Jag mötte Lassie eller... jag träffade upp Lassie?

Sedan ganska länge har uttrycket möta upp använts i svenskan. Svensk ordbok, som listar inte bara lexikonord utan också konstruktioner skriver att vi haft det i språket sedan 1901, men då som ett partikelverb som inte tar objekt, som i exempel (1) från Korp:

(1) 

Ett 30-tal sångare från olika delar av Åboland mötte upp och trivdes så bra att man beslöt fortsätta även följande säsong. [Åbo underrättelser, 2012, i Korp]

Lite längre fram lånar vi in det engelska bruket av meet up + PP, se (2), men märkligt nog oftast utan prepositionen med, så att vi på svenska får möta upp + OBJ: möta upp mig, möta upp oss, möta upp en vän, se (3).

(2) 

Människorna vallfärdar till sin hembygd för att möta upp med släkt och vänner från svunna tider. [Bloggmix 2007, Korp] 

Mötte upp med Saras gamle vän John för han fyllde 21 denna vackra vårdag. [Bloggmix 2007, Korp]

(3)  

Sen en snabbis till Axessakuten och efter det en fika med Jea som kom och mötte upp mig. [Bloggmix 1998, Korp] 

Så om du befinner dig på Way Out West i sommar , kom och möt upp oss! [Bloggmix 2003, Korp] 

[S]en åkte jag och Elin ner på stan och mötte upp hennes vän som nyss ploppat ur sig en liten flicka. [Bloggmiz 2005, Korp]

 Sökningen på möta upp med eller utan objekt (i alla former) gav  21.000 träffar ungefär, medan möta upp med gav bara cirka 500.

Vad är då skillnaden på (1) å ena sidan och (2–3) å andra? Jo, i (1) är det en enda aktant som uttrycks, den eller de som möter upp. Det kan snarast förklaras som att 'SUBJ kom till PLATS'.

I (2) och (3) finns det två aktanter uttryckta, och de har en slags ömsesidig, reciprok relation; det är såväl subjektsreferenten som objektsreferenten som möter upp. Man kan uttrycka samma sak med  ett verb som mötas eller träffas,  verb som har reciprok betydelse:

Reciprok betydelse. Verben med reciprok betydelse konstrueras med subjekt som betecknar flera olika referenter som interagerar med varandra. [Svenska Akademiens grammatik 1999, Verb §49]

Dessa verb med reciprok betydelse är intransitiva, dvs. de tar inte objekt. Båda aktanterna uttrycks med subjektet, som måste stå i plural. Genom att använda möta upp + objekt kan vi uttrycka samma interaktion med ett transitivt verb.

I Korp kan vi se med trenddiagram att möta upp utan preposition ser ut såhär. Det finns belägg redan på 30-talet.

Möta upp med dyker upp senare och blir starkare och starkare i bruket, verkar det:

Det intressanta är att jag idag plötsligt stötte på verbet träffa tillsammans med partikeln upp. Det var en gammal elev som på Facebook skrev att hon skulle träffa upp OBJ.

Verbet träffa är redan transitivt: NGN träffar NGN. Jag hade aldrig sett detta förut, 60-talist som jag är, men jag var ju tvungen att kolla i Korp. Och minsann 676 träffar! Trenddiagrammet ser ut såhär:

Så dagens språkspaning blir att vi framtiden kanske inte längre träffar någon på stan, utan vi kanske träffar upp någon.

Ähm.

/Maia

Dagens ord: Fotbollsrelaterat

Fotbollsrelaterat är ett ord som dessvärre för det mesta förekommer i kollokationen fotbollsrelaterat våld. Ibland används det om innehållet i blogginlägg också, men mest handlar det om slagsmål. Inte så kul. Saker som är fotbollsrelaterade ska vara kul. Och vad än huligannissarna tycker så är fotbollsrelaterat våld för mig definitivt inte nöjesrelaterat.

Detta är inga fotbollsrelaterade figurer, men väl en kollektion med dockor som står i en monter i entren till B&B:et i Gent.

