Det lustiga är att jag vilar. Steg för steg kommer vilan med bortbärandet, ordningen och målningen, hamrandet.
Så nu – till sist – har jag tagit tag i toaletten på nedre våningen. Ett litet pytteprojekt och ändå, när det är klart, ytterligare en liten pusselbit på plats. Bara det att den näst sista plaststrukturtapeten i huset får gå all världens väg. Bara det en befrielse.
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar