- genom BlogPress med iPhone
2009/12/31
2009/12/29
Jaktbyte
Jag var helt enkelt trött på anteckningsboken i iPhone, eftersom den bara lägger anteckningarna i en hög efter varandra. Ingen ordning alls. Inget organiserande. Den tillfredsställde helt enkelt inte mitt behov av att märka upp, sortera, färgkoda och inte minst kunna hitta i anteckningarna.
Så i morse när jag helt av misstag vaknade tidigt och i mörkret med sovande familj kollade i iPhone Application Store hittade jag All-In Notes. Med den kan jag spara anteckningar med titlar, med ljud och bilder och allt möjligt.
Enda tråkiga hittills är att det inte blir automatisk versal i början av meningar. Kan vara svårt att hålla i minnet när man ska växla mellan applikationer.
Jag nöjde mig förstås inte med detta utan tänkte vidare. Det måste ju finnas en Blogger-applikation. (Publicera genom att mejla från telefonen har visat sig ge helt otippade radbrytningar. Jag minns hur maten kallnade mer än en gång i Marocko på grund av detta...)
Och det gjorde det förstås. Man hittar den dock inte genom att söka på Blogger eller Blogspot eller något liknande logiskt. Men skam den som ger sig. BlogPressLite heter den lilla gratispärlan. Fungerar bara med Blogger, vilket inte bekymrar mig alls, eftersom det är där jag bloggar.
Bilder tas med telefonen eller läggs till från albumet i telefonen.
Bilderna hamnar i det Picasaalbum du väljer.
Programmet är enkelt och smidigt och det enda jag saknar är länkning och fet/kursiv stil, men det antar jag finns i betalversionen.
Detta och en ordbok, Dictionary, och något litet spel blev dagens jaktbyte.
/Maia
- genom BlogPress med iPhone
Så i morse när jag helt av misstag vaknade tidigt och i mörkret med sovande familj kollade i iPhone Application Store hittade jag All-In Notes. Med den kan jag spara anteckningar med titlar, med ljud och bilder och allt möjligt.
Enda tråkiga hittills är att det inte blir automatisk versal i början av meningar. Kan vara svårt att hålla i minnet när man ska växla mellan applikationer.
Jag nöjde mig förstås inte med detta utan tänkte vidare. Det måste ju finnas en Blogger-applikation. (Publicera genom att mejla från telefonen har visat sig ge helt otippade radbrytningar. Jag minns hur maten kallnade mer än en gång i Marocko på grund av detta...)
Och det gjorde det förstås. Man hittar den dock inte genom att söka på Blogger eller Blogspot eller något liknande logiskt. Men skam den som ger sig. BlogPressLite heter den lilla gratispärlan. Fungerar bara med Blogger, vilket inte bekymrar mig alls, eftersom det är där jag bloggar.
Bilder tas med telefonen eller läggs till från albumet i telefonen.
Bilderna hamnar i det Picasaalbum du väljer.
Programmet är enkelt och smidigt och det enda jag saknar är länkning och fet/kursiv stil, men det antar jag finns i betalversionen.
Detta och en ordbok, Dictionary, och något litet spel blev dagens jaktbyte.
/Maia
- genom BlogPress med iPhone
2009/12/25
God juldag!
Nu är det jul igen och juldagen är ibland det bästa av allt. Vi har tillbringat denna dag med att först sova så länge vi kunde utan att få ont i huvudet. Sedan äta frukost i vardagsrummet i långsamma omgångar.
A har vikt origami och målat med nya akvarellpennor. J har suttit i soffan och ritat oavbrutet, när hon inte fundersamt växlat från glasögon till linser och sedan tillbaka till glasögon igen. S och hennes J, och D har uppenbarat sig, spelat Tantrix med den äran, och sedan flutit iväg till andra begivenheter. M har ägnat timmar åt att få SIMS Världen att fungera.
