Det är liksom bara för vackert här, hela tiden.
På marknaden i Ubud var stämningen fin. Ingen hysterisk jakt som i Marocko och vi köpte byxor utan problem. Att jag inte kom ut med en hög underbara saronger också var en gåta. Men det är ju flera dagar kvar.
Ett problem hade vi dock, och det var att ta sig fram bland alla handsnidade (och ibland glatt målade) snoppar som låg och hängde överallt. Ja. Överallt. Instant sexualundervisning, liksom.
Lite otippat.
Konstmuseet, se bilden på trädgården, innehöll massor av traditionell och mer modern Balinesisk konst. Den traditionella var en blandning av John Bauer med österländsk vinkling, men samtidigt korsad med Where's Wally? Och det mesta var målat efter en legend eller fabel. (M har bra foton i den bra kameran.)
Apskogen var en apskog. Jag är inte helt förtjust i massa djur som
springer runt mig i vanliga fall och tokapor (här vill autocorrect ha "rikspolisstyrelse"!!!) är inte bättre än ett gäng hundar eller vadsomhelst.
Fast apungar är ju lite gulliga. Medges.
Nu sitter vi på ett Starbucks och Agnes läser The Hunger Games som vi köpte i en engelsk bokaffär, Morgan spanar i Baliboken och planerar och jag bloggar. Vi väntar på att solen ska gå ner och vi ska se en dansföreställning - Legong and Barong Dance - i palatset.
Sedan hem till paradishotellet för en dag vid poolen i morgon. Och kanske ett litet tempelbesök. Men bara kanske.
/Maia
- using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar