Jag kan inte neka till det. Jag är förtjust i julklappar. Kanske allra mest i paketen, de vackra, vackra paketen som ligger under granen och lovar så mycket. Egentligen är jag inte riktigt lika intresserad av om de håller sina sköna löften. Bara detta att de finns där i en hög är så trevligt.
Snart, snart ska vi börja fundera på julklapparna på allvar. Göra lista. Kanske till och med börja köpa. Samla en hög. Smussla och planera med de andra sammansvurna över saffransbullar och pepparkakor.
En skiva som går rundgång på min dator är Stings If On A Winter's Night. En av sångerna är alldeles toksprättig och heter Soul Cake. Om du inte har Spotify kan du lyssna på den här.
Dessa själakakor bakades till Allhelgona och så gick traktens barn runt och sjöng för en kaka, och som tack var det meningen att de skulle be för avlidna släktingar, som därmed skulle skonas från skärselden [Wikipedia]. Jag tror i och för sig inte att det var av sitt hjärtas godhet som barnen gick runt. Snarare var det för att de gärna ville ha en kaka. De kanske inte hade någon hemma.
Jag blev så glad när jag hörde lokalnyheterna i morse. Här i mitt i centrala Göteborg, i entrén till Hotell Gothia kan man nämligen lämna en julklapp till barn som kanske inte ens kan fira jul i sitt eget hem. Ibland för att de och deras mammor är för rädda för att vara hemma. Ibland för att de inte har något hem.
Så enkelt. En själakaka. Eller två, eller tre. I vackert inslaget paket. Vad säger ni? En ny jultradition?
/Maia
PS. Insamlingen pågår till den
Detta blogginlägg publicerades första gången den 4 december 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar