Måndag i Edinburgh

Vi gick till kungliga Botaniska trädgården på måndagen. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska vänta sig när det gäller botaniska trädgårdar. I Rom var det inte så särskilt kul, i Tromsø var det fantastiskt, men kanske mest för att Jenny var med och tolkade alpblommor åt mig. Ja, tolkade.

I Edinburgh var det en hit. Till och med på hösten. På något sätt visste jag det redan när jag såg grinden, med metallblommorna. Och innanför den satt en vakt i ett hus som såg ut som parkvakten Alberts i Godnatt allesamman av Nick Butterworth.


Det var hyfsat fint väder och solen sken igenom höstlöven.


Även om allt inte är i blomning så är det intressant att titta på hur hösten berör naturen. Fröställningar kan vara nog så intressanta som kronblad. Det fanns mycket stenpartier och annat som jag gillar. Mycket av nån slags tillbakalutad ögonfröjd, lite stillsam sådär.


Vi satt en lång stund och läste (alla) och stickade (jag) i solen och njöt av stillheten och det klara vädret. Sedan gick vi till växthusen och tittade på de tropiska växterna. Och även här var det lite extra bra. Jag är inte så förtjust i växthus egentligen, men de hade ordnat växterna på ett sätt som verkade vackrare, skönare än de växthus jag besökt på sistone. Svårt att förklara varför, men det var som att komma in i ett hem som är lugnt och fint möblerat. Välkomnande.


En fantastisk sak med resan är att M tar oss dit vi ska. Vet vart vi ska gå och så. Så till exempel tar han mig till Ginger Twist Studio, där jag får köpa garn av Blue Faced Leicester. Min favoritull! Och från en affär som jag hört så mycket om i podcaster att jag verkligen ville se den. Den var verkligen ett hål i väggen. Så. Liten. Men gullig och trevlig och proppad med fint garn.


Och så var vi inne på Blackwell, eftersom A behövde köpa tre böcker till av Terry Pratchett.


På kvällen blev det nudlar och, ja, då hade vi fått i oss alla nationalrätterna utom haggisen. Fish and chips, curry, pizza och nudlar. Eller är inte det nationalrätterna?



/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Lördag i Edinburgh

Så vi började veckan här med ett museum. På National Gallery fanns allt och lite till. Monet till exempel. En höstack. Men jag är inte så förtjust i hans höstackar måste jag erkänna. Den här tavlan däremot. Målad när han var ungefär 24 år, skepp i natten, månsken, en fyr. En fantastisk bild helt enkelt.


Och så fanns det lite skräckromantik. I en valvöppning hängde två tavlor av den italienske 1600-talskonstnären Salvator Rosa. Han gillade att måla rövare och eremiter i skogen, stod det på en skylt. Okej. Detta var dock tydligen ingetdera, utan en målning där han ville visa naturen i sin storhet.


Jag är galet förtjust i ofärdiga tavlor och skisser. Här är det troligen den italienske målaren Antonio Allegri som inte har blivit klar med en tavla som ska föreställa dygden. Det är alltid lika intressant att se hur måleriet går till. Linjerna. Jag skulle ha trott att man började med huvudfiguren och målade resten som en slags inramning, men om man vill att huvudmotivet ska framträda är det förstås såhär man gör.

Och ibland är det de små detaljerna som fångar blicken. Som ögat i vecket på en flickas blus. Det finns fåglar på resten av tyget, men här har ett ensamt öga tittat fram på ett lite obehagligt sätt och jag undrar som betraktare om det är avsiktligt eller inte.


Det fanns en underbar utställning av Arthur Melvilles verk. Han var en av sin tids största på vattenfärg och vi köpte en katalog, eftersom det inte var tillåtet att fotografera. Det borde man göra oftare. Då får man hela utställningen med sig hem.


På eftermiddagen gick vi upp i New Town och tittade i Waterstones bokhandel. A handlade böcker och M och jag handlade bok. To the Lighthouse till Litterära salongen.





Efter det var vi hyfsat hungriga och gick till Gurkha, en indisk restaurang i Old Town. Så. God. Mat. Och så mycket mat. Gå dit om du är i Edinburgh.


/Maia