Undrar just vad man skulle kunna använda ordet till som är mer positivt. Det var en väldigt fin folbollsrelaterad halsduk du har stickat där! Är det mohair? eller Ada ska åka på ett fotbollsrelaterat läger i sommar. När det är EM eller VM kan man i alla fall säga: Nu blir det inget House ikväll igen, för de ska sända fotbollsrelaterade program hela kvällen.

Godmorgon,
önskar
/Maia

Ord, ord, ord II

När jag rättar inlämningsuppgifter från studenter som läst grammatik på högskolenivå, ofta på minst två olika kurser tidigare, då slår det mig att en del av dem faktiskt på fullt allvar tror att jag ska förstå det de skriver, trots att de så helt uppenbart inte gör det själva.

De tror verkligen att om de skriver orden korrelat, adverbial, implikation och till och med satsfras (som ju inte ens finns som begrepp) och blandar dem och skriver dem i lite otippad ordning, ja, då kommer allt det de skriver att bli solklart begripligt för mig, läraren, som ju kan de här orden. Även om det inte är ett dugg begripligt för dem själva.


Det griper tag mig igen, det där med att vi tror att svåra ord är magiska. Att vi tror att vi bara genom att stapla orden på varandra kan bli förstådda av den som kan dem.

- - -

Och så plötsligt händer det. En uppgift där orden är enkla och rediga och kommer som en glad liten vårbäck. Inget krångligt. Lätt att följa med strömmen bara.

/Maia

PS. Det roliga är att alla studenterna förstått själva uppgiften och kunde diskutera svaret muntligt. Inga problem där inte. Antagligen tror de att vi förväntar oss att det ska vara krångligt när man skriver.

Ord, Ord, Ord I
Wordle.

Förväntan

Härom morgonen talade M och jag om förväntningar. Ofta är det andra som har förväntningar på en själv. Eller också har man själv förväntningar till exempel på året som ska komma.

Men så kom det andra ordet upp, förväntan. Helt andra konnotationer, eller hur?

I Nationalencyklopedins ordbok är det intressant nog helt olika exempel för de olika orden. För förväntning var det ett enda exempel, ett negativt:

...han har överdrivna förväntningar på den nya tekniken...

Men för förväntan var det spänning och glädje:

...det gick över förväntan...vi motser med glad förväntan premiären...i spänd förväntan...

Märkligt hur en substantivering med -an och en substantivering med -ning kan skapa så olika känslor. Jag tycker vi ska ta och sänka våra förväntningar lite och istället unna oss att se fram med förväntan på vad 2010 ska ge oss.

/Maia

Torrsim?

M hittade en härlig annons. Leka kommun i Norge tar ett helhetsgrepp på personalbristen och erbjuder en mängd olika jobb. Det fanns många jobb inom flera områden: "[n]æring, teknisk, data, lærer, musikk-kulturskole, organist, renhold". Och det var ingen måtta på vilka underbara fördelar det fanns med kommunen. Jag nästan fick lust att bo i en liten norsk kommun, ha hytte och kunna dra på tur. Brorsans erfarenheter på det området är ju väldigt positiva. Och bara namnet, Leka, ger ju positiva vibrationer. Lev livet i Leka.

Men det var ju inte för att locka till flytt som M lagt fram annonsen. Utan det var ju för de uttryckligt formulerade möjligheterna till bad. I en svømmehall med vann. Japp! Så är det. I Leka kommune är det inte bara torrsim som gäller. Där finns det vatten i simhallen.


Nu ska jag ju inte vara orättvis och hacka på stackars Leka kommune som har skrivit fel i sin annons. Istället googlar jag på svømmehall med vann och simhall med vatten. Och då finner jag att det finns ett litet antal svømmehall med vann även när det gäller andra ställen än Leka. Inga simhall med vatten på svenska med en googlesökning, dock.

Men så kommer jag också formuleringen på spåren. På ett ställe står det svømmehall med vann som holder 33 grader. Kanske är det ett redigeringsfel på alla dessa ställen. Eller också är det vanligt med simhallar för torrsim i mindre norska kommuner.

Vem vet. Får fråga brorsan.

/Maia

Kan du rädda ett ord?