Jag ägnade en del av dagen åt att fodra mitt adventskalendersprojekt (från Maskor och stygn), och medan jag sedan lufsar omkring och plockar bort trådar hör jag plötsligt hur symaskinen börjar sy. Ingen sitter på stolen. Alla är på andra platser i huset. Alldeles ensam börjar den sy i full fart. Rena rama skräckfilmssekvensen.
Men eftersom vår tv ibland spontan-sätter på sig just när man stängt av den (ja, så gungigt är vårt golv) så blir jag inte helt förvånad. Tänker: "Sådant kanske händer!" och går bort och tittar om något ramlat ned på pedalen. Då ser jag och känner röken som kommer ut där sladden sitter i maskinen, och jag kommer mig och drar ut den.
Klart en symaskin ska ha rätt att bli lite trött efter 28 år ungefär. Men visst är det läskigt att maskiner faktiskt kan börja brinna sådär helt utan förvarning.
/Maia
PS. M öppnade den och fann att det var ett motstånd och en kondensator som hade bränt. Nu står vårt hopp till väninnan H som har en likadan, lika gammal maskin. Kanske kan vi få kolla i hennes hur det obrända motståndet ser ut?
A har vikt origami och målat med nya akvarellpennor. J har suttit i soffan och ritat oavbrutet, när hon inte fundersamt växlat från glasögon till linser och sedan tillbaka till glasögon igen. S och hennes J, och D har uppenbarat sig, spelat Tantrix med den äran, och sedan flutit iväg till andra begivenheter. M har ägnat timmar åt att få SIMS Världen att fungera.
Jag ägnade en del av dagen åt att fodra mitt adventskalendersprojekt (från Maskor och stygn), och medan jag sedan lufsar omkring och plockar bort trådar hör jag plötsligt hur symaskinen börjar sy. Ingen sitter på stolen. Alla är på andra platser i huset. Alldeles ensam börjar den sy i full fart. Rena rama skräckfilmssekvensen.
Men eftersom vår tv ibland spontan-sätter på sig just när man stängt av den (ja, så gungigt är vårt golv) så blir jag inte helt förvånad. Tänker: "Sådant kanske händer!" och går bort och tittar om något ramlat ned på pedalen. Då ser jag och känner röken som kommer ut där sladden sitter i maskinen, och jag kommer mig och drar ut den.
Klart en symaskin ska ha rätt att bli lite trött efter 28 år ungefär. Men visst är det läskigt att maskiner faktiskt kan börja brinna sådär helt utan förvarning.
/Maia
PS. M öppnade den och fann att det var ett motstånd och en kondensator som hade bränt. Nu står vårt hopp till väninnan H som har en likadan, lika gammal maskin. Kanske kan vi få kolla i hennes hur det obrända motståndet ser ut?
2009/12/13
Det händer, men inte här
Just nu pågår det mesta av min bloggaktivitet i Tingestar och i Maias julkalender 2009. Så är det bara. Typiskt december.
Ni får läsa där eller nöja er med en bild av julen i mitt fönster på jobbet.
/Maia
Ni får läsa där eller nöja er med en bild av julen i mitt fönster på jobbet.
/Maia
2009/11/30
2009/11/26
LCHF: Pepparkaksmuffins
Jag sa att jag skulle vänta till advent, men en del saker måste man pröva ut först. Och här kommer nu min variant på pepparkaksmuffins. Originalreceptet finns här och är utprovat av KiF-medlemmen MonicaHansen. Tack för det, Monica!
I mitt recept är det dubbelt så mycket smör, a-fil istället för philadelphia och dessutom en halv dl pofiber. Muffinsen har sötma från morötterna, men är i övrigt inte sötade alls. Och de innehåller inget mjöl. För den som är glutenallergisk fungerar det säkert att söta med nån halvdeciliter socker. Den som vill använda sötningsmedel kan göra det, men jag undviker det helst.
