Vissa dagar är det mycket. Många små bitar. Och det är som om man skulle vilja sätta sig ned i all stillhet och ro, med en skål med kitt och bara sammanfoga. Långsamt och ordentligt så att även de bitar som annars inte passar ihop blir infattade, inneslutna i en helhet.
Och att till sist mitt så diversifierade liv visar sig som en stor och vidsträckt bänk med Güell-mosaik, där människor kan sätta sig och vila. Eller kanske bara hänga lite med en underbar utsikt över världen.
/Maia
Tänk om det var så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar