Ett UFO har landat i Tingestar...

Ett UFO har landat och glömt kvar en liten Alien. Kolla i systerbloggen Tingestar.

/Maia

Så kan man också uttrycka sig...

Vid fikat på konferensen idag vänder sig kollegan A till kollegan B och säger:

– Jag såg i tidningen att du har uppdaterat på frusidan!

Så kan man ju också uttrycka det! Men kan bara undra vad han har uppdaterat. Har han addat en fru eller deleatat henne. Det kan man inte veta sådär helt säkert...

/Maia

Lyckad

Jag träffade fyra gamla klasskamrater från grundskolan igår. Det var en härlig ochsurrealistisk upplevelse. Vi satt där på Världskulturmuseets café och drack espresso, te och varm choklad med vispgrädde och det var över trettio år sedan vi slutade nian och ändå var vi så lika oss.

Före träffen funderade jag lite på det där med att vara lyckad. För en gång hade vi en klassträff då en klasskamrat, en enda, inte dök upp och jag minns att vi funderade över varför. Kanske är det så att man är tveksam till att presentera sig och sitt liv om man inte känner sig just lyckad.

Och då kanske man stannar hemma.

Efter vårt möte igår är jag säker på att detta att vara lyckad inte handlar om mitt liv eller min person utan bara om förmågan att sitta på Världskulturmuseets café och le nästan oavbrutet och trivas och bara prata och prata och prata med människor som man känt sen man var, ja... fem, sex år.

/Maia

Envishet

Ibland tycker jag att jag är lika envis som en gammal get. Men snögubben som A byggde är värre. Envist, envist vägrar den ge sig. Långsamt lutade den sig bakåt och hade blicken fäst på stjärnorna. Och nu står den där med huvudet säkert lutat mot marken som en modell för oss andra som så ofta ger upp. Jag kanske böjer mig, säger han, men jag tappar aldrig huvudet!

/Maia

Göteborgssnö

Det snöar i Göteborg idag. Lite flamsig tramsig snö som inte vet om den vill upp eller ner. Ett lätt flor i luften bara. Typiskt. Karakteristiskt. Och väldans fint.



/Maia

Beröm

Jag tänker just nu mycket på alla de där sakerna som jag inte gör. Sakerna som har god kraft i sig. Som det där med att tala väl om varandra. 

När något jobbigt händer har vi ju ett behov av att tala om det för att kunna reda ut våra tankar. Och då händer det alltför ofta att vi måste klaga och gnälla, både öga mot öga och – kanske oftare – bakom ryggen på varandra. Tyvärr blir det mer sällan att vi berömmer.

Tänk om vi skulle göra veckorna som ligger framför oss nu under tiden då vintern vänder till vår, till en tid då vi tänker tacksamma tankar. Vi kan räkna våra välsignelser som det så vackert heter och inrikta oss på de människor som finns runt om oss. I familjen. I släkten. Vännerna. Arbetskamraterna. Och kanske till och med andra personer som vi inte känner, men som vi uppskattar.

Och vi kanske inte behöver ta till de stora brösttoner som vi svenskar ofta är lite obekväma med. Det räcker med att vi tänker på de här personerna. Och sedan kanske säger: Jag har tänkt på en sak...

... du gör mig glad!

... du får mig att känna mig som hemma.

... jag är så tacksam att du finns och att jag får vara med dig.

... du har ett sådant tålamod.

... du har en sådan positiv inverkan på mitt liv.

... du finns alltid där när jag behöver hjälp.

... och allt det andra. Och kanske det finns någon som behöver en ros, fast det inte är alla hjärtans dag varje dag.

/Maia

iLove!

Klicka här! Ha ha ha ha ha!

/Maia

Årets snö

Idag när vi kom hem hade Musse Pigg-snögubben redan börjat fundera på att lägga ner verksamheten. Han lutar betänkligt. Med en mer positiv syn på sakerna kan man se det som att han helt enkelt hoppas på en klar natt och bereder sig på att lägga in ett span på Orions bälte.

Eller också tränar han inför sommarens begivenheter. Det ser ut som om han faktiskt skulle kunna ge självaste P en match i Limbo på Kinnekulle i sommar.

Man vet aldrig med snögubbar. Dem tar man inte där man sätter dem.

/Maia

En dag...

