2010/01/31

Gadget girl falls asleep

Härom natten hade jag svårt att somna igen. När jag var liten hade jag ett jättebra knep. På med den grå radion och om det var Smokerings med Leif Anderson och hans Hello there, music lovers! så somnade jag snällt. Radion stod antingen på hela natten eller också stängde mamma eller pappa av den när jag somnat, för de gick ju genom Anders och mitt rum till sitt.


När jag var i Danmark hade jag ibland svårt att somna och vaknade ofta mitt i natten och hade svårt att somna om. Det var så mycket konstiga ljud i och utanför huset. Är man van vid att sova i en skog är det märkligt med ljud från svalen och smällen i brevlådan när gratistidningen kommer klockan fyra är definitivt något som inte går obemärkt förbi.

Jag började titta på film på datorn för att ta bort tankarna. Det var You've got mail jag hade och den blev som den där godnattsagan man alltid vill höra när man är liten. Det spelar ingen roll hur många gånger man hört den. Som en snäll Pavlovsk hund somnar man inom ett par sidor.

Så var det för mig. Jag sov oftast innan Meg Ryan och Tom Hanks lämnat sina hem på morgonen den första dagen. Vaknade till för att klicka på stopp ungefär när Hanks var med sin faster och bror på upptåg och sov sedan gott vidare.

Sedan jag fick min iPhone har jag filmen där och kan trigga insomning med en hörlur. Mycket bra på konferensresor och när jag behöver sova på konstiga ställen.

Men härom natten upptäckte jag att iPod-applikationen på min iPhone plötsligt stängde ner efter nån minut. Det visade sig vara ett känt fel med senaste systemuppdateringen. Nu, när jag efter många turer fått styr på telefonen igen inser jag att den verkligen blivit ett viktigt redskap i mitt vardagsliv.

Det handlar inte bara om att jag använder den som biverkningsfritt sömnpiller. Jag har den till en väldig massa andra praktiska saker. Bloggar, kollar vädret, tv-program, busstider. Jag klottrar, twittrar, lägger patiens, fotograferar och antecknar. Lyser vägen till toaletten på natten eller hem genom skogen från busshållplatsen på kvällen. Jag läser och lyssnar på böcker i den.

Det är som det är. Jag är en Gadget Girl. Bara att acceptera.

/Maia

2010/01/29

Gör din egen skrivbordsbakgrund

Det finns många otroliga webbapplikationer och jag måste helt enkelt presentera en till. På x3studios kan du skapa din egen skrivbordsbakgrund, som den här:


Du väljer en bakgrund och olika element till bilden och sedan kan du förstora, förminska, vrida, ändra färger, typsnitt och göra om de förprogrammerade elementen till något du vill ha som bakgrund på datorn. Det finns förstås en liten logotyp på bilden, men du kan ha väldigt roligt!

/Maia

PS. Den här bakgrunden tillägnar jag dig, S.

2010/01/28

GUL är ful?

Sagan börjar med att Göteborgs universitet inte ville köpa en undervisningsplattform utifrån utan skulle bygga sin egen. Detta resulterade i den s.k. Kursportalen ett – som det brukar bli när man gör såhär – dyrt och dåligt, och dessutom ett åtminstone inledningsvis mycket instabilt system. De flesta distanskurser på Humanisten gick istället via First Class, ett väl beprövat system, som hade sina dåliga sidor, men också många goda.

Efter ett stort antal år beslutade universitetet att skaffa en extern plattform och skapade GUL – Göteborgs universitets lärplattform, där det underliggande systemet är Ping-Pong, ett system som används på många universitet och som man nu funderar på som generell plattform för universiteten i Sverige.


Det finns säkert positiva saker med Ping-Pong, men som distansplattform har den just nu en stor brist. Hanteringen av ett av de centrala hjälpmedlen i distansundervisningen, filmerna, är hopplöst föråldrat. Det handlar inte om bildkvalité eller något liknande. Nej, det handlar om att filmerna bara kan spelas från början till slut.

