2008/10/30

Teknikens under

Fartkameror är bra. De räddar liv. Men det finns ju gränser för vad tekniken klarar av. 

Metro kan berätta att i Tyskland kör en fartblind mupp runt och bryter hastighetsbegränsningarna. Det är en engelsk bil, så föraren sitter på höger sida. Fartkamerorna är dock bara inställda på att fånga ansiktet på den som sitter på vänster sida. Och där sitter en jättelik mupp. 

Även om jag gillar att man håller sig till hastighetsgränserna kan jag inte annat än storle åt detta tilltag. Kolla länken! Lova!

/Maia

2008/10/23

Roligaste supportärendet hittills

Jag sysslar ju lite med teknisk support själv. Och idag fick jag ett akut ärende som gällde att en hel massa inlägg försvunnit från en distansstudenternas gruppmappar. Det var lite vagt formulerat men det var brådskande, brådskande, så jag mejlade direkt tillbaka för lite mer detaljer. Det är ju inte bra om det uppstår "oro och förvirring" bland användarna – som i detta fallet var studenter på doktorandnivå.

Efter en stund kom det ett nytt mejl. Problemet hade liksom löst sig alldeles av sig själv, när studenterna kom på att man kunde skrolla i fönstret där inläggen var. De gamla inläggen puttas ju liksom nedåt när man gör nya och vid en viss tidpunkt kommer de nedanför fönstret och då får man skrolla.

Vissa problem löser sig själva, så att säga.

/Maia

PS. Feltypen brukar kategoriseras som "mellan stolsrygg och tangentbord". Been there done that.

2008/10/22

Tre nya tingestar

Tre nya tingestar – bland annat en praktisk kabelkorsett – presenteras i systerbloggen Tingestar. Nästan allt kan lösas med virkning. Utom det mystiska att man inte kan koppla upp sig mot Thor och göra säkerhetskopiering, men det är en annan historia. Jag kanske borde virka mitt eget Inter-nät.

/Maia

2008/10/20

Ur arkivet: Till trädgårdstomtarnas försvar

På min hemsida i augusti 1999 skrev jag det här:

Till Trädgårdstomtarnas försvar

Tidigare i veckan var 143 befriade trädgårdstomtar, genom organisationen Trädgårdstomtarnas Befrielseorganisations försorg samlade på torget utanför ett stadshus i en mindre stad i Frankrike. Bara en av dem var anmäld saknad!

Det faktum att så många tomtar kunnat befrias utan att deras s.k. ägare inte reagerat visar på att det finns ett enormt mörkertal i fråga om vanskötta och illa behandlade trädgårdstomtar även i Frankrike, där allmänheten dock tycks ha vaknat i fråga om tomtarnas svåra situation. Det faktum att svenska media inte reagerar, visar på vår i detta land nästan rasistiska hållning till en av de svagaste grupperna i vårt samhälle.

Hade det varit fråga om barn, ja, till och med om det varit hundar och katter, hade allmänheten rasat, protestlistor skrivits och demonstrationer hållits. Men en trädgårdstomte har inga rättigheter, han är en utstött, ett avskum. Han köps för dyra pengar och beundras under en kort sommar, men lämnas sedan att i ensamhet lida och glömmas i en trädgård där höstmörker och stormar snart tagit från honom all värdighet.

Och när han efter en hård kall vinter inte längre finns på sin plats, frågar ingen längre efter honom. Tack Frankrike, för att ni gör upp med en av nationens stora orättvisefrågor! Låt oss svenskar följa exemplet från demokratins eget hemland! Vive la France!

maia/augusti 1999


Och nu ska vi komma ihåg att detta var flera år innan Amélie Poulain skickade iväg sin pappas trädgårdstomte på jorden-runt-resa.

Ha det gott, och kom ihåg att det är bra att det är mulet och eländigt en måndagmorgon som denna. För annars skulle vi inte vilja arbeta!

/Maia

2008/10/16

Cirkeln är sluten



Jag gick ner till universitetsbiblioteket för att söka rätt på en bok som jag behöver läsa lite i. Word Order and Scrambling. Väl nere i källarrummen hittar jag förstås en hel massa annat intressant också, men när jag återvänt till rummet och öppnar boken så ligger där en hopvikt "Följesedel för inkrävd bok". Adresserad till mig år 2004.

Är ingen annan intresserad? I alla fall är cirkeln nu sluten och boken är tillbaka tillsammans med någon som tycker om den och lutar sig tillbaka och läser i den.