En dag när man sitter där och tittar lite trött ner i det svarta kaffet, så upptäcker man att solen lyser in genom ett underbart takfönster.


Visst är det konstigt? Fönstret fanns där hela tiden.

/Maia

Insikt

Ibland kommer man till insikt.

Jag har just insett att ungefär 50% av texten en språkvetenskaplig artikel på engelska består i fasta uttryck av typen see example (x) below eller see table Y below eller as we saw in section Z above. Ja, den text som inte är exempel eller tabeller förstås.

Och är exemplen på svenska ska de förstås glossas till engelska och översättas och det tar säkert 20% av resten av texten.

Frågan är bara varför de övriga trettio procenten är så tröga att skriva?

/Maia

En tredjedel

I dagarna har det gått ett helt år sedan jag åt bröd. Och pasta. Och potatis. Och en massa andra saker. Allt detta har resulterat i att jag blivit av med nästan trettio kilos övervikt. En tredjedel av min vikt. En otrolig hälsovinst. Jag är inte ens sugen. Mätt och nöjd och frisk. Inte illa.

Men det finns förstås saker som är svåra. Inte minst känner man sig ibland som ett UFO i sällskapslivet. Detta kategoriska nej till allt med socker, stärkelse och på senare tid också glutamat och för det mesta också laktos... Jag är så tacksam över att min familj stöttar mig och springer omkring till exempel på Barcelonas gator och letar efter en restaurang där också mamma kan äta av maten. Utan att vi ruinerar oss.

Vad gör du när andra fikar om du inte äter bröd? frågar en del. Ja, om jag är ute på stan så dricker jag oftast en dubbel espresso och är mer än nöjd med det. Om jag är på rätt ställe, med rätt kaffe och rätt barista.

Jag skulle önska att det var okontroversiellt att be att få pålägget utan brödet på ett café. Än så länge finns det inte så många ställen som serverar brie och salamimacka utan bröd, även om Café du Nord på Kungsgatan är villiga att servera det på beställning.

Hemma eller hos familjen dricker jag ibland kaffet med lite vispgrädde i. Men allra oftast dricker jag något som kallas för äggmjölk i kaffet. Såhär ser det ut när det blandas med kaffe till en ovolatte eller ovoccino och serveras med ett klassiskt LCHF-mellanmål, Babybel-ost.


Min variant av äggmjölk består av äggulor från bra ägg från Gödebergs gård i Lindome och – kokosfett.

Mättat fett rakt av alltså. Som tur är har nu till och med GI-gurun Paulun vänt kappan och sällat sig till den nya forskning som visar att det inte är mättat fett per se, utan transfetter som är det farliga. Forskningen som sa att mättat fett skulle vara farligt hade nämligen buntat ihop naturligt mättat fett med raffinerade transfetter, som är den egentliga boven.

Med modern forskning visar det sig nämligen att det naturliga mättade fettet inte är farligt men att det är transfetterna som givit alla hårda fetter dåligt rykte. Vissa mättade fetter (SCT och MCT) har t o m visat sig vara bra både för vikten och hälsan. Det bästa med detta är att transfetterna är lätta att byta ut mot t ex kokosfett eller palmkärnolja eftersom de är både stabila mot härskning och ger livsmedlen en bra konsistens. Dessutom innehåller de SCT och MCT.
Källa: Transfetter – aktuella smådjävlar, Fredrik Paulun.

Ett par äggulor mixas med kokosfett och hett vatten. Sedan häller man på mer hett vatten och mixar ännu mer.


Såhär fint och fluffigt ser det ut när det är klart. Min åsikt är att den håller sig cirka 48 timmar i kylen och efter ungefär 36 timmar brukar den vara slut. På sajten Kolhydrater iFokus finns massor av trådar om äggmjölk och recept på vad man kan smaksätta med. Men vill man snabbt få smaksättningsförslag räcker det att gå till Raringen och hennes matblogginlägg om äggmjölken.

/Maia

PS. Det finns folk som säger: Men du var ju inte tjock. I beg to differ. Trettio kilos övervikt på en person som är 1.58 är mycket farligt, dessutom. Och jag är inte nere på övre BMI-gränsen riktigt än. När jag är det ska jag lägga ut bilder på före och efter.
PPS. Per deciliter blir det cirka 250 kcal, 5 gram protein och 25 gram fett med det recept jag använder. Och tack vare äggulan blir det en liten vitaminbomb också.