Pofiber är oerhört lätt och en halv dl vägde ungefär 3 gram, vilket motsvarar cirka 3,5 gram kolhydrater i hela satsen. Klart mindre än sötmandeln står för. Jag hittade produkten i den glutenfria hyllan vid brödavdelningen på Coop.
Jag kan meddela att muffinsarna blev saftiga, men de släppte inte helt snällt från bottnen av formen.
RECEPT
Ingredienser:
100 gram smör (inte margarin)
1 dl filmjölk
2 dl finriven morot (cirka 125 gram)
1/2 dl Pofiber
3 ägg
3 dl mald eller finmixad sötmandel
Kryddor:
1 1/2 msk kanel
1 tsk malen ingefära
1 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malda kryddnejlikor
Sätt ugnen på 225°.
Smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna lite. Vispa äggen i en matberedare och lägg ner mandelmjölet blandat med kryddorna, morotsrivet och pofibern. Mixa. Häll i filmjölk och det smälta fettet.
Fördela smeten i 20 bullformar och grädda muffinsen i 10 minuter.
Topping:
Blanda Philadephiaost med lite ekologisk (osötad) vanilj. Spritsa på.
/Maia
PS. Muffinsarna uppvisade också det yppersta tecknet på saftighet hos kakor, de sa "fff" när man tryckte lätt på dem och lyssnade noga. Det trodde jag aldrig!
I mitt recept är det dubbelt så mycket smör, a-fil istället för philadelphia och dessutom en halv dl pofiber. Muffinsen har sötma från morötterna, men är i övrigt inte sötade alls. Och de innehåller inget mjöl. För den som är glutenallergisk fungerar det säkert att söta med nån halvdeciliter socker. Den som vill använda sötningsmedel kan göra det, men jag undviker det helst.
Pofiber är oerhört lätt och en halv dl vägde ungefär 3 gram, vilket motsvarar cirka 3,5 gram kolhydrater i hela satsen. Klart mindre än sötmandeln står för. Jag hittade produkten i den glutenfria hyllan vid brödavdelningen på Coop.
Jag kan meddela att muffinsarna blev saftiga, men de släppte inte helt snällt från bottnen av formen.
RECEPT
Ingredienser:
100 gram smör (inte margarin)
1 dl filmjölk
2 dl finriven morot (cirka 125 gram)
1/2 dl Pofiber
3 ägg
3 dl mald eller finmixad sötmandel
Kryddor:
1 1/2 msk kanel
1 tsk malen ingefära
1 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malda kryddnejlikor
Sätt ugnen på 225°.
Smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna lite. Vispa äggen i en matberedare och lägg ner mandelmjölet blandat med kryddorna, morotsrivet och pofibern. Mixa. Häll i filmjölk och det smälta fettet.
Fördela smeten i 20 bullformar och grädda muffinsen i 10 minuter.
Topping:
Blanda Philadephiaost med lite ekologisk (osötad) vanilj. Spritsa på.
/Maia
PS. Muffinsarna uppvisade också det yppersta tecknet på saftighet hos kakor, de sa "fff" när man tryckte lätt på dem och lyssnade noga. Det trodde jag aldrig!
2009/11/21
Huslogik
Om man köper en kamin måste man måla taket. Ny kamin och ny puts på murstocken går ju inte ihop med ett smutsigt tak.
För om man inte målat taket sedan man flyttade in, så är den gamla färgen inte längre vit. Jag är så glad och nästan rörd över att M inte känner att det är ett oöverstigligt projekt att måla ett tak. Vilket jag gör. Det bara blir gjort.
Och novemberkaktusen, den slår ut så fint bakom plasten som skyddar fönstret.
/Maia
För om man inte målat taket sedan man flyttade in, så är den gamla färgen inte längre vit. Jag är så glad och nästan rörd över att M inte känner att det är ett oöverstigligt projekt att måla ett tak. Vilket jag gör. Det bara blir gjort.
Och novemberkaktusen, den slår ut så fint bakom plasten som skyddar fönstret.
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)