Filmerna motsvarar därmed en alternativ version av att delta i en föreläsning. Du börjar från början och lyssnar till slutet. Med de enda fördelarna att du kan lyssna på föreläsningen från början till slut så många gånger du vill och du kan göra en paus. Men det går alltså inte att med markören flytta dig till det stycke du vill se igen. Det går inte att lyssna en gång till på något du inte hörde riktigt, eller inte hann anteckna. Det går inte att se en genomgång av något du tycker är extra komplicerat mer än en gång, utan du får höra hela inledningen och alla genomgångar av de enklare momenten en gång till också.

I stort sett hela fördelen med filmmediet är försvunnet. Vi har köpt oss en distansplattform som är pinsamt urmodig. Ingenstans på internet förekommer den här typen av filmer idag. Och jag minns inte ens när det var så. Kanske i mitten på 90-talet?

En riktigt fulapplikation är det.

/Maia

PS. Du kan ladda ner filmerna och titta på dem i t.ex. QuickTime och då fungerar de som de ska. Men själva idén med plattformen är att studenterna ska slippa ladda ner och fylla sina hårddiskar. Vi ska kunna titta strömmande.

2010/01/26

Solrosrutor

Ibland längtar jag väldigt mycket efter något att lägga under osten och skinkan och det goda smöret. I julas började jag experimentera med rårivna morötter i en smet med choklad. Det receptet får nog utvecklas innan det blir till trevliga LCHF-muffins, men helgens försök med brödliknande solrosrutor blev lyckat.


Hur gör man då? Ja, någon gång får jag skriva ner receptet, men det handlar om kanske fem dl finriven morot (två riktigt stora) och tre, fyra ägg. Sedan hade jag i nån halv eller tre kvarts dl pofiber, en tsk salt, kanske två dl kokosflingor. Om jag haft hasselnötter hade jag tagit det, men nu blev det lite lagom med solrosfrön istället.

[Redigering: Jag hade också en hel massa olivolja och en del linfrön i. Vilket jag glömde skriva. Olivoljan gav en för tydlig smak, så jag rekommenderar smör istället. Kanske 50-100 gram. För bröd kanske man ska ta det mindre.

Sedan bör man sprida ut det i en stor ugnspanna istället för en liten långpanna. Då blir det tunnare, men mer lagom till smörgås. Man blir mätt, kan jag f.ö. meddela.]

Jag tror det var allt. en halvlös smet blev det. Ner i liten långpanna. Jag tryckte ner ännu mer frön ovanpå. Tjugo minuter i 200° ugn.

Gott. Lite ost skulle kunna vara bra för att få det att hålla samman ännu bättre.

/Maia

PS. Man kan ställa formen i snön om man vill att brödet ska svalna. Eller om man vill fotografera det.

2010/01/25

Vinter

Vi har haft vinter i en månad nu. Och normalt är det först nu, i januari, som vintern börjar gripa tag.


Den bleka solen ger mer och mer ljus för varje dag och snön stannar. Folk åker längdskidor och inte bara en gång utan kväll efter kväll. Alla pulkor är slut i affärerna. Fåglarna behöver nötter för att inte vara hungriga. Och de sjunger vårglatt på förmiddagen!

Vad bra vi har det!

/Maia

- genom BlogPress med iPhone

2010/01/21

Vem vill sitta här?

... på buss 761?


Inte jag.
/Maia


- genom BlogPress med iPhone

2010/01/20

Syster och bror

När man är liten och har en storebror och en äng och en gärdsgård och en sommar är det mesta kul.


Det gäller att vi inte missar att det fortfarande finns bröder, ängar, gärdsgårdar och allt det där. Det enda hindret för att ha just sådär kul, är kanske om vi råkar ha blivit alldeles förfärligt vuxna.

Inget större hinder alltså.

