Installation

På Københavns Hovedbanegård sitter jag och väntar och läser på en bänk. Bredvid mig på väggen finns en mynttelefon, en sådan där som knappt någon har bruk för längre.

Plötsligt hör jag någon ta upp luren, säga några ord och lägga på. Det upprepas. Och upprepas. En svag lukt av intorkad urin sprider sig.

Gång på gång tar han upp luren. Säger några ord på danska. Eller på engelska. Meddelar saker och lägger på. Säger namn och låter initierad och lägger på. Skrattar och väntar en stund och tar sedan luren igen och säger ett par ord och lägger på. Jag försöker att inte titta.


Om han inte luktat kiss, om han inte talat i en uppenbart tyst lur utan att lyssna efter svar, så hade han verkat helt normal.

Förutom urinlukten är det som en installation. Ljudet av hans röst är autentisk. Den stämmer med telefonen, låter som en man som väntat på ett samtal vid telefonen, tar upp luren och ger ett meddelande. Ett hemligt meddelande. Viktigt.

Det kändes som om han gjorde en föreställning bara för mig, men han står kvar och fortsätter när jag går. En stund till i alla fall.

Märkligt.

/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone on the delayed train from Copenhagen.

Månadens punktlighet. Jämförelse Danmark och Sverige

En bild säger mer än tusen ord. Att de kan med att lägga ut det på tågen.


Danmark. Över nittio procent som standard. Men inte Sverige.


/Maia
- posted using BlogPress from my iPhone

SJ, SJ, gamle vän

Sitter på tåget till Köpenhamn. Vi har fått reda på att detta plötsligt inte längre är ett direkttåg. Var vi ska byta är ännu oklart. Vi har stått en kvart och väntat på ett mötande tåg som var försenat. M säger på Whatsapp att jag "tar det bra". Kanske det.


Men jag har ju också en rejäl, matnyttig och lättfattlig artikel av Diesing (1996) att läsa och Stings Songs from the Labyrinth i lurarna, så det går. Det går.

Saknar ibland den arbetsro och koncentration som tågresor kan ge. Detta med att man kommer nånstans samtidigt som man jobbar ger en extra känsla av effektivitet. En schimär kanske? Men ändå. Jag säger som Ross i Friends när han skulle flytta långt från sitt jobb: I have been given the gift of time!

/Maia

- posted using BlogPress from my iPhone

Dom, dom och dom!

Jag måste få försöka förklara hur det är med dom, dom och dom.

1. Såhär är det: Det heter inte dem överallt där du säger dom. Det finns två olika varianter: de och dem och de används vid olika tillfällen.

När du pratar (i stora delar av Sverige i alla fall) så säger du ungefär såhär:

När jag kom till skolan så sa fröken att det skulle komma en cirkus till stan och dom skulle ha sina baracker på skolgården. Dom skulle ställa dom precis där vi hade våra cyklar. Cyklarna stod i vägen alltså, sa fröken. Ni måste flytta på dom helt enkelt.

Så vi gick ut och flyttade dom och ställde dom bakom dom där träden som växer bredvid gympasalen. Och dom elever som inte hade cyklat fick sitta inne och skriva matte. Vi tyckte lite synd om dom för dom fick ju inte gå ut utan måste sitta med dom svåra talen medan vi fick vara ute och titta på dom som kom med cirkusbarackerna och dom vilda djuren och allt.

När du skriver ska alla dom i den här talade texten bytas ut mot de eller dem.



2. Hur ska du veta när det ska vara de och när det ska vara dem?

Saken är den att detta inte är svårt alls. Du klarar det. Brukar du skriva fel på jag och mig? Knappast. Skriver du ibland Mig ska gå på bio ikväll. Eller Han hade sett jag på skolan igår. Nej, det gör du inte. Och klarar du det, så klarar du att lära dig skilja på de och dem. För där du skriver jag ska det vara de, och där du skriver mig ska det vara dem:

De ska gå på bio ikväll.
Han hade sett dem på skolan igår.

Om du läser mycket har du säkert en bra känsla för det här och kan klura ut vilket det ska vara, men det finns också en del trick för att lära sig det. Du kan till exempel läsa en bok högt och lägga märke till om det står de eller dem när du säger dom.

Ett annat trick, handlar om att de används för subjekt och dem för objekt. Om de grammatiska orden känns svåra så tänk såhär:

Dom tackade dom med en sång.
Vem var det som tackade? De.
Vem tackade de? Dem.
– De tackade dem med en sång.

Idag skulle artisterna svara fansen.
Idag skulle dom svara dom.
Vem var det som svarade? De.
Vem svarade de?
– Idag skulle de svara dem.

Idag vann KSK över Lindome.
Idag vann dom över dem.
Vem var det som vann? De.
Vem vann de över? Dem.
– Idag vann de över dem.

Trick nummer tre, kanske det enklaste: Om du kan engelska kan du tänka: När ska det vara they (de) och när ska det vara them (dem)? Du hör ju nästan att orden them och dem är släkt med varandra. Eller också kan du tänka på jag och mig: Om det inte varit dom utan jag/mig hur hade det hetat då? Jag motsvarar de och mig motsvarar dem.