Vissa ord är helt enkelt på väg ut ur språket. DN funderar över om man genom att adoptera dem skulle kunna rädda en del. Det handlar alltså om att man medvetet väljer att använda ett utrotningshotat ord i dagligt tal. Om du alltså väljer att säga: Jag tillbringade tid med mina föräldrar i helgen istället för att använda spendera, skulle du till exempel kanske kunna rädda det underbara ordet tillbringa.

Jag är inte så säker på att det fungerar. Den som vill adoptera ett ord måste nog vara en person som många lyssnar till eller läser. Gärna en Liza Marklund eller en Jan Guillou. Och det kanske inte ens räcker att vara författare. När Sjöwall/Wahlöös romaner "om ett brott" först kom ut fascinerade det att de uppenbarligen hade adopterat det i annat språk klart lågfrekventa ordet luguber. Det har nog knappast fått någon större genomslagskraft.

Möjligen skulle det hjälpa om den nya tidens folkbildare, som Blondinbella eller Schulman eller nån liknande bloggare, ställde in sin dator på att automatersätta spendera med tillbringa. Fast då skulle vi förstås få en massa konstinga meningar som den här: Jag tillbringade fett mycket på den här klänningen. Betydelseinvecklingarna skulle bli ganska spännande.

Nej, jag är inte säker på att det går. Men jag skulle gärna vilja att det gick.

Ett annat ord som jag väldigt gärna skulle vilja adoptera är eftersom. Det låter kanske fånigt, men jag tycker inte att man kan ersätta alla eftersom med då som ytterst många av mina studenter gör. Subjunktionen då uttrycker inte bara orsak – som eftersom gör – utan också tid, har en när-betydelse, vilket ger risk för missförstånd.

Jag kan inte komma då jag har ont i armen. Betyder det 'jag kan inte komma när jag har ont i armen' eller 'jag kan inte komma eftersom jag har ont i armen'? Oftast förstår vi ändå av sammanhanget vad som menas, men jag gillar när det är tydligt.

Och jag älskar verkligen det underbara ordet tillbringa. Det har en mjuk smak av att 'närma sig', och inget alls av det 'göra av med' som spendera innehåller.

Nu ska jag tillbringa lite tid med att sortera exempel ur en korpus. Härligt! Ikväll ska jag tillbringa lite tid med mina äldsta döttrar och deras män. Ännu härligare!

/Maia

PS. Och sedan har vi ju också ordet tillbringare. En helt vanlig kanna, men finare.

Ordlistor på nätet

Jag är barnsligt förtjust i ordlistor. Och mycket finns på nätet. Vill du veta var ett ord kommer från kan du söka i Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Och om du vill veta vad ett engelskt ord betyder eller översätta ett svenskt finns Norsteds Engelska ordbok gratis på nätet.

Senaste tillskottet är att Svenska Akademiens ordlista, SAOL, den lilla blå ordlistan som är central för varje Alfapetspel nu finns på nätet. Jag själv säger: Äntligen! och klickar in att deffa (dvs. en kroppsbyggarterm för att minska på underhudsfettet) inte finns med, medan dissa (dvs. 'bemöta el. bedöma på ett nedvärderande sätt', ett vardagligt verb) finns med.

Framför kopieringsapparaten mötte jag L som varit med i arbetet med att lansera SAOL-sajten och hon berättade att det bloggas vilt om att det är "för sent" och "för lite" och allt negativt mellan himmel och jord. Vad då för sent? säger jag. Vad då för lite? Inte för mig i alla fall. Den är här nu, äntligen. Toppen! Det kommer säkert en senare version med avancerade sökmöjligheter.

/Maia

PS. Tills det kommer mer avancerade sökmöjligheter kan alla "för lite"-gnällare köpa CD-skivan. Och har du en Mac, så installera Virtual PC.

Maximal antiklimax

Nästan en vecka tog det för Sture Allén att komma fram till att den nya arenan som står på samma plats där Gamla Ullevi stod ska heta inget mindre än Gamla Ullevi. Och som om inte detta med namnet i sig var en alldeles tillräcklig antiklimax, så har nu professorn emeritus vid Institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet och tillika ledamoten, en av de aderton, och tidigare ständige sekreteraren vid Svenska Akademien debiterat Göteborgs kommun inte mindre än 44.800 kronor för detta.


