Ibland får jag frågan om hur jag hinner med att sticka, eller virka, eller skriva i den här bloggen varje dag i december. Ofta brukar jag svara att det handlar om prioritering. Jag städar inte säger jag, och skrattar.
Och vi skrattar tillsammans och utbyter blickar. För så tokigt kan det ju inte vara.
Föga anar frågaren att det faktiskt är sant. Det ni.
Men det finns en annan orsak än prioritering till att jag tar mig tid till detta. Jag tar nämligen igen mig när jag virkar eller stickar. Tar igen mig.
Det är ett otroligt bra uttryck. För ibland är det ju faktiskt som om all ork med handakraft blivit tagen ifrån en. Som bortblåst är den. Och att då få lägga maska till maska, ord till ord, samla dem i en vacker hög och veta att något blivit gjort, nästan automatiskt, det är en källa till styrka och återhämtning. Hjärnan vilar medan jag tar tillbaka mig själv. Jag tar igen mig.
Vi ska inte glömma det franska talesättet: Reculer pour mieux sauter. Det betyder ungefär att man måste ta sats för att kunna hoppa långt.
Vi gör det idag. Vi tar igen oss ett tag.
/Maia
Detta blogginlägg publicerades första gången den 12 december 2009.
1 kommentar:
Precis som körsången är för mej, ger energi att orka med resten av livet. Man tar igen sig på ett gott sätt. Kram
Skicka en kommentar