Måltid?

Inte precis min favoritplats. Känns mer som utfodring. Bespisning.


McDonalds kan vara hyfsat. Men inte vid lunchtid en söndag.

/Gnäll-Maia
- genom BlogPress med iPhone

Sammelsurium

Vissa dagar är det mycket. Många små bitar. Och det är som om man skulle vilja sätta sig ned i all stillhet och ro, med en skål med kitt och bara sammanfoga. Långsamt och ordentligt så att även de bitar som annars inte passar ihop blir infattade, inneslutna i en helhet.

Och att till sist mitt så diversifierade liv visar sig som en stor och vidsträckt bänk med Güell-mosaik, där människor kan sätta sig och vila. Eller kanske bara hänga lite med en underbar utsikt över världen.

/Maia

Tänk om det var så.

Förväntan

Härom morgonen talade M och jag om förväntningar. Ofta är det andra som har förväntningar på en själv. Eller också har man själv förväntningar till exempel på året som ska komma.

Men så kom det andra ordet upp, förväntan. Helt andra konnotationer, eller hur?

I Nationalencyklopedins ordbok är det intressant nog helt olika exempel för de olika orden. För förväntning var det ett enda exempel, ett negativt:

...han har överdrivna förväntningar på den nya tekniken...

Men för förväntan var det spänning och glädje:

...det gick över förväntan...vi motser med glad förväntan premiären...i spänd förväntan...

Märkligt hur en substantivering med -an och en substantivering med -ning kan skapa så olika känslor. Jag tycker vi ska ta och sänka våra förväntningar lite och istället unna oss att se fram med förväntan på vad 2010 ska ge oss.

/Maia

Dagens vante

Idag lyser en kall måne när vi åker till jobbet. A får inte tvätta ansiktet utan får istället ett extra lager skyddande salva. Snön knarrar.


Dagens vante är tre T. Tunnvante. Torgvante. Och så ytterst tumvante. Precis lagom varmt.

/Maia
- genom BlogPress med iPhone

Carcassonne

Trettondagsafton är sällskapsspel. Så är det bara.

Först utfodras fem gamla vänner med coq au vin och chokladtryffeltårta. Sedan spelas Bezzerwizzer och Carcassonne. Först allmänbildning i ett spel som tillhör oss, sedan strategi i ett spel som tillhör familjen G. En inte helt otippad fördelning.

Vem som vinner vad är dock alltid svårtippat.



Färre barn är med numera. De är vuxna nu. Annars är det same, same. Nya spel, ett samtal som fortsätter sedan vi sågs sist. Lika roligt varje gång. Det är det som kallas tradition.

/Maia

- genom BlogPress med iPhone vid spelbordet

Nyårsföresats: Lära sig dricka kaffe

Vi har lite olika mål för 2010. A planerar att lära sig dricka kaffe.



/Maia

- genom BlogPress med iPhone på IKEA

Himlen är klar

Det är bra att stanna till och fundera lite över vilken väg man ska ta. Göra bokslut och planera åtgärder. Nyår är ett sådant perfekt tillfälle. Ett slags puls, ett hjärtslag i livet. Ett återkommande avstamp.

Därför uppskattar jag särskilt vår vana att inte göra något särskilt på nyårsafton. Igår lade vi pussel efter vi hade sett på nyårsfyrverkeriet vid älven.

Himlen är färdig. Det är M som med stor envishet provar sig fram tills den blåa skyn är där den ska. Sedan är det bara resten av bilden kvar.



Lite som året som kommer alltså. Himlen är klar.

Det kan bli en del funderingar om framtiden och året som ska komma här i bloggen ett tag. Nyårstankar behöver ju inte vara knutna till ett tolvslag. Vi har tid på oss.

/Maia


- genom BlogPress med iPhone