3. Ett dom till!

Men detta räcker dessvärre inte för att få ordning på alla dom i texten ovan.

Det finns nämligen ett helt annat tillfälle då en del skriver dom eller ibland dem av misstag. Här är regeln: Det alltid ska vara de när dom hör ihop med ett substantiv (det minns du väl vad det är?):

dom killarna – De killarna har jag träffat förut.
dom killarna – Jag känner de killarna.
dom tjejer som spelar i F98 – De tjejer som spelar i F98 ska få nya matchdräkter.

Här ska det alltid vara de och aldrig, aldrig dem. Och det funkar varken med jag eller mig, they eller them. I alla dessa fall ska du skriva de. Det är den bestämda fristående artikeln i plural. På engelska säger man här the.

Det finns en del sådana exempel i texten som jag skev ovan. Kan du byta ut alla dom i den texten mot de eller dem? Facit hittar du nedan.

/Maia

När jag kom till skolan så sa fröken att det skulle komma en cirkus till stan och de skulle ha sina baracker på skolgården. De skulle ställa dem precis där vi hade våra cyklar. Cyklarna stod i vägen alltså, sa fröken. Ni måste flytta på dem helt enkelt.

Så vi gick ut och flyttade dem och ställde dem bakom de där träden som växer bredvid gympasalen. Och de elever som inte hade cyklat fick sitta inne och skriva matte. Vi tyckte lite synd om dem för de fick ju inte gå ut utan måste sitta med de svåra talen medan vi fick vara ute och titta på dem som kom med cirkusbarackerna och de vilda djuren och allt.

Här i Göteborg har vi vår i luften

...var har ni er? Ett gammalt skämt från Nytt Liv eller Trots allt, jag minns inte.

I New York var magnoliaknopparna beredda att slå ut på Union Square. Stora och feta satt de där i solen och väntade på sin tur.

Coming soon to a tree at Union Square: The Magnolias!
Här i Kållered är det vår i luften idag.

Våffeldagen var igår, men här blev det våfflor till frukost idag istället, med nytt våffeljärn och allt. Det måste ha varit något fel i receptet så smeten räckte till 21 våfflor istället för fem–sex. Passade perfekt, så nu ligger det massor av våfflor i frysen som vi kan ta fram och värma i brödrosten vid behov.

Jag tog en tallrik med våffla och en mugg med kaffe med ut på däcket. Taket är borta sedan snön rasade det i vintras och solen bara rann och rann och flödade ner över hela golvet. Det var varmt, för vinden hade gett med sig. Det var helt enkelt den där första vårupplevelsen som jag väntat på så länge.

För det gills ju inte om magnoliorna nästan sprängs i New York. Det är ju här på Hultet som vi vill ha våren på gång. Och det är den. Coming soon on a veranda near you: The Spring!

/Maia

Våren i Japan

Det är svårt att ens tänka på hur det är i Japan just nu. Först jordbävningen. Sedan Tsunamin. Och nu strålningen. Körsbärsblommorna och våren i Japan kommer nog trots allt, som snödropparna kämpar sig upp i kylan här. Men de kommer tillsammans med sorgen.



/Maia

PS. Paulo Coelho har skrivit en bön i sin blogg. Jag skickar den vidare till alla er som vill be.

Bilprat och kognition

Jag körde största delen av vägen till jobbet ensam idag. Hade glömt hur viktiga de där bilturerna är för min kognitiva process. Jag började med att försöka tänka på den artikel av Krifka som jag just lusläst, men den delen av hjärnan var uppenbart sysselsatt med fullsatt trefilig motorväg och ambulanser och annat. Så då kopplade jag på talet så som jag bara kan göra när jag sitter ensam i en bil. Eller går ensam långa vägar i relativ folktomhet.

Just detta att få tillfälle att återberätta är hemligheten med så mycket av verklig kunskap. Formulerande. Förklarande. Det räcker inte att jag i mitt inre inser att det Krifka gör är att – i ett anfall av tjänstvillighet? – förenkla begreppet FOCUS till den grad att den läsare som inte är insatt i hur informationsstruktur fungerar (läs: de flesta) riskerar att göra förvirrande felslut. Jag måste också kunna förklara varför.

Det kan jag nu. Det tar en stund, men jag kan förklara. Inte här dock.

/Maia

Den åttonde mars

I'm just saying...

/Maia

-posted using BlogPress from my iPhone

Dagens isländska

Dagens isländska:

Ég er að drekka kaffi.

'Jag dricker kaffe.' Just nu. Känns väsentligt att kunna säga. Och jag förstod direkt vad det stod. Kollegan G:s kaffeapparat har tydligen exploderat och en ny har införskaffats, så långt är jag med, men de fina detaljerna i Facebooktråden hänger jag inte med på. Nöjer mig med: Ég er að drekka kaffi.

Undrar hur man säger Jag ska just dricka kaffe? Kan det vara ett veð som kommer in? Ég er veð að drekka kaffi?

Nej, då översätter Google Translate med "I have a mortgage to drink coffee?" och det låter lite väl häftigt. En gissning på skal, Ég skal drekka kaffi, gav bättre resultat. Frågan är bara om det är rätt... Det där justet saknas ju.

/Maia