Detta är inte en bild på Sture Allén. Det är en bild på en helt annan allé, nämligen Marschlins Allée. En allé värd 44.800 kronor. Vilken dag som helst.

/Maia

Så kan man också uttrycka sig...

Vid fikat på konferensen idag vänder sig kollegan A till kollegan B och säger:

– Jag såg i tidningen att du har uppdaterat på frusidan!

Så kan man ju också uttrycka det! Men kan bara undra vad han har uppdaterat. Har han addat en fru eller deleatat henne. Det kan man inte veta sådär helt säkert...

/Maia

Lyckad

Jag träffade fyra gamla klasskamrater från grundskolan igår. Det var en härlig ochsurrealistisk upplevelse. Vi satt där på Världskulturmuseets café och drack espresso, te och varm choklad med vispgrädde och det var över trettio år sedan vi slutade nian och ändå var vi så lika oss.

Före träffen funderade jag lite på det där med att vara lyckad. För en gång hade vi en klassträff då en klasskamrat, en enda, inte dök upp och jag minns att vi funderade över varför. Kanske är det så att man är tveksam till att presentera sig och sitt liv om man inte känner sig just lyckad.

Och då kanske man stannar hemma.

Efter vårt möte igår är jag säker på att detta att vara lyckad inte handlar om mitt liv eller min person utan bara om förmågan att sitta på Världskulturmuseets café och le nästan oavbrutet och trivas och bara prata och prata och prata med människor som man känt sen man var, ja... fem, sex år.

/Maia

Hur böjer man ett hjärta?

Som julkort i år klippte jag ut hjärtan ur tjock vit eller röd filt. Jag knöt i ett fint litet snöre och hängde i en etikett med en julhälsning.

Jag hade mycket glädje av att göra de här... ja vad?

Plötsligt insåg jag att jag, 48 år gammal, inte hade en aning om vad plural bestämd form av hjärtan heter. De två olika kandidaterna var hjärtanen och hjärtana. D uppenbarade sig lämpligt nog i dörröppningen och vi kom fram till ett tveksamt hjärtanen. Eller? Eller?

Nationalencyklopedins ordbok ger inte någon ledtråd:

hjärta

hjärt`a subst. ~t ~n, best. f. genitiv sing. ibl. ~ns el. ~nes
ORDLED: hjärt-at

Hos andra än NEOs författare råder det dock uppenbarligen en viss tveksamhet om böjningsparadigmet för hjärta. På Google kan man hitta massor av hjärtanen, men ännu flera hjärtana.

Och i Wiktionary finner jag hela paradigmet; det är hjärtana som gäller.

Märkligt att det är så ovanligt att säga hjärta i bestämd form plural. Alla dessa vackra vita och röda hjärtana gav mig ju så stor glädje att tillverka.

/Maia

Fiduser og thingies

Dagens danska ord är fiduser. Kollegan G som är på samma projektstormöte som jag säger det ibland och det liksom lägger sig allra högst upp i mitt medvetande och fastnar och ringer i mina öron när jag vaknar. Fiduser! Smaka på det.

Vad betyder då en fidus? Tja, det betyder samma sak som det engelska ord som kollegan E brukar använda titt som tätt, och som också fastnar: a thingie. Om jag t.ex. virkar en liten extragrej för att visa hur man avslutar en virkning, så kan hon strax efteråt varna mig och säga: "Now you forgot to take away that thingie you did to show me." Och det är ju bra. Skulle se dumt ut om den där fidusen var kvar mitt inne i min virkning.

Fiduser finns det fullt av på Facebook: "Der kan være nok så mange Facebook fiduser, men det står ikke mål med hvad der skal til af indsats" [Källa]. Håller fullständigt med! Använder man Firefox presenterar PC-World 10 fikse fiduser til Firefox.

Som människa kan man också vara en fidus, tydligen, men då måste det tilläggas ett bedömande ord. Kollegorna vid frukostbordet menade att det oftast skulle vara något negativt: At han ikke har forstand at rese sej op ner de konglige kommer viser hvordan oartig en fidus den man er. [Källa]

Men de icke-mänskliga fiduserna är roligare. För där är fidus alltså en liten fiffig tingest, gärna en som gör livet lite mer tillbakalutat.

