Lyckad

Jag träffade fyra gamla klasskamrater från grundskolan igår. Det var en härlig ochsurrealistisk upplevelse. Vi satt där på Världskulturmuseets café och drack espresso, te och varm choklad med vispgrädde och det var över trettio år sedan vi slutade nian och ändå var vi så lika oss.

Före träffen funderade jag lite på det där med att vara lyckad. För en gång hade vi en klassträff då en klasskamrat, en enda, inte dök upp och jag minns att vi funderade över varför. Kanske är det så att man är tveksam till att presentera sig och sitt liv om man inte känner sig just lyckad.

Och då kanske man stannar hemma.

Efter vårt möte igår är jag säker på att detta att vara lyckad inte handlar om mitt liv eller min person utan bara om förmågan att sitta på Världskulturmuseets café och le nästan oavbrutet och trivas och bara prata och prata och prata med människor som man känt sen man var, ja... fem, sex år.

/Maia