som vi kan använda för detta, eftersom ordet snask har en liten biton av något negativt.

Orsaken?

Jag tror att det handlar om att vi inte får kroppen att reagera på att vi snaskar i oss något. Den är helt inställd på att "detta är inte mat" och reagerar inte med mättnad, oavsett om vi började snaskandet för att vi var hungriga eller av någon annan orsak. Nötter kan utlösa detta. Det har snacksvarning och utlöser snaskandet. Choklad triggar för vissa. 

Ibland är det själva formatet som triggar. Ätande ur påsen t.ex. Till och med morötter uppskurna i slantar och placerade i en påse kan utlösa snaskande. (Och för dem som äter socker och stärkelse finns det förstås en uppsjö av saker som fungerar som utlösare, men det är för mig fullkomligt omöjligt att bemästra. Det finns ingen viljestyrka i världen som hjälper mot det. Och det är därför som jag sedan över ett halvår inte äter sådana produkter mer.)

Botemedel? 

Ja, det kan faktiskt vara att göra nötterna till en måltid. Sitta ner vid köksbordet. Ta ett glas vatten. Ta fram de nötter man ska äta (jag brukar normalt kombinera med en bit ost, gärna camembert). Och sedan äter man dem i lugn och ro medan man ger kroppen alla de detta-är-en-måltid-signaler som man bara kan. Detta leder till en omprogrammering av hjärnan. Snask-signalerna kommer att bli svagare och mat-signalerna starkare. Samma sak med chokladen. En ruta. Kaffe. Sitta till bords.

Detta fungerar faktiskt. Våra hjärnor är gjorda på det viset och det går att programmera om dem. Vi gjorde det en gång när vi vande oss vid att snaska som tröst. 

/Maia

PS. Sedan får man inte glömma att detta är extra viktigt om man är trött eller stressad. För det är ju ofta i de tillfällena som vi tagit till snaskande som känslomässig lösning tidigare.

Och när flipfloparna läggs undan...

När sommaren är slut och flipfloparna läggs undan, framför allt för att man slutat gå i skön sand och på mjuka skogsvägar, då är det dags att börja tänka på fötter, knän och hållning. Mankan ju inte hasa sig genom livet.

En smärtande häl gjorde att jag började fundera på det som kallas MBT-skor. Bara namnet Masai Barefoot Technology är en motsättning. Och jag, som aldrig föll för jordskorna på sin tid, har smålett åt denna svindyra och smålöjliga uppfinning.

Men så var det hälen, då. Och att man kan få bättre hållning. Och jag hade redan fått testa skorna hemma hos E för nån vecka sedan och visste att det skulle kunna fungera. Efter att ha gått två dagar till jobbet här i Århus höll min häl på att göra mig fullkomligt vansinnig. Så istället för att åka hem igår promenerade jag (ajjj!) ner till byn och gick in på Århus MBT-shop.



Och där var det rea. Och ett par sandaler i stl. 36 stod och väntade på mig. Inga större storlekar och bara ett par 36:or. För 600 DKK. Under halva priset, vilket säger en hel del om den normala prisnivån. Det var inte mycket att tjafsa om. De skulle inte vara kvar dagen därpå. Och förresten skulle det bli buss till och från jobbet om jag inte gjorde något. Och det kostar också pengar.

Nu har jag gått min första sträcka med skorna och till min stora glädje tog det inte längre tid till jobbet än med vanliga skor. Det är verkligen en annorlunda gångteknik och jag tänkte mycket på hur jag satte ner fötterna och hur min hållning var. Man ska liksom gå som om man bar något på huvudet. Det kändes i vaderna, eftersom det är de som jobbar mest. Och jag fick kanske ett litet skavsår på vänster häl. Men det gör inte ont i hälen.

Inga tillbakalutade skor precis. Kroppen får jobba. Men jag tror det blir bra.

/Maia