2011/09/22

Casa Maria, Platanias, Kreta

Lite sommar såhär på höstkanten?

När vi valde Casa Maria för vår plötsliga resa till Kreta i juli, så köpte vi lite grand grisen i säcken. Det fanns fyra recensioner på Tripadvisor och de var verkligen varierande. Därför tänkte jag skriva lite om hotellet här.


Vi fick en tvårumslägenhet som kändes helt nyrenoverad. Parkettgolv och balkong både i sovrum och allrum. Sängarna är fasta och kuddarna ganska höga. Perfekta, tycker jag, som avskyr tunna flamsiga hotellkuddar.

En liten kökshörna i allrummet verkade helt oanvänd så fräsch var den. Mycket trevligt. Här fanns kokplattor och kaffekokare och vask (där det låg en propp, trots att detta redan fanns inbyggt i den nya (?) vasken). Kylskåpet var inbyggt i ett skåp och luktade nytt.

Inte så smart med inbyggd kyl, dock, eftersom all värme samlas där och gör kylningen ineffektiv. Detta hamnar på snyggt-men-dumt-kontot. Men det löser man genom att lämna den yttre dörren öppen.

I allrummet stod två sängar i vinkel och fungerade som extrabäddar och soffor. Där fanns också en garderob med fem galgar. Det där med de fem galgarna känns lite typiskt. Det fanns lite knappt av allt. Inget uppläggningsfat till exempel. Det kändes som om det skulle komma mer sedan. Kändes nyrenoverat, som sagt.

Det var ett bra tag sedan vi var i Grekland. Nytt för denna resan var att man tydligen inte slänger något som helst papper i toaletten. "För smala avloppsrör" sa reseguiden. Mhm? Har de bytt ut alla avloppsrör sedan sist? Tja. Så länge ingen är magsjuk går det ju.

Hotellet har två pooler. Ingen av dem är särskilt stor, men de är inte pyttesmå, och de är mycket fräscha, välhållna och rena. Den ena poolen ligger vid poolbaren, och när vi var där var detta den plats där flest småbarnsfamiljer höll till. Under den vecka vi var där var det mest danskar och finländare på hotellet. Och inga festprissar alls, men det kan ju variera.

Det finns solstolar för gästerna, och de står på gräsmattor, under små apelsinträd. Men stolarna vid entrépoolen är för få, slitna, flera utan möjlighet att höja ryggstöden. Och de flesta stolar vid båda poolerna blockeras med handdukar av gäster som kanske tänkt sig komma tillbaka senare på dagen. Inga parasoll.

Men det är 300 meter ner till stranden där man kan hyra solstolar med parasoll för 3 euro för en hel dag. väldigt skönt i mitten på juli när temperaturen går över 35.


Det är ett litet hotell, ett familjehotell enligt katalogen. I receptionen står i så fall mamma och pappa står i baren. Trevliga och lagom påflugna för det nordiska lite tillbakadragna temperamentet. Det finns WiFi runt receptionen och en dator med internet att hyra. Och ett bibliotek att låna ur.

Hotellet ligger en liten bit från huvudgatan, ett kvarter bort kan man säga. Inte särskilt snygga omgivningar, men nära och ändå väldigt lugnt. En restaurang och en resebyrå med utflykter ligger vid vägen. Vi valde att åka på utflykt med resebyrån och sparade 14 euro billigare per person jämfört med researrangören. Det får man middag för. Och det var exakt samma utflykt, utom att vi åkte med en annan buss än de svenska researrangörerna. Samma båt, samma strand.


/Maia
- med BlogPress på iPhone

2011/09/19

Blog Awards 2011

Jag tycker att jag är väldigt duktig som bloggat så mycket på senaste tiden. Och inte om något särskilt heller. Utan riktiga sådana där bloggblogginlägg om att dricka kaffe och blommor i trädgården och så.

Visst är jag duktig?


Och ändå är det alltså ingen som nominerar mig till 2011 års Blog Awards. Okej, okej, det är försent och så och galan var igår. Men ändå. Ingen. Ingen nominerade mig. Nu när jag gjort hela fyra inlägg på rimligt kort tid. Och allt!

Suck.

/Maia

PS. Inte ens någon blogg jag följer vann något. Suck.

- - -

Här är vinnarna:

Årets teknikblogg:
http://blogg.tkj.se/
(Allvarligt, vem behöver något annat!)

Årets hittepåblogg:
http://www.365slojd.se/
(Heter 365 saker du kan slöjda. Och nu är de uppe i 490.)

Årets ironista:
http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.com/
("De här småbarnsåren är jävligt mycket mer rock n'roll än vad man skulle kunna tro. Man vet till exempel aldrig i förväg med vem och var man vaknar upp om morgnarna.")

Årets tokklokaste modebloggare: 
(Och snyggaste. Säger bara det.)

Årets proffs:
http://www.underbaraclara.nu/
(Jamen, såklart!)

Årets spinnster:
http://minspiration.blogspot.com/
(Vilka nystan!)

Ja, vinnarna i min tävling då!

Nu får jag ta en kopp kaffe!

Det känns som om jag har arbetat i ett sedan jag vet inte när. Ett är i alla fall säkert och det är att jag gick upp tidigt igår morse, söndag alltså, och arbetade till halv tio på kvällen. I pyjamas upptäckte jag frampå eftermiddagen.

I morse ramlade jag sedan upp vid sju och satte mig genast vid datorn och rättade några fel i en pdf som redan borde varit publicerad på nätet. Och fram tills nu har det gått fullkomligt i ett. Lite mer rimligt eftersom det nu är måndag.


Så nu får jag ta en kopp kaffe tycker jag. Utan att någon fnyser åt det.

/Maia

PS. Jag har inte ens hunnit sticka färdigt DDs röda sockar. Jag säger bara det. Då är det illa.

2011/09/14

Den vår de svage kalla höst

Det är något särskilt med remonterande buskar. Sådana som blommar en gång till när det blir höst. Eller hur? Visst är symboliken helt underbar!


Mer filosofisk än så blir jag inte idag. Men det kan ju räcka en stund. Eller hur? Visst kan det det!

/Maia

Ur  Höstens vår av Erik Axel Karlfeldt
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar. 

2011/09/11

Faran ligger i betraktarens öga?

I natt greps fyra personer på Röda Sten för förberedelse till terrorbrott. Med internationella insatsstyrkan och allt.  Vi vet inte vad det gäller. Vi vet inte vad som ligger bakom eller vad som var planerat. Men vi vet en sak. När insatsstyrkan kom till Röda Sten, där Göteborgs Internationella Konstbiennal höll på att invigas, så var det människor som reagerade med att inte reagera, utan betrakta.

Sofia Djerf som är informatör vid Göteborgs internationella konstbiennal citeras i GP: "Folk trodde först det var ett performance, sedan förstod de att det var allvar".

Åskådare.

Det som är mest otäckt med detta är att en del överlevare från tragedin på Sommarøya sa något mycket liknande. De trodde först det var en övning, eller ja, ett performance.

Har det gått så långt att vi i mötet med verkligheten tror att det är något vi ska betrakta? Ett skådespel? Är vi så vana tittare att vi glömmer till och med våra nedärvda instinkter? Vad är det som gör att vi inte längre flyr faran utan istället betraktar den? Vi kanske till och med drar fram mobilerna för att filma vad som står på?

Och så är det inte något som står på. Utan det är en katastrof som händer. Något vi borde fly från eller i alla fall ta på allvar. 

Detta funderar jag på.

/Maia