Bali: Gatan till risfälten och bästa restaurangen

Från centrala Ubud gick vi J. Kajeng hela vägen upp till risfälten. Regnet strilade lite och vägen var full av roliga cementplattor med folks namn och reklam för olika företag. Kanske kunde man sponsra gatan och få sitt namn i en cementplatta. Eller en hälsning.

Och så plötsligt längre upp var det istället en slags balinesisk(?)-indonesisk-engelsk ordbok på vägen, med ett ord eller uttryck på varje cementplatta. Väldigt kul och oväntat.

Väl uppe vid risfälten var det som en dröm av gröna fält och kokospalmer. Det började hällregna efter en stund, men vi satt ett tag under ett litet tak och sjöng Raindrops keep fallin' on my head till nöje för de spanska turisterna under samma tak.


På väg ner stannade vi på en liten restaurang som vi lagt märke till när vi gick uppåt.

Bali Yoga. Den såg så fin ut att både M och jag varandra oberoende tänkt att där kunde vi äta middag på nervägen.


Det var helt tomt när vi kom ner, så vi blev fundersamma, och det var extremt billigt också. 30-40 spänn för de flesta rätterna. Lite varningsklocka.

Men när maten kom var den helt enkelt underbar. Kycklingen var perfekt, riset aromatiskt och med en liten hög friterad lök på (inte att jämföra med något som svenska och danska gatukök serverar). En liten inlagd sallad med vitlök och chili (?) och något annat med frisk, lite parfymerad smak serverades i ett blad och var ett perfekt tillbehör.

Väl hemkomma till Tepi Sawah läste jag på nätet om restaurangen att kockarna/ägarna är välkända och mycket duktiga. Vilken tur man kan ha!

Om du är i Ubud: Gå dit och ät dig mätt för en billig peng! (Servitrisen var inte särskilt duktig på engelska, men det fungerade förstås bra ändå. Det gör ju det!)

/Maia
- using BlogPress from my iPhone