Tjugofem år senare på Lyckeberga

Sedan vi flyttade in för 25 år sedan har jag retat mig på några riktigt opraktiska spånskivehyllor (eller, ja, garderober) och en oanvändbar och ganska dammig garderob i det som egentligen antagligen var tänkt att vara föräldrasovrummet i vårt hus.

Nu ska vi göra ett stort arbetsrum där och vi behövde flytta in vår stora skåpsvägg som vi fått av min mamma.

Jag hade sett till att det var tomt i hyllorna och började flytta saker, men M drog helt enkelt igång med att riva. Bara sådär. Och det gick fort. Mycket fortare än jag trodde.
Snart var spånskivehyllorna ute och isärbankade och nedburna. Det sista var det jag som stod för. Och lite bankande. Banka isär saker med en kofot är verkligen ett nöje.
Hålet blev lite för litet, så vi behövde ta bort en regel (prydd med rosa blomtapet från 80-talet) på ena sidan...
...och en bit av väggen på andra sidan.
Och så fick vi bära de väldigt tunga skåpen i vår väldigt smala hall. Men sedan var det alltså klart, förutom att det ska in lite fuktspärr bakom innersta skåpet.
Skåpen står som om de vore gjorda på plats. Inväxta i väggen. Och klockan var sju på kvällen.

Jag bara undrar varför vi inte gjort detta förr. En dag tog det. En liten dag. Hurra!

/Maia