/Maia

Vad skäller man på i grannlandet?

Språkförsvarets blogg tar upp en lista på svenska och danska skällsord som förträffliga Öresunds översättningsbyrå har samlat in på olika diskussionssajter. Det kan ju vara bra att ha tänkte jag och kollade läget. Framför allt var jag intresserad om skillnader mellan länderna skulle visa sig i skällsorden.

Det första jag ser är förstås att svenskarna i undersökningen hade en betydligt större uppsättning med ord för folk på fyllan: Din jävla alkis! Din jävla fyllekaja! Din jävla fylleskalle! Ditt parkfyllo! medan danskarna nöjde sig med att utbrista: Dit forbandede spritsvin! Den fria sprit som flödar i danska matvaruhandlar från Netto till Magasin är det alltså heller inte stigmatiserat att berusa sig på i vårt sydvästra grannland.

Danskarna i undersökningen har dock en större uppsättning med känslouttryck för kränkande av det egna folket med Din forpulede etniske dansker! som klar favorit. Låter lite tamt kanske. Men invandrarna i Danmark kanske har en del att klaga på med Dansk folkeparti och allt. Danskarna har också med bland annat Din dumme svenske! bland kränkande tillmälen till utlänningar. Svenskarna tycks dock inte vara lika intresserade av att skälla på danskarna. Skulle någon ha lust med det fick vi ju ett käckt tips här alldeles nyss.

Svenskarna har flera nedsättande uttryck som involverar såväl manliga som kvinnliga könsdelar, men i båda språken finns det fler förnedrande ord som rör snippan än snoppen. (Och gissa varför jag inte tar några exempel.)

I kategorin Krænkelse af udseende finns några av de mildaste inslagen. Här består svenskarna med Läbbiga skurk! och danskarna med Æblehoved! och Din usle papsnude!

Den som är det minsta intresserad av danska finner i Öresunds översättningsbyrås sajt en riktig guldgruva. Där finns alla möjliga ordlistor och problemlösningar och länkar till det ena med det andra. Det var kul att jag läste om dem i Språkförsvarsbloggen, för jag hade glömt bort dem alldeles.

/Maia
som lutar sig tillbaka och bloggar två gånger idag

Särskrivning – förklaringen

Jag läser en del serier på nätet och det kan faktiskt vara upplysande. Som när jag plötsligt denna morgon snubblar på lösningen till gåtan med särskrivningar. Det handlar helt enkelt om att vissa ord behöver en paus i mitten. Klart förståeligt.

Klicka här och se!

/Maia

(Märkligt förstås att orden, trots särskrivningen och behovet av paus, uttalas med sammansättningsprosodi i svenskan. Åh... Förstod nästan att en så tillbakalutad förklaring inte kunde vara riktig...)

Om ordets ursprung

Jag tycker att det är väldigt bra att det har kommit ett neturalt ord för tjejers könsorgan. Snippa tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Det kan förstås diskuteras, men ett väldigt smart ord är det och det fungerar från dagis och uppåt. Klart avdramatiserat är det också. Ta det i bruk! tycker jag.

Något jag inte visste var att det finns ett isländskt ord, snípur, som definitivt låter mycket likt snippa och som betyder 'klitoris' (nu kommer säkert en massa tokar få sökträffar på det här inlägget). Jag fann ordet i en isländsk kollegas blogg som jag översatte för att lära mig lite isländska.

Jag försök att googla lite snabbt på ordet snippa för att få fram var det ska komma ifrån, men finner inget samband. Själv har jag tidigare gissat på att det handlade om ljudlikhet med snopp, men kanske är det inte så.

Saken ska ha diskuterats i Språkvård 4/2005, enligt Corren.se, men de ska inte ha relaterat till isländskan. Är det en slump som liknar en tanke? Ett gammalt nordiskt ord? Är det någon som vet?

/Maia

PS. Tillbakalutad? Jag? Ja, kanske om jag går ut och har stormen Tuva i ryggen. Då kan det förstås vara bra att luta något lite.