/Maia

2008/10/15

Skyltat


Inte vet jag vem Råg-Ruth är, men hon säljer i alla fall det andra brödet för 40 kronor på ICA-Maxi.

Trallala!
/Maia

2008/10/12

Horace

Jag måste be att få hänvisa rakt av till Bodil Malmstens blogg, Finistère. Hon är så vansinnigt tillbakalutad i sin syrlighet ibland. Ta t.ex. sista raden. Då – först då – går man genast från att tycka att herr Ständige Sekreterarens uttalande är sorgligt, mycket sorgligt och nästan tragiskt till att fatta hur otroligt skrattframkallande det egentligen är.

/Maia
som storler

2008/10/10

Fra stillezone til stillezone


Ja, nu sitter jag här och åker på den sista resan till Frederikshavn från Århus i togets stillezone. Jag har varit tillbaka här på konferens, ungefär en och en halv vecka efter jag avslutade min postdoc. Och hela tiden fram tills idag har varit ett enda rännande. Hit och dit och fram och tillbaka och tre dagar i Uppsala förra veckan, dop i Norge i helgen (vilket var underbart) och så onsdag till fredag tillbaka i Århus.

Men nu sitter jag här i alla fall och åker i stillezone och som av en tanke åker jag med ryggen i färdriktningen och jag tittar alltså mot Århus. Det var en märklig känsla att komma tillbaka utan att ha ett hem där. Flera gånger upptäckte jag att tanken "Jag bor inte här, jag bor inte här" for runt och runt i mitt huvud.

Igår höll jag föredrag på en nordistisk konferens här. Det var första gången som jag i Danmark på svensk-dansk-skandinaviska presenterade vad jag gjort under det här året. Jag har förstås talat en massa på projektmöten, men till dem kommer ju bara projektmedlemmar. Så någonstans inom mig tänkte jag att detta kanske kunde vara ett bra tillfälle för andra från Nordisk institut att se vad jag sysslar med.

Särskilt hoppades jag att en viss forskare (låt oss kalla honom det) skulle komma. Innan jag kom till Århus hade jag fått veta att han blivit glad att institutet fått mig som postdoc, och det gjorde att jag kanske trodde att han var intresserad av mitt projekt. Och det borde han vara, för jag arbetar med sådant som han faktiskt har saker att säga om.

Nu på konferensen hade jag det tredje föredraget i en sektion och forskaren satt med under de två första föredragen, men när jag skulle tala gick han sin väg. Han gick till den andra salen och lyssnade på KRC, som är minimalist och neurolingvist. Jag hade själv gärna lyssnat på K, som jag respekterar mycket och som är en intressant talare, men någon hade förstås lagt oss i parallella sessioner. Och det lustiga är att forskaren faktiskt inte alls gick dit för att lyssna – utan för att klaga och kritisera.

Detta är egentligen ganska typiskt Danmark. Det är så oerhört viktigt att positionera sig och gå och visa för K att han är på fel plats och att man inte gillar eller respekterar den forskning han arbetar med. Något som K naturligtvis redan vet och har hört till leda. Att stötta en postdoc genom att en enda gång på ett helt år intressera sig för vad hon gör är inte lika viktigt som detta mycket centrala positionerande.

Så jag lutar mig tillbaka och ser Århus försvinna i fjärran. Jag kommer tillbaka. Det gör jag. Projektmötena och mina kollegor som jag arbetat med har varit underbara och fantastiska och skall inte blandas samman med positionerandet jag beskrev ovan. Jag har lärt mig mycket under det här året och jag har fått en annan självinsikt och ett driv som jag inte hade förut. De professionella kontakter jag fått genom NORMS-nätverket har varit och är ovärderliga och det är inte något jag lämnar, utan det fortsätter i en ny NORMS-samarbetsgrupp i Göteborg.

Men jag lutar mig tillbaka som sagt. Och det känns lite som om jag faktiskt reser från den här DSB stillezonen till en annan stillezone. Det är inte bråttom längre. Jag har fyra år på mig.

/Maia

PS. Förslag på stavningar när jag skriver föredrag: Substantiv-sikt? Nej, det ska vara substantiviskt! Substantiv-ilska? Nej, det ska vara substantiviska!!
PPS. Jag vet att jag sticker ut hakan nu. Kaxigheten har tydligen ökat under året också.