/Maia

- genom BlogPress med iPhone

2010/01/17

Måltid?

Inte precis min favoritplats. Känns mer som utfodring. Bespisning.


McDonalds kan vara hyfsat. Men inte vid lunchtid en söndag.

/Gnäll-Maia
- genom BlogPress med iPhone

2010/01/15

Sammelsurium

Vissa dagar är det mycket. Många små bitar. Och det är som om man skulle vilja sätta sig ned i all stillhet och ro, med en skål med kitt och bara sammanfoga. Långsamt och ordentligt så att även de bitar som annars inte passar ihop blir infattade, inneslutna i en helhet.

Och att till sist mitt så diversifierade liv visar sig som en stor och vidsträckt bänk med Güell-mosaik, där människor kan sätta sig och vila. Eller kanske bara hänga lite med en underbar utsikt över världen.

/Maia

Tänk om det var så.

2010/01/13

Förväntan

Härom morgonen talade M och jag om förväntningar. Ofta är det andra som har förväntningar på en själv. Eller också har man själv förväntningar till exempel på året som ska komma.

Men så kom det andra ordet upp, förväntan. Helt andra konnotationer, eller hur?


I Nationalencyklopedins ordbok är det intressant nog helt olika exempel för de olika orden. För förväntning var det ett enda exempel, ett negativt:
...han har överdrivna förväntningar på den nya tekniken...
Men för förväntan var det spänning och glädje:
...det gick över förväntan...vi motser med glad förväntan premiären...i spänd förväntan...
Märkligt hur en substantivering med -an och en substantivering med -ning kan skapa så olika känslor. Jag tycker vi ska ta och sänka våra förväntningar lite och istället unna oss att se fram med förväntan på vad 2010 ska ge oss.

/Maia

2010/01/08

Dagens vante

Idag lyser en kall måne när vi åker till jobbet. A får inte tvätta ansiktet utan får istället ett extra lager skyddande salva. Snön knarrar.


Dagens vante är tre T. Tunnvante. Torgvante. Och så ytterst tumvante. Precis lagom varmt.

/Maia
- genom BlogPress med iPhone

2010/01/05

Carcassonne

Trettondagsafton är sällskapsspel. Så är det bara.

Först utfodras fem gamla vänner med coq au vin och chokladtryffeltårta. Sedan spelas Bezzerwizzer och Carcassonne. Först allmänbildning i ett spel som tillhör oss, sedan strategi i ett spel som tillhör familjen G. En inte helt otippad fördelning.

Vem som vinner vad är dock alltid svårtippat.



Färre barn är med numera. De är vuxna nu. Annars är det same, same. Nya spel, ett samtal som fortsätter sedan vi sågs sist. Lika roligt varje gång. Det är det som kallas tradition.

/Maia

- genom BlogPress med iPhone vid spelbordet

2010/01/02

Nyårsföresats: Lära sig dricka kaffe

Vi har lite olika mål för 2010. A planerar att lära sig dricka kaffe.



/Maia

- genom BlogPress med iPhone på IKEA

2010/01/01

Himlen är klar

Det är bra att stanna till och fundera lite över vilken väg man ska ta. Göra bokslut och planera åtgärder. Nyår är ett sådant perfekt tillfälle. Ett slags puls, ett hjärtslag i livet. Ett återkommande avstamp.

Därför uppskattar jag särskilt vår vana att inte göra något särskilt på nyårsafton. Igår lade vi pussel efter vi hade sett på nyårsfyrverkeriet vid älven.

Himlen är färdig. Det är M som med stor envishet provar sig fram tills den blåa skyn är där den ska. Sedan är det bara resten av bilden kvar.



Lite som året som kommer alltså. Himlen är klar.

Det kan bli en del funderingar om framtiden och året som ska komma här i bloggen ett tag. Nyårstankar behöver ju inte vara knutna till ett tolvslag. Vi har tid på oss.

/Maia


- genom BlogPress med iPhone