I Edinburgh var det en hit. Till och med på hösten. På något sätt visste jag det redan när jag såg grinden, med metallblommorna. Och innanför den satt en vakt i ett hus som såg ut som parkvakten Alberts i Godnatt allesamman av Nick Butterworth.
Det var hyfsat fint väder och solen sken igenom höstlöven.
Även om allt inte är i blomning så är det intressant att titta på hur hösten berör naturen. Fröställningar kan vara nog så intressanta som kronblad. Det fanns mycket stenpartier och annat som jag gillar. Mycket av nån slags tillbakalutad ögonfröjd, lite stillsam sådär.
Vi satt en lång stund och läste (alla) och stickade (jag) i solen och njöt av stillheten och det klara vädret. Sedan gick vi till växthusen och tittade på de tropiska växterna. Och även här var det lite extra bra. Jag är inte så förtjust i växthus egentligen, men de hade ordnat växterna på ett sätt som verkade vackrare, skönare än de växthus jag besökt på sistone. Svårt att förklara varför, men det var som att komma in i ett hem som är lugnt och fint möblerat. Välkomnande.
En fantastisk sak med resan är att M tar oss dit vi ska. Vet vart vi ska gå och så. Så till exempel tar han mig till Ginger Twist Studio, där jag får köpa garn av Blue Faced Leicester. Min favoritull! Och från en affär som jag hört så mycket om i podcaster att jag verkligen ville se den. Den var verkligen ett hål i väggen. Så. Liten. Men gullig och trevlig och proppad med fint garn.
Och så var vi inne på Blackwell, eftersom A behövde köpa tre böcker till av Terry Pratchett.
På kvällen blev det nudlar och, ja, då hade vi fått i oss alla nationalrätterna utom haggisen. Fish and chips, curry, pizza och nudlar. Eller är inte det nationalrätterna?
/Maia
- using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar