Modern spolade förstås lyckopillret Aslan (Sic!) i avfallskvarnen. Storsonen lade sig inte mer i föräldrarnas liv och fortsatte nöjd vara sin hustrus slav och beskyddare. Fadern på ett demenshem. Fastbunden. Dottern, ja, jag minns inte ens hur den prisbelönte författaren knöt ihop det där...
Men det stora var att det plötsligt inte var nödvändigt att ge deras inre en röst. Plötsligt hade deras egna tankar tystnat.
Klockan sju gal tupparna i alla fall, så då går jag upp och läser i min andra bok skriven av en amerikan. Även den ligger ganska nära den maskulina motsvarigheten till tantsnusk. Orka.
Jag måste nog sluta ta råd av andra när jag väljer böcker, hahaha!
/